26-27/7 Helgvrål: Young And In The Way - Be my blood + Carcass - Unfit forhuman consumption

Denna vecka har varit hård. Så har i alla fall ambitionen varit när jag valt låtar till det som i historieböckerna kan komma att omnämnas som den hårdaste listan i modern tid. I avslutningen av denna sparas således inte på krutet, med intensiva Young And In The Way och anrika grindcore-förfäderna i Carcass.

YAITW. Foto: metal-archives.com

Young And In The Way är en intressant bekantskap från otroligt stabila labeln Deathwish Inc. Om man mot förmodan missat det så är det Jacob Bannons verk (sångare i Converge och allmän multitalang) som drar åt sig intressant musik som flugor drar sig till bajs. Bandet kommer från Charlotte, North Carolina, och är ännu ett exempel på en framgångsrik blandning av influenser från olika stilar. I deras fall är det crust och black metal som smälter samman under begreppet blackened crust. Tillsammans blir det till ett extremt brutalt och intensivt sound med ömsom blast beats, ömsom drivet crust-tempo. Mycket behagligt och våldsamt, samt perfekt om man vill upp i maxpuls utan att anstränga något annat än öronen.



Liverpools Carcass är en av anfäderna till grindcore-genren vilket gör dem värda en och annan "lifetime achievement award" och minst ett Nobelpris. Jag vet inte hur nobelkommittén ställer sig till ingående beskrivningar av blod, död och inälvor, men både medicin och litteratur ligger ju nära till hands. Grindcore har bandet dock lämnat och lutar mer åt thrash och death metal  Bandet var splittrat 1996-2006 och gjorde efterlängtad skivmässig comeback på Nuclear Blast förra året med det kritikerrosade albumet "Surgical Steel", som vid årsbokslutet var med på många topplistor över årets bästa metalsläpp.Veckans Vrål hängde inte med i hypen då och är fortfarande inte helt övertygad, men "Surgical Steel" innehåller en del fina bitar. Däribland thrashiga "Unfit for human consumtion".


Snart är det dags för lite semester för VV, men en vecka till ska det levereras fantastisk musik är tanken.

Kramar VV

23-25/7 Vansinnigt hård trippel med Torture Division, Behemoth och Enabler!

Vi fortsätter det som har blivit "superveckan", mitt svar på supervalåret och som kan bli den tyngsta och hårdaste listan i mänsklighetens historia. En tung trio i form av Torture Division, Behemoth och Enabler fortsätter denna odyssé i sjukt bra musik.

Torture Division. Foto: torturedivision.net

Torture Division är en namnkunnig trio med rötter i Örebro, Karlstad och Stockholm. Bandet bildades 2007 och har sedan dess, enligt egen utsago, producerat världens bästa death metal. Det är ett anspråk med tyngd och onekligen är det inget fel på självförtroendet hos bandets medlemmar som har erfarenheter från band som Entombed, Dark Funeral och Grave. Om de har ett stort självförtroende så är de i alla fall inte giriga, bandet lägger ut all sin musik för gratis nedladdning och uppmanar fans att bränna på skiva och distribuera vidare. Världens bästa death metal alltså. I alla fall sjukt ösig, tung och med sköna vibbar av crust och grindcore.
"Traumatic human severance" är hämtad från senaste trilogin "Evighetens Dårar".

Polska döds/black-giganterna i Behemoth har med sitt nya alster "The Satanist" cementerat en plats på många tyckares listor över årets hittills bästa metalskivor. I Polen har bandet listats av "Kommittén för försvar mot sekter" (fri översättning) som förespråkare av satanism och mord och därför olämpliga att lyssnas på. Än så länge har man inte fått igenom sin policy och det är fullt tillåtet att spisa Behemoth. Skönt är väl det, nu när "Nergal" och hans gäng gjort en så fin skiva. I mitt tycke är "Ora pro nobis lucifer" en grym låt och ett av de bästa spåren från "The Satanist", en mycket habil skiva men inte en av årets bästa enligt VV. Smaken och baken ni vet.

Amerikanska Enabler avslutar denna trippel med sin ursinniga, punkiga hardcore och ett sjuhelvetes ös. Nya skivan "La Fin Absolue Du Monde" är en uppvisning i attityd och punkigt driv samtidigt som det är fyllt med smart och snyggt låtskrivande. Tvåtakten dominerar men är uppblandad med melodiska och mer eftertänksamma partier samt med en ljudbild som påminner om ett något mer avslappnat Converge. Lite kuriosa är att bandet tidigare delat trummis med poppunkrocksjättarna i Fall Out Boy. Dock inte på "La Fin Absolue Du Monde", som, även om det börjar bli tjatigt, aspirerar på platsen som en av de bästa skivorna detta år. 

Enabler. Foto: New Noise Magazine

 


LÄNKAR:
www.torturedivision.net
http://behemoth.pl
http://enablerband.com

Kramar VV

21/7-22/7 Tombs - Legacy + Crowbar - The taste of dying

Hujeda mig, vilken start på veckan vi får tillsammans. Med Tombs experimentella crossover metal och Crowbar, som på två månader gamla skivan "Symmetry In Black" har frälst VV totalt med sin skönt gungande och trögflytande variant av sludge metal, blir starten på veckans soundtrack något djävulskt bra.

Tombs har sin bas i Brooklyn, New York och levererar en skön blandning av framför allt black och sludge metal. Bandets nya skiva "Savage Gold" ljöd ljuvligt i mina öron under en gräsklippning i helgen och gjorde denna varma och svettiga session mycket angenäm. Det är nämligen spännande att lyssna på Tombs och ofta helt briljant. På "Legacy" bjuds på blast beats och ösig, driven sludge metal i mycket gott samarbete. "Savage Gold" är en av årets mest intressanta skivor så här långt. Jag misstänker dock att den kräver fler lyssningar om den ska cementera en plats på topp tio.

Crowbar. Foto: Zack Smith

Att Crowbar inte är några duvungar gör dessvärre inte att jag lyssnat på dem tidigare. Det hjälps inte att de anses som ett av ursprungsbanden bakom genren sludge metal och att jag egentligen gärna velat stoltsera med att jag älskar "deras tidiga", vilka dateras ända till 1992, då debuten "Obedience Through Suffering" släpptes. Nej, jag gjorde mitt allra första försök i förrgår och lyssnade igenom deras nya, och som det skulle visa sig, helt fenomenala skiva i form av "Symmetry In Black". Helt lyrisk är en underdrift av min känsla inför denna honungströga, svängiga och oerhört riffstarka samt mycket sympatiska samling låtar. Jag älskar frontfiguren Kirk Windsteins sång, som är raspig, vacker och vrål på samma gång, samt hur låtarna växlar mellan melankolisk melodi till übertyngd för att övergå i lite punkig frenesi. Allt man behöver alltså, och definitivt en av årets bästa skivor. Nu, och med all säkerhet också i december.



Kramar VV

Helgvrål 19-20/7: Ultramantis Black - Earth War + Norma Jean - Sword in mouth,fire eyes.

Ultramantis Black. Foto: relapse.com

Dags att störa helgmyset på allvar. Extremt arga grindcorebandet Ultramantis Black lämnar nämligen inget utrymme för kompromiss i sitt vansinne och intensiva manglande. Lägg till ett och annat politiskt laddat tal i låtarna och revolutionen känns nära och har dessutom fått ett ändamålsenligt soundtrack. Ultramantis Black är egentligen en proffesionell wrestlare, som fått den briljanta idén att startat ett grindcoreband med medlemmar från hardcorepunkbandet Pissed Jeans för att föra ut sitt budskap. Som wrestlare brukar han uttrycka kommunistiska åsikter, vilket passar alldeles utmärkt med musiken. Idrottare som ger sig in i musik brukar ju slå oerhört snett (läs Pernilla Wiberg) men wrestlare verkar fixa det briljant. Debut-EP:n "Ultramantis Black" släpptes på Relapse Records i juli.

Betydligt beskedligare är Norma Jean med sin snälla metalcore. "Sword in mouth, fire eyes" är dessutom en av de lugna spåren på senaste skivan "Wrongdoers" (2013) som är den första skivan med bandet jag lyssnat på sedan "Anti-Mother" (2008). En fin låt och en behaglig avslutning på veckan.



Kramar VV

17/7-18/7 Scars Divide och Lantlôs - Progressiv metalcore och hypnotisk postrock.

Inför stundande helg har VV upptäckt två spännande namn, i form av Scars Divide och Lantlôs. Scars Divide är precis som Kruger från Schweiz och delar också den progressiva approachen till sin musik med landsmännen. På deras sprillans nya debut-EP visar man upp en fin hybrid mellan progressiv metal och metalcore som är medryckande och en potentiellt angenäm halvtimme av ens liv. På låten "Three meters sixty" visar man upp prov på riff som platsar både i teknisk death metal och i melodisk metalcore. Något att hålla koll på inför framtiden. Hopp schwiss!

Scars Divide. Foto: facebook/scarsdivide

Lantlôs är egentligen inga nykomlingar, förutom i VV:s upptagningsområde. Tyskarna, vars namn betyder hemlös på någon slags högtyska, har nämligen varit igång sedan 2005. Allt annat än ösigt och medryckande, men rätt trevligt ändå. Post-rock och shoe-gaze och inte så vråligt alls egentligen. Har man hängt med tidigare på Veckans Vrål vet man dock att jag är svag för mycket, bland annat ett monotont, släpigt och melodiskt ljudlandskap, gärna med lite trög rensång på. Då passar Lantlôs senaste alster "Melting Sun" från i år helt perfekt.



 Kramar VV

16/7 - Nytt från Kruger - Adam and Steve + The wild brunch

Kruger. Foto: facebook.com/Kruger-official

Ännu ett stabilt band som släpper nytt i höst är schweiziska Kruger. En ny skiva med den briljanta titeln "Adam and Steve" kommer släppas i oktober på Listenable Records. Titelspåret till den kan man streama via http://newnoisemagazine.com/exclusive-song-stream-kruger-adam-steve/. Eftersom vi är sugna på ännu mer av deras progressiva och rockiga sludge metal slänger jag in "The wild brunch" från EP:n "333" som släpptes förra året. Lite svensk stjärnglans finns över "Adam and Steve" eftersom det är ingen mindre än Magnus Lindberg från Cult Of Luna som mixat skivan. Kruger har också turnerat med VV-favoriterna Gojira. Alla är kompisar i vrålvärlden, så härligt att se.




LÄNKAR:
https://www.facebook.com/pages/Kruger-official/124642822544

Kramar VV

14/7-15/7 Dubbelt Entombed A.D. - Vulture and the traitor + Bedlam attack

Entombed A.D. Foto: facebook.com/EntombedAD

Få lär ha missat att Entombed A.D, som man numera kallar sig, äntligen är aktuella med nytt material. Närmare bestämt med fullängdaren "Back To The Front" som släpps den 4/8 på Century Media. Två låtar har släppts från det efterlängtade albumet, "Bedlam Attack", som släpptes i maj och "Vulture and the traitor, som är rykande färsk. Thrashig death n´roll med ett välbekant sväng och L-G Petrovs ljuva stämma som pricken över. Det är två stabila låtar varav drivna "Vulture and the traitor" är min favorit. Ett lovande besked inför skivsläppet senare i sommar!





Kramar VV

12/7-13/7 Helgvrål: Menace - Positron, Usnea - Chaoskampf

På grund av besök av Herr Latman blev det inget upplagt igår. Därav blir dagens vrål tudelat mellan två tunga men sinsemellan helt olika bidrag, nämligen Menace och Usnea. 

Menace är i mångt och mycket ett enmansprojekt, även om bandet har fler medlemmar. Hjärnan bakom bandet är nämligen ingen mindre än Mitch Harris, mest känd som gitarrist/vokalist i anrika och stilbildande Napalm Death. Harris beskriver Menace som mer än ett band eller ett soloprojekt, det är resultatet av hans livsverk. Frukten av detta är en experimentell, progressiv och helt unik musik som balanserar mellan rock och progressiv metal, där jag får vibbar av Tool och kanske lite Deftones, utan att egentligen göra musiken rättvisa. Egenheten späs på av i sammanhanget udda inslag som stråkar och keyboards. Menace släppte sitt debutalbum "Impact Velocity" i mars i år på Season of Mist och jag måste erkänna att en lyssning på hela skivan var en utmaning, medan låtarna var för sig har sina kvalitéer. "Positron" har en refräng som tilltalar och påminner mig lite om Deftones, därför får den representera detta ambitiösa och egensinnade projekt.

Usnea. Foto: metal-archives.com

Även Usnea blandar och ger i sin musik, men nu handlar det om betydligt dystrare tongångar. Långsam, blytung doom och sludge metal varvas med ursinnig black metal i låtar så långa att du hinner laga maten och äta den och ändå inte passerat låt nummer två på deras självbetitlade debut, som släpptes förra året på Relapse Records. Den innehåller fyra kompositioner som ingen går på under tio minuter. Passande nog är Usnea det latinska namnet för ett släkte av lavar, som ju för en rätt långdragen tillvaro, precis som bandets musik. Är jag på rätt humör, vilket jag är denna regniga och deppiga söndag, är Usnea helt perfekt underhållning och jag rekommenderar att du ger dem den tid de kräver.


LÄNKAR:
http://usneadoom.bandcamp.com
http://www.season-of-mist.com/bands/menace

Kramar VV

11/7 With Our Arms To The Sun - Walking through walls

En tvättvikarsession i veckan blev helt plötsligt himmelsk. Spotify slumpade nämligen fram With Our Arms To The Sun med låten "Walking through walls". De spelar en djävulskt rockig och experimentell postrocksmetal och har i deras senaste släpp "A Far Away Wonder" faktiskt levererat en av årets hittills mest spännande skivor. Jag får vibbar av diverse musikaliskt slag. Tänk Tool med lite elektroniska inslag och folkinspirerad rensång så är jag i närheten av en vettig beskrivning. Lyssna själv och njut i fulla drag. Det är mysigt värre och "Walking through walls" är en fantastiskt komplett låt.



Kramar VV

10/7 The Haunted - Cutting teeth

Äntligen låter The Haunted förbannade igen! Det första vi får höra från kommande albumet "Exit Wounds" (släpps 2/9) är "Cutting teeth", en ursinnig thrashmangling med riktigt bra sväng. För en som jag, som knappt lyssnat på bandet sedan rEVOLVEr (2004), är "Cutting teeth" ett riktigt välkommet och efterlängtat låtsläpp. Tempot är uppskruvat och Marco Aro är tillbaka vid micken efter att Peter Dolving avslutat sin andra sejour med bandet. Aro, som för övrigt även frontar grymma The Resistance, låter bättre än någonsin i halsen och även om jag alltid uppskattat Dolving känns det helt rätt med honom på sång. Det hörs att bandet letat sig tillbaka till rötterna och med lite fantasi är det som att slå på en remastrad version av en av lillbrorsans gamla favoritskivor, "The Haunted Made Me Do It" (2000). Just nu står det 1-1 mellan Dolving och Aro när det gäller antal konsertupplevelser jag haft med The Haunted. Jag ser fram emot att låta Aro ta ledningen i den matchen, gärna så snart som möjligt.



Kramar VV

9/7 Killer Be Killed - Curb Crusher

Killer Be Killed. Foto: Glen La Ferman

Har man hängt på Veckans Vrål kan man knappast ha missat att supergruppen Killer Be Killed har rönt en del uppmärksamhet och förväntan hos mig. Om någon mot förmodan missat upplägget stavas det Max Cavallera, Greg Puciato, Troy Sanders och Dave Elitch, det vill säga Soulfly/Sepultura/Cavellera Conspiracy, Dillinger Escape Plan, Mastodon och Mars Volta samlat i ett band. Resultatet är ett otroligt catchy album med fokus på groove och melodi snarare än obskyra mathcoretakter och evig riffonani a lá Mastodon. Låten "Curb crusher" är ett ypperligt exempel på hur superhjärnorna i bandet samspelar i låtens olika beståndsdelar, utan att det blir schizofrent. Jag njuter i fulla drag.


Kramar VV

8/7 Insomnium - Ephemeral

Insomnium. Foto: Insomnium.net

Solen skiner och så gör också humöret på Veckans Vrål , speciellt när en får sig lite catchy och melodiös death metal till livs. På det sjätte och senaste albumet "Shadows Of The Dying Sun" sparar finländska Insomnium nämligen inte på melodiösa gitarrslingor, ösiga gitarriff och smittande refränger. Den metalentusiast som söker lite motstånd i musiken kan få leta efter det någon annanstans medan de som uppskattar svenska storheter som In Flames och Dark Tranquillity inte borde bli besvikna.



Kramar VV

7/7 Black Anvil - Until the end

Black Anvil. Foto: Jimmy Hubbard

Det är viktigt att få en positiv start på veckan. Veckans Vrål tar det säkra för det osäkra och njuter av riktig metalpropaganda från New York i form av Black Anvil. Bandets tredje och senaste skiva "Hail Death" är nämligen en ren uppvisning i hur en hårdrocksslipsten ska dras. Det är en publikfriande och genial blandning av black metal, heavy metal och thrash metal och när jag läser att bandet haft "Master Of Puppets" av Metallica och "Destroyer" av Kiss som influenser inför skivan blir jag inte förvånad. "Hail Death" leverar superlåt på superlåt med ett underhållningsvärde som fullkomligt golvade undertecknad, när jag sittandes i en solstol lyssnade igenom skivan för första gången. Samtidigt som det är mörker från black metal är det ös från thrash metal och traditionella heavy metalriff som känns som hämtade från hårdrockens ur-kokbok. Mäktiga och lugna "Until the end" får representera "Hail Death", en klar kandidat till ett av årets absoluta toppalbum.



Kramar VV

6/7 A day To Remember - End of me

Vad kan väl passa bättre en seg och bakfull söndag än en fin liten metalcore-ballad? A Day To Remember levererar denna veckas avslutning med en rätt så cheesy låt, för att vara på Veckans Vrål. Jag är dock den förste att erkänna och den siste att förneka att jag uppskattar det. Sticket runt 3:30 är riktigt snyggt. Ha en fin söndagskväll!


Kramar VV

5/7 Touche Amoré - Is survived by

Touche Amoré. Foto: Luca Zamagna

Jacob Bannon från Converge är mycket. Bland annat är han mannen bakom Deathwish Inc, en label som har en otrolig förmåga att nosa upp spännande och hypat vrål. Så är fallet med Touche Amoré vars skiva "Is Survived By" hyllades förra året och var med på en hel del listor över årets bästa album. Deras känslomässiga hardcore med screamo-influenser är inte genrens tyngsta och tuffaste bidrag, tvärtom är det skramligt och bräckligt med mjuka partier, allt till Touche Amorés fördel. Jag kan tänka mig att fans till gamla svenska klassiker som Refused, Separation osv kan uppskatta detta Los Angeles-band. Just nu turnerar man friskt. Bl. a. supportar man punkrocksgiganterna i Rise Against i höst. Inget som vi européer kommer få ta del av dessvärre.


Kramar VV

4/7 Deadspeaker - Infinity

Deadspeaker. Foto: www.fotofagerstedt.com

Veckans Vrål skrev om enmansprojektet Deadspeaker i början av året. Vill man man läsa det, under Veckans Vrål Presenterar, gör man det här. Nu har Andreas Folkow, göteborgspågen som ligger bakom projektet, släppt två nya låtar. En av dem heter "Infinity" och är en trevlig historia. Även om det endast gått ett halvår sedan sist tycker jag mig märka en positiv musikalisk utveckling i låtarna. I "Infinity"visar Deadspeaker upp en konkurrenskraftig metalcore med riktigt snygga gitarriff och
proffsig produktion. Perfekt till fredagsmyset.

Kramar VV

3/7 Martyrdöd - Elddop

Martyrdöd. Photo: Terrorizer

De svenska crusthjältarna i Martyrdöd är aktuella med nytt album, "Elddop", som släpps 18/7. Det inom crustvärlden rätt stjärnspäckade bandet (med rötter i Skitsystem, Agrimonia m.fl.) släpper därmed sitt andra album på labeln Southern Lord och det är en efterlängtad uppföljare till fenomenala "Paranoia" (2012). Den som är otålig och inte tänker beställa CD:n via https://www.southernlord.com/releases/view/elddop kan tjuvlyssna på titelspåret, bland annat här på Veckans Vrål. Gitarrmelodierna sitter där de ska och d-beatet pumpar på som ett tjurigt punkhjärta. Crust i sin allra vackraste form och med mycket atmosfär. I augusti sticker Martyrdöd ut på Europaturné med inga mindre än Converge och Okkultokrati. Det visar på en välförtjänt storhet för göteborgarna.




Kramar VV

2/7 Wovenwar - All rise + The Mason

När sångaren i metalcorebandet As I Lay Dying åkte dit för att ha beställt mord på sin före detta fru (!) slog sig resterande medlemmar ihop med sångaren från metalcore-kollegorna i Oh, Sleeper och vipps såg Wovenwar dagens ljus. Den andres bröd och så vidare. Resultatet av denna rätt så tragiska historia är något annat än AILD och Oh, Sleeper, och i mitt tycke är det till det bättre. Betydligt snällare och med mycket rensång för pengarna, men med välbekant gitarrjobb a lá AILD. Bandet agerar förband åt In Flames under deras europaturné i höst och bandets musik lär falla de allsångssugna In Flames-fansen väl på läppen. Se spektaklet den 2/11 på Store Vega, 6/11 på Hovet och 8/11 på Scandinavium t.ex. Wovenwar har släppt två singlar och du avnjuter dem bäst nedan.

Kramar VV

1/7 The Great Old Ones - Antarctica

The Great Old Ones är precis så mycket black metal som jag mäktar med, om jag inte är på humör. Sådär lite lagom mycket ondska (knappt någon alls faktiskt), med smäktande melodier och en atmosfärisk ljudbild som har en mer avslappnande inverkan än exempelvis de vansinnesdrivna norska motsvarigheterna. Lägg till ett episkt, postrocksinfluerat låtbygge och du har The Great Old Ones magiska musik. "Antarctica" är en helt fantastisk och gåshudsframkallande låt från senaste skivan "Tekeli-Li" som släpptes tidigare i år. Bordeaux är hemort för dessa fem herrarna och de är ännu ett exempel på Frankrikes förmåga att leverera spännande och nyskapande metal.

Kramar VV