Forza: Malmö #2

I tider av idel mer eller mindre eländiga nyheter om Sveriges mest nerskrivna stad kan det behövas lite upplyftande exempel från det Malmö vi ändå älskar så innerligt. Det har kommit in en del tips sedan sist jag skrev om stadens vrålfynd (läs här) och jag är öppen för allt ni har att ge, så bara bomba på.

Ursut.

Ursut
Fantastisk fin crust med både ilska, ös och smittande gitarrsolon som sitter precis där det ska. Dessutom härlig växelsång av klassiskt crustsnitt. Köp dig lycklig (2016) är bandets andra fullängdare med en inneboende kraft stark nog att knuffa de mest kallnade hjärtan tillbaka till vänster, där de ju ska sitta. Jag älskar detta!



Deranged

Brutal dödsmetall med imponerande rutin och anor ända sedan 1991. Senaste och nionde fullängdaren Struck by a murderous siege (2016) släpptes på polska labeln Agonia Records i höstas. Mitt i allt gore och blod så svänger det om Deranged.

Tellusian.

Tellusian
Progressiv och tekniskt intrikat musik är det som bjuds när Tellusian levererar sin genremässiga mischmasch av grindcore, progressiv metal och mathcore. På bandets första och hittills enda fullängdare Collision (2014) är det inte en tråkig stund och jag får vibbar av både tidiga Mastodon och Dillinger Escape Plan även om Tellusian står för något helt eget.

  


Team Anarchy
Ösig hardcore med härlig d-beat som grundfundament. Har än så länge släppt två låtar på de digitala forum jag har tillgång till och dessutom med tillhörande video som kan avnjutas nedan. Det som finns att lyssna på låter lovande!

The Arson Project
Till min stora glädje har grymma grindcorebandet The Arson Project numera sin bas i Malmö. Glädjen blev ännu större när jag insåg att de släpper sprillans nytt album i form av Disgust den 6/4 i år. Ett av banden som hjälper när saknaden av Nasum blir som allra starkast. Då förstår ni kvalitén. Två låtar är släppta, lyssna in er på dem nedan.



Uppmaningen kvarstår. Tipsa om dig, er, din granne, kusin eller fritidsgårdens dolda vråltalang. Malmö behöver mer kärlek, och ingen kärlek är som den som den argaste musiken kan ge.

Kramar VV

Demonstrerar: SET BEFORE US - Enigmas

Set Before Us.

Stockholmska Set Before Us gjorde det enda rätta och hörde av sig till undertecknad och tipsade om deras EP Enigmas, som släpptes i november förra året. Det gör alltid lika gott när band hör av sig och påtalar sin existens och äran att få sprida ordet är en ynnest att få.

Set Before Us bildades 2012 och har med Enigmas (2016) släppt sin andra EP. Debuterade gjorde kvintetten med EP:n Voyagers (2014) och sedan dess har de turnerat en hel del ute i Europa, bland annat i England, Tyskland, Belgien och Nederländerna med en växande fanskara som resultat. Musikaliskt ligger bandet i samma fåra som band som Parkway Drive och August Burns Red med en melodisk metalcore där gitarrerna är de bärande melodiska elementen men med en del rensång som komplement.

Enigmas är en fin fem låtar lång historia med hög hitpotential egentligen hos samtliga alster men där mitt hjärta bankar lite extra hårt till "Earth destroyer" med en riktigt catchy refräng och till singeln "Peripheral vision", samt avslutande "Dusk"Dawn". Jag refererar gärna till Parkway Drive, mitt favoritband i genren, och Set Before Us har en del formmässiga beröringspunkter med dem. Som exempel kan tas allsångskörerna på avslutande "Dusk/Dawn" samt de bärande gitarrslingorna på samma låt. Gitarrmelodierna är Enigmas och Set Before Us absolut största behållning, tillsammans med ett allmänt professionellt och kompetent genomförd metalcore som är på nivå med genrens storheter. Är man ett fan av melodiös och gitarrdriven metalcore i stil med nämnda influenser är Set Before Us ett band att hålla koll på i framtiden!

LÄNKAR:
https://www.facebook.com/SetBeforeUs/
http://setbeforeus.bigcartel.com/

Kramar VV

Årets album 2016 - Plats 1: ULCERATE - Shrines of paralysis

Relapse Records, 28/10 - 2016

Trion Ulcerate frälste mig ordentligt med förra skivan Vermis (2013), som var och nosade på topp 10 det året. I år är det inget nosande som New Zeeländarna sysslar med, utan ett glupskt och välförtjänt tagande av positionen som årets allra mest fascinerande och magnetiskt attraherande alster. För att vara så kaotiskt och tekniskt avancerat är Shrines of paralysis en oemotståndlig musikupplevelse som jag inte unnar någon att gå miste om. 

Ulcerates tekniska death metal är som nyckfulla kastvindar som ömsom drar, ömsom knuffar dig i alla riktningar som är möjliga, allt på en och samma gång. Övermänskligt trummande med taktbyten utan skönjbar logik, men som ändå är behagligt att lyssna på. Ömsom harmoniska, ömsom disharmoniska och mullrande riff som skapar den oerhört vackra och stämningsfulla fonden som är Ulcerates största styrka. Och lite avgrundsdjup sång på det. Allt tillsammans skapar en sammanhållen helhet som gör Ulcerate till ett helt unikt band i min bok och som berör mig på djupet. 

I år har inget har sugit tag i mig på det obevekliga sätt som Shrines of paralysis gjort. Och detta trots, och förmodligen tack vare, en komplexitet som gör låtarna i princip oidentifierbara sinsemellan, även om inget är det andra likt. Mitt i Ulcerates infernaliska kaos finns ett genuint och snudden på norrländskt lugn som är svårt att förklara, men som måste upplevas. En bättre illustration av gränslandet mellan godhet och ondska, harmoni och kaos, ljus och mörker har jag aldrig mött. Tack för det Ulcerate och tack alla vrålälskare för 2016!

Ulcerate.

HELA LISTAN:
1. Ulcerate - Shrines of paralysis
2. Cult Of Luna feat. Julie Christmas - Mariner 
3. Alcest - Kodama
4. Khemmis - Hunted
5. Nails - You will never be one of us
6. Katatonia - The fall of hearts
7. Russian Circles - Guidance
8. Graves At Sea - The curse that is
9. Meshuggah - The violent sleep of reason
10. Martyrdöd - List
11. Mantar - Ode to the flame
12. Astronoid - Air
13. Subrosa - For this we fought the battle of ages
14. Håll Det Äkta - Soul cracks the gold
15. Anaal Nathrakh - The whole of the law
16. Bombus - Repeat until death
17. Bölzer - Hero

18. Haken - Affinity

19. Spinebreaker - Ice grave

20. Witchcraft - Nucleus

Kramar VV

Årets album 2016 - Plats 2: CULT OF LUNA feat. JULIE CHRISTMAS - Mariner

Indie Recordings, 8/4 - 2016

Det är ingen hemlighet att jag älskar Cult Of Luna mer än det mesta här på jorden. Så när bandet annonserade att de skulle bjuda med Julie Christmas på tåget, eller rymdskeppet om man ska följa Mariners tema, gjorde mitt hjärta dubbelvolter. Skyhöga förväntningar har mött Mariner och skärskådat den ordentligt, och efter en kort stund av initial skepsis har den växt enormt på mig.

Julie Christmas ges ordentligt med utrymme på Mariner, med undantag på albumets mest tillbakadragna låt "Approaching transition", och det höjer bandet och ger den redan innan mångfacetterade musiken ännu fler dimensioner. Hennes gälla, knivskarpa röst är helt fantastisk och når astronomiska höjder när hon tar i så rösten spricker. Dynamiken blir en helt annan än vad vi är vana vid, medan kompositionerna är lika geniala som Cult Of Luna brukar leverera. Julie Christmas tillför helt nya känsloregister och det slipar en redan skinande diamant ytterligare. 

De fem låtarna håller alla hög klass, möjligen med en liten dipp i "Approaching transition". Avslutande "Cygnus" är en dystopisk och fullkomligen episk låt som är så bra att ord inte räcker till. Hatten av för ett genidrag som ingen hade väntat sig, trots de enorma förväntningar jag med flera har på bandet. Cult Of Luna äger, som kidsen säger. Tillsammans med Julie Christmas blir de fullkomligt omnipotenta.

Cult Of Luna feat. Julie Christmas.

HELA LISTAN:
2. Cult Of Luna feat. Julie Christmas - Mariner 
3. Alcest - Kodama
4. Khemmis - Hunted
5. Nails - You will never be one of us
6. Katatonia - The fall of hearts
7. Russian Circles - Guidance
8. Graves At Sea - The curse that is
9. Meshuggah - The violent sleep of reason
10. Martyrdöd - List
11. Mantar - Ode to the flame
12. Astronoid - Air
13. Subrosa - For this we fought the battle of ages
14. Håll Det Äkta - Soul cracks the gold
15. Anaal Nathrakh - The whole of the law
16. Bombus - Repeat until death
17. Bölzer - Hero

18. Haken - Affinity

19. Spinebreaker - Ice grave

20. Witchcraft - Nucleus

Kramar VV

Årets album 2016 - Plats 3: ALCEST - Kodama

Prophecy Productions. 30/9 - 2016

Så franskt, så fragilt och så vackert att hjärtan brister. Alcest har snörpt åt en silkestråd runt mitt musikhjärta med briljanta Kodama och vägrar släppa taget. Geniet Neige skapar skimrande kreationer som besitter en hypnotisk skönhet som inte ens den mest hårdhjärtade metalfundamentalist bör kunna motstå. Alcests blackgaze, som det brukar kallas när element av black metal möter shoegaze, är verkligen mjuk och vänlig för att befinna sig i forum som detta och andra där metal behandlas, vilket är lika behövligt som det är uppfriskande. 

Det är som balsam för trötta öron att låta Kodama skölja sin melodiskt perfekta musik över en. De noga genomkomponerade gitarrharmonierna är Alcests ryggrad med delikat sång av Neige som oftast är ren som nyfallen snö men som förtjänstfullt övergår i hjärtskärande vrål när nöden kräver det. Gärna då till något av de sporadiskt förekommande blast beats, som är ett av spåren från black metalunfluenserna. Annars är Alcests musik långt ifrån den ibland så tröttsamt ondskefullhetsjagande black metallen i sitt uttryck. 

Spåren på Kodama har alla ett eget litet universum där de låter de bärande elementen, de distinkta gitarrmelodierna, växa och nå oanade höjder. Allt i samklang med den vackra produktionen och Neiges sång. Perfektion på franskt vis och en underbar upplevelse.

Alcest.

HELA LISTAN:
3. Alcest - Kodama
4. Khemmis - Hunted
5. Nails - You will never be one of us
6. Katatonia - The fall of hearts
7. Russian Circles - Guidance
8. Graves At Sea - The curse that is
9. Meshuggah - The violent sleep of reason
10. Martyrdöd - List
11. Mantar - Ode to the flame
12. Astronoid - Air
13. Subrosa - For this we fought the battle of ages
14. Håll Det Äkta - Soul cracks the gold
15. Anaal Nathrakh - The whole of the law
16. Bombus - Repeat until death
17. Bölzer - Hero

18. Haken - Affinity

19. Spinebreaker - Ice grave

20. Witchcraft - Nucleus

Kramar VV

Årets album 2016 - Plats 4: KHEMMIS - Hunted

20 Buckspin Records, 21/10 - 2016

Förra året golvade Khemmis till sig en femteplats med sin debut Absolution (2015), och inte har kvartetten från Denver legat på latsidan inte. Tvärtom stärker de sina aktier ytterligare med uppföljaren Hunted, vilket resulterat i en välförtjänt topplacering inte bara på min lista, utan de allra flestas. Bandets korståg med sin fantastiskt medryckande variant av doom fortsätter och har världen något vett kvar i kroppen hakar den glatt på. 

De smittande melodierna är kvar och den episka inramningen är om möjligt ännu starkare på Hunted än på Absolution (2015). Referenserna till hårdrock av gammal god Thin Lizzy-stil är härligt befriande och helt rätt väg för Khemmis att gå. De håller också sin goda tradition att låta avslutningsspåret nå pampighet av enorma mått. Avslutande titelspåret "Hunted" är nämligen den absoluta kronan på verket med en sångvers som ger mig gåshud varje gång. Med Hunted är Khemmis på god väg att slå ut väggarna på metalvärlden och är i mitt tycke ett av de allra mest intressanta banden inom doomgenren. Dessutom är de sällsynt lätta att älska, och kärlek, det behöver vi mer av. 

Khemmis.

HELA LISTAN:
4. Khemmis - Hunted
5. Nails - You will never be one of us
6. Katatonia - The fall of hearts
7. Russian Circles - Guidance
8. Graves At Sea - The curse that is
9. Meshuggah - The violent sleep of reason
10. Martyrdöd - List
11. Mantar - Ode to the flame
12. Astronoid - Air
13. Subrosa - For this we fought the battle of ages
14. Håll Det Äkta - Soul cracks the gold
15. Anaal Nathrakh - The whole of the law
16. Bombus - Repeat until death
17. Bölzer - Hero

18. Haken - Affinity

19. Spinebreaker - Ice grave

20. Witchcraft - Nucleus

Kramar VV

Årets album 2016 - Plats 5: NAILS - You will never be one of us

Nuclear Blast, 17/6 - 2016

Trots att en del ickemusikaliska fakta (twittertjafs och inställd Europa-turné) kring Nails tärt på min helhetsuppfattning om bandet går det inte att undgå att de skriver en sällsynt hårt krossande musik. Det går liksom inte att undgå att låta sig bli överkörd av ångvälten märkt metallisk grindcore som Nails argsint manövrerar. Det står klart redan när introt på inledande "You will never be one of us" går över i ilsken frenetisk rens.

Bandet besitter förmågan att få en att bli andfådd fast man sitter still, speciellt när de lägger rensen åt sidan och ger utrymme åt lite redigt dödmetallsklingande hardcoresväng. Dängorna "Life is a death sentence" och "Violence is forever" är lysande exempel på det. 

Produktionen är frustande hård och tung och förstärker kompromisslösheten i bandets musik och attityd. Nails och You will never be one of us är ett ståtligt långfinger varthän du än vill att det ska peka. Få saker är så befriande som att låta musik locka fram ens ungdomligt upproriska sida, och frågan är om något band kan göra det bättre än Nails. Jag tror inte det. Fulfingret upp. 

Nails

HELA LISTAN:

5. Nails - You will never be one of us
6. Katatonia - The fall of hearts
7. Russian Circles - Guidance
8. Graves At Sea - The curse that is
9. Meshuggah - The violent sleep of reason
10. Martyrdöd - List
11. Mantar - Ode to the flame
12. Astronoid - Air
13. Subrosa - For this we fought the battle of ages
14. Håll Det Äkta - Soul cracks the gold
15. Anaal Nathrakh - The whole of the law
16. Bombus - Repeat until death
17. Bölzer - Hero

18. Haken - Affinity

19. Spinebreaker - Ice grave

20. Witchcraft - Nucleus

Kramar VV

Årets album 2016 - Plats 6: KATATONIA - The fall of hearts

Peaceville Records, 20/5 - 2016

Årets mest behagliga lyssningsupplevelse i vrålklassen tar svenska veteranerna i Katatonia tveklöst hem med undersköna The fall of hearts. Bandets skickligt komponerade och mollbetonat melodiska metal är fullkomligt trollbindande och trots att min relation med bandet legat på hiatus sedan The great cold distance (2005) har bandet med deras tionde fullängdare återigen seglat upp som en av mina personliga favoriter när det gäller melodisk musik i gränslandet mellan metal och tyngre rock.

Katatonia har på The fall of hearts lyckats balansera en vemodig, melodisk och synnerligen välproducerad sida med en tung och progressiv ansats, vilket är aspekter som gifter sig alldeles utmärkt. Deras musik lyckas vara både lyssnarvänlig och med en i mina ögon hög hitpotential, samtidigt som den utmanar så pass att man aldrig ledsnar. Jonas Renkses sammetslena och superledsna stämma är fläckfri och som en tröstande smekning över kinden.

Superhits som "Serein", "Takeover" och "Last song before the fade" är rena glädjeinjektioner trots det melankoliska filtret som allt Katatonia tar i kännetecknas av och som det inte går att få nog av. Betydligt mer säljande band med melodisk, tung rock som spelplan borde ta sig en lyssning på detta och ta efter. Då slipper de hamna i det glättiga och förutsägbara träsket som så många gör. I alla fall om de vill ha en chans på min gunst.

Foto: Ester Segarra

HELA LISTAN:
6. Katatonia - The fall of hearts
7. Russian Circles - Guidance
8. Graves At Sea - The curse that is
9. Meshuggah - The violent sleep of reason
10. Martyrdöd - List
11. Mantar - Ode to the flame
12. Astronoid - Air
13. Subrosa - For this we fought the battle of ages
14. Håll Det Äkta - Soul cracks the gold
15. Anaal Nathrakh - The whole of the law
16. Bombus - Repeat until death
17. Bölzer - Hero

18. Haken - Affinity

19. Spinebreaker - Ice grave

20. Witchcraft - Nucleus

Kramar VV