COPENHELL 2016: Entombed AD

Hornen upp för Entombed AD

På festivalens andra dag är det så äntligen dags för lite redig old school döds i högsommarvärmen. De svenska, och inom genren ikoniska veteranerna Entombed AD ska nämligen äntra Pandæmonium och  det är en hyfsad skara som tagit sig till festivalens minsta scen för att bevittna detta. Själv har jag inte riktigt vetat vad jag ska ha för förväntningar på spelningen på förhand. Det var längesen jag såg bandet, på den tiden hette de Entombed, och jag skulle ljuga om jag säger att jag lagt ner mer än ett par lyssningar på albumen Back to the front (2014) och Dead dawn (2016) som är det man släppt under det nya epitetet.

L-G Petrov håller hov. Foto: Veckans Vrål

Ett oväntat smörigt synth-intro inleder konserten medan medlemmarna kliver fram på scenen en efter en. De ger ett taggat intryck och när frontmannen L-G Petrov kommer upp med ett järn och en bärs i handen smittar feststämningen verkligen av sig. Entombed AD är på riktigt bra humör, det är tydligt. När introt klingat ut sveper L-G det starka, grimaserar och tar fenomenalt raspig ton på "Midas in reverse" som inleder giget med snabbt och ösigt tempo, som det mesta från bandet. Sedan följer en blandning av låtar från det "nya" bandet, som "Second to none" och "Dead dawn" och låtar som härstammar från innan namnbytet, som "Eyemaster" och "Revel in flesh". Mitt, och även publikens, huvud gungar som allra mest intensivt när man avslutar starkt med otroligt svängiga "Wolverine blues" och sedan fyrar av "Left hand path" och "Supposed to rot" från klassiska albumet Left hand path (1990).

Det är med en riktigt stor behållning som jag följer L-G Petrov under konserten. Med ett obetalbart minspel ser han till att få med sig publiken och det känns som han är tjenis med minst hälften av alla som kommit dit. Han pekar på olika delar av publiken, gör tummen upp och hejar under hela konserten, och när han kör mellansnack är det ständigt med glimten i ögat. Som när han ber en kille som sitter på någons axlar längre bak att "show your tits", eller när han tipsar om att King Diamond spelar senare på kvällen men konstaterar att han då kommer vara så pass full att han inte minns något av konserten. Med en sådan partystarter och glädjespridare som sångare, samt ett stabilt genomfört gig musikaliskt är jag mycket nöjd med det jag fick se av Entombed AD och ska nog ge de där skivorna några lyssningar till.

Kramar VV