COPENHELL 2016: Black Peaks

Black Peaks. Foto: Veckans Vrål

Stämningen är hög när undertecknad stiger in på det välkomnande festivalområdet i ett för dagen bastuvarmt Köpenhamn. Och knappt har jag hunnit med den första ölen innan det är dags för ett av festivalens mest intressanta namn. Brittiska Black Peaks kör nämligen en progressiv och egen variant av post hardcore med snabba ryck mellan smäktande rensång och mathcoreaktigt kaos som fångat både mitt och många andras intresse.

Joe Gosney. Foto: Veckans Vrål

Det är en relativt gles skara som har slitit sig från den soldränkta slänten framför ett mässande Blind Guardian och letat sig till minsta scenen Pandæmonium där Black Peaks ska hålla hov. Under konsertens gång kommer publiken dock bli något tätare. Black Peaks inleder starkt med hiten "Glass built castles" och om publiken är lite trevande är det bättre fart på scen. Redan i inledning slås jag av bandets förmåga att förvalta den högt lagda musikaliska ribban som de har på skiva även live. Ensamt regerande gitarristen Joe Gosney sätter de tekniska riffen, ljudet är solitt och sångaren Will Gardner både öser och sjunger i samklang med hur det låter på skiva. Han är en lysande estradör som jagar på publiken med en frenesi och ett hjärta som är imponerande med tanke på den arla timmen och den hyfsat glesa, men också innerligt glada, publiken framför Pandæmonium denna soliga torsdagseftermiddag.

Förutom förstalåten sticker malande "Say you will" och avslutande "Saviour" ut som de allra starkaste spåren. Höjdpunkterna stavas Gardners känslomässiga utspel, den tighta sången som inte bara är signerad sångaren utan också körande gitarristen och basisten samt de sporadiska och frenetiska tillfällen då Black Peaks är riktigt mycket hardcore. För då svänger det nämligen ordentligt om bandet. Just kontrasten mellan det ösiga och de lugna rensångspartierna skapar en dynamik utan att det blir schizofrent och det håller intresset uppe konserten igenom. En mycket bra start på dagen och jag är övertygad om att britterna bara har börjat att erövra metalvärlden.

Will Gardner. Foto: Veckans Vrål

Kramar VV