lördag 25 maj 2019

Topp 10 skäl till att åka på COPENHELL i sommar!


Den som hängt med lär inte ha missat att jag ÄLSKAR allt som har med Copenhell att göra. I år firar den danska metalfestivalen 10 år och slår till med storkalas den 19-22/6. Spelschemat är släppt och det är bara att snöra på sig sina snabbaste skor för att hinna med allt fint. Veckans Vrål kan egentligen hitta hur många skäl som helst för att åka dit men har som vän av ordning rangordnat de (rent subjektivt) tio främsta.

1. TOOL
Kommentarer överflödiga. Tool kommer - alltså IRL - stå på största scenen Helviti på torsdagen. Det i sig räcker för mig, men det är ju kul att det kommer fler band. Sist, och enda gången hittills, jag såg bandet var på Roskildefestivalen 2006 och då hade de en färsk skiva i 10.000 days (2006) med sig i bagaget. Jag säger inget, men en repris vore fantastiskt.

2. KATATONIA
Sveriges vackraste melodier framförs i regel av Katatonia och bandet fick en rejäl revival i mitt medvetande i och med fullkomligt magnifika The fall of hearts (2016). Spelningen under festivalens warm up, dvs på onsdagen 19/6 är en jubileumsspecial för albumet Night is the new day (2009) som således kommer spelas i sin helhet. Det kommer bli magiskt.


3. TERROR
Potentiellt en av de svettigare spelningarna under festivalen, förutsatt att fler än jag avgudar detta rutinerade hardcoreband. Jag hade äran att bevittna bandet under en 1 maj-festival i Berlin 2014 och det var precis så där kaotiskt och svettigt som ett bra hardcoregig ska vara. Kolhydratladda ordentligt innan är ett tips. Spelar på torsdagen.


4. REFUSED
Nyhetens behag efter återföreningsrundorna har nu gått över och det är upp till Umeås stoltheter att visa att de är tillbaka på riktigt. Ny skiva är på gång och den ryktas ska påminna mer om The shape of punk to come (1998) än Freedom (2015), som jag själv tyckte var lite av en besvikelse. Det bådar onekligen gott och som liveband vet vi att vi kommer få leverans av högsta kvalitet. Spelar (också) på torsdagen, som i vanlig ordning blir en hektisk historia. Tyvärr en lite krock med Terror tidsmässigt men har man moshat som sig bör tillsammans med dem är man uppvärmd inför andra halvan av Refused.


5. KVELERTAK
Ett band som alltid levererar live är gitarrgudarna i Kvelertak, nu med ny anförare vid micken i form av Ivar Nikolaisen, som enligt rörlig bild på Internet verkar ösa på mer än den karismatiske föregångaren Erlend Hjelvik. Vi hoppas på att få lite nytt material till livs men oavsett blir det en bra fest på lördagen, då bandet intar Refshaleøn.


6. MUNICIPAL WASTE
En av de roligaste spelningarna på Copenhell 2015 var när Iron Reagan thrashade loss på minsta scenen. Nu kommer det bandets lysande frontman Tony Foresta tillbaka till festivalen med sitt andra crossoverband Municipal Waste. Det kommer bli drag utav bara helvete och en ständig hets till circle pits och crowd surfs från scen. Få musikgenrer passar så bra på festival som crossover thrash så det här vill du inte missa. Spelar på lördag.

Munter Klaus Meine från Scorpions spelning på Copenhell 2016. Foto: Veckans Vrål
7. SCORPIONS
Hade jag inte sett Scorpions på Copenhell 2016, då i tron om att det var sista chansen att se mina barndoms hårdrocksgudar, hade de varit nummer ett på denna lista. Nu är det inte lika storslaget men fortfarande riktigt kul att se dem igen, speciellt då de överraskade mig i hur pass pigga de ändå kändes på scen. Denna gången får det bli något färre öl i Biergarten innan, vilket det faktum att de spelar på lördagen talar för.


8. UADA
Kvalitetsblack från Amerika som övertygade när jag såg dem på Plan B förra året. Ska bli kul att se dem i ett litet större sammanhang, med en större och mer berusad publik. Nu hoppas vi att de får spela åtminstone i skymning och inte i gassande sol. Spelar också på lördagen.

The Psyke Project.
9. THE PSYKE PROJECT
Jag hade helt glömt bort danska hardcorebandet The Psyke Project tills jag såg dem på årets line up. De har återförenats efter splittringen 2014 för ett unikt gig på Copenhell och det bådar för många taggade danskar både på och framför scen. Och minst en svensk, dvs jag. Ska bli riktigt kul att lyssna sig ifatt på bandet igen för det här minns jag som riktigt bra. Spelar på lördagen.


10. FEVER 333
Roskilde 2016 gick jag och såg ett för mig ganska okänt gäng vid namn letlive. mest för att jag läst att sångaren skulle vara lite tokig på scen. Det var ett bra beslut och den där sångaren, Jason Butler, var mycket riktigt ett redigt yrväder. Nu är han med nytt band i trion FEVER 333. Deras RATM-inspirerade musik med en del rap, elektroniska inslag och framför allt aggressiva och ösiga riff håller för min del inte en skiva igenom men live kommer det här bli galet ösigt. Oavsett vad man tycker om deras musik tror jag man är dum om man missar detta. Spelar på torsdag.

Sen behöver man ju inte dela min uppfattning överhuvudtaget. Man kanske ser allra mest fram emot de andra stora namnen, som Slipknot, Amon Amarth, Lamb Of God, Dimmu Borgir, Eluveite, Trivium eller varför inte Slash & Myles Kennedy. Eller så kanske man vill se kvalitetsdöds med Immolation och Unleashed, danska spännande namn som Slægt, Konvent och Baest eller så tänker man som jag att man vill se ALLT. Nu blev jag taggad. Hoppas vi ses där!

Kramar VV

lördag 11 maj 2019

Lyssnat på: APRIL

Vånna Inget. 
Whoop whoop! April var rent lyssningsmässigt en fantastisk månad. Resultatet är som vanligt en tiohövdad lista med både ljus och mörker. Mycket av de nya namnen härstammar från mitt mer och mer intensiva och mångfacetterade podd-lyssnande, vilket är ett ämne jag ämnar återkomma till. Håll till godo och sköt om er där ute.

Sinmara - Hvisl stjarnanna (album, 2019)
Jag kommer inleda och avsluta denna lista med band jag upptäckt tack vare alltid så eminent intressanta och underhållande Metalpodden. Deras specialavsnitt om isländsk black metal är fullspäckat med sådan av hög kvalitet, och där jag håller Sinmara högst. Melodiöst, lagom mörkt och riktigt välspelat. Njutbart i alla väder.

ORO - Djupets kall (album, 2019)
Riktigt fin och trögflytande sludge och post metal från Örebro som övertygar på debutalbumet Djupets kall. Ett extra plus för svenska texter vilket höjer känslan ytterligare.

Världen Brinner - "Dom mörda Ida" (singel, 2019)
Svenska och viktiga är också Världen Brinners texter, dessutom briljant framsjunget av sångerskan Malin. "Dom mörda Ida" har jag tipsat om separat och det är en underdrift att den snurrat i lurarna under april. EP:n Livet på recept är i skrivandets stund precis släppt och jag ser fram emot att lyssna mig ikapp på Västerås bästa orkester sen Looptroop


Världen Brinner. Foto: https://varldenbrinner.bandcamp.com/
Feral Light - Fear rides a shadow (album, 2019)
Med tanke på hur fint väder det var i april är det konstigt att jag lyssnat så pass mycket på black metal, men det blir väl någon slags balans antar jag. Feral Light huserar i Minneapolis och kör en härligt rockig black metal som jag lärde mig älska tio sekunder in i fenomenala Fear rides a shadow, vilket är bandets andra fullängdare.

Vånna Inget - "Skuggor" (singel, 2019)
Malmös kanske allra finaste punkgäng Vånna Inget har varit tysta ett tag men är äntligen tillbaka med nytt material. När detta publicerat är nya albumet Utopi ute för allmän beskådan och det är som vanligt oerhört älskvärt och innerligt. Visade sig att deras nya klaviaturist är en trevlig snubbe som heter Dan och som har gemensamma bekanta med undertecknad så vi hamnade på samma födelsedagsfest igår. Det känns i kroppen idag, men det är endast min egen förskyllan och en parentes. Nu bakissvamlar jag. Lyssna på Vånna Ingets fina nya skiva var ju det jag skulle förmedla. Sorry.

Spirit Adrift - "Angel and abyss" (singel, 2019)
Blev uppriktigt förvånad att jag inte skrivit om oblygt episka doombandet Spirit Adrift innan, speciellt då de påminner mycket om två av mina favvoband i genren, Khemmis och Pallbearer. "Angel and abyss" är en otroligt medryckande dänga som egentligen är lika mycket heavy metal som det är doom. Nya skivan Divided by darkness släpptes igår och den tycker jag du ska lyssna på.

Novarupta - Disillusioned fire (album, 2019)
Briljanta post metalbandet The Moth gatherer har i mitt tycke släppt ett av årets hittills bästa album, dock utan sin forne basist Alex Stjernfeldt (också verksam i Let them hang). Han har nämligen satt igång med soloprojektet Novarupta som precis kommit med sin debutplatta. Och vilket platta sen. Mörk, tung och tonsatt ångest i post metalform är det som bjuds och med gästsångare på alla sex spåren. Samtliga är namnkunniga och kompetenta strupar, t ex Mikael Stanne (Dark Tranquillity), Jonas A. Holmberg (This Gift Is A Curse) och nostalgiframkallande Thomas Liljedahl (ex-Breach, The Old Wind). Den senare gastar på förstaspåret "Stones" som är som att färdas tillbaka till de lyckliga dagar som vi minns som Breach-aktiva.

Darkthrone - "The hardships of the Scots" (singel, 2019)
Inga duvungar i metalvärlden direkt, men pigga ändå. Första singeln från kommande albumet Old star är en härlig historia som blandar både stilar och tempo på ett kul sätt. Jag ser fram emot att se vad Fenriz och Octurno Culto mer har i görningen när hela albumet släpps, vilket är den 31/5.

Vanishing Kids. Foto: https://vanishingkids.bandcamp.com/
Existence - Into the furnace (EP, 2018)
Härligt är ordet när stockholmarna i Existence mörsar på med sin melodiskt kompetenta och ösiga hardcore som gör mig varm i hjärtat och också påmind om att det var hardcoren som fick in mig på vrålet från första början. Den påminnelsen har jag mycket fina Nere på noll podcast att tacka för och det var via dem och Spotifys algoritmer som jag hittade Existence. Tänk vad Internet är bra.

Vanishing kids - Heavy dreamer (album, 2018)
Hade jag inte levt i ovisshet om Vanishing Kids tills Tomas från Metalpodden tipsade om deras FANTASTISKA epos Heavy dreamer hade de hamnat på årsbästalistan för 2018. Drömsk, episk och otroligt vacker psykedelisk rock i någon slags luddigt stoner-fack är det som denna kvartett från Madison, Wisconsin levererar och det med helt otrolig sång av frontkvinnan Nikki. Ni vet, sådan där musik som gör livet så mycket lättare, vilket är hela meningen med den här bloggen. Tack för ordet.



Kramar VV