söndag 31 mars 2019

Lyssnat på: MARS

Venom Prison. Foto: Jake Owens
Många starka och både bekanta och nya namn på månadens lista och det är bara att konstatera att det första kvartalet av 2019 har levererat en hel del fint i vrålväg. Den nördigt planerande sidan av en själv börjar ju redan blicka mot årsbästalistan och fundera över hur det ska gå att få ihop den i år utan att tappa förståndet.

Martyrdöd - "Cashless society" (singel, 2019)
De rutinerade crustarna i Martyrdöd lyckas alltid pricka mitt hjärta när de släpper nytt. Första singeln från kommande albumet Hexhammaren är här och det är inte fullt så melodiskt som vi är vana vid, utan "Cashless society" är en ganska rå historia, vilket duger gott i min värld. Den 10/5 får vi veta om det är en utveckling som präglar albumet som helhet.

Baroness - "Borderlines" (singel, 2019)
Guld och grått blir färgerna som klär Baroness femte fullängdare, det första albumet där nya gitarristen Gina Gleason har fått vara med från start i skapandet - vilket ska bli mycket intressant att följa och som hörs på "Borderlines" i sångarrangemanget. 14/6 kommer Gold & Grey och det lär bli fint som snus.

Venom Prison - Samsara (album, 2019)
Apropå tongivande och uppfriskande nog ej snoppförsedda metalgurus har Venom Prison en brutal vokalist i Larissa Stupar som dessutom har den goda smaken att sparka patriarkatet med flera snedvridna strukturer rakt upp i rektum med hennes politiska texter. Musiken rör sig i någon slags gränsland mellan brutal death metal och deathcore och klarar den balansen bra, trots att jag brukar vara svårflirtad när det gäller sånt. Från Wales dessutom.

Sâver - They came with sunlight (album, 2019)
Norsk sludge med härliga inslag av post metal och rensång och som övertygar rejält. Samtliga i trion har ett förflutet i splittrade Tombstones. Några lyssningar till, sedan lär They came with sunlight åka rakt in i årsbästalådan.

Call Of The Void - "Living ruins" (singel, 2019)
Från Denver kommer detta band som kör en härlig hardcore-sludge och som om de håller samma underhållningsvärde som på "Living ruins" en hel skiva igenom har något stort på gång. Den 10/5 släpps Buried in light på Relapse Records så då blir vi varse.

Nyt Liv. Foto: https://nytliv.bandcamp.com/
Nyt Liv - "Blodet Skygger" (singel, 2019)
Köpenhamnsgäng som kör hardcore som får en att tro att de är från Norge. Rockigt, snyggt och jädrigt medryckande är receptet och jag ser verkligen fram emot Ensomhetens kolde kald som är bandet fullängdsdebut, och som släppt 3/5 på Indisciplinarian.

Inter Arma - "The atavist´s meridian" (singel, 2019)
Sist det begav sig med Inter Arma var de på vippen att klämma in sig på topp 20 över årets bästa album med Paradise gallows (2016). Nu är jänkarna igång och stökar igen med sin odefinierbara och ogästvänliga musik. Två singlar är släppta och jag gillar det jag hör. Du bör dock vara utsövd och alert för att palla.

Night Fever - (EP med Hårda Tider, 2014)
Då är det enklare att riva av tre låtar med Night Fever och deras old school hardcore som är allt annat än ogästvänligt. Man vill bara riva av en sväng i piten och glömma att man har huvet fullt av pollen just nu. (Onekligen ska man inte gå på Spotify-tipsen utan dubbelkoll - en split med Hårda Tider är det och den släpptes redan 2014 och inget annat, reds anm).

Waldgeflüster - "Von Winterväldern und Mondscheinsonaten" (singel, 2019)
Folkmusiksblack är ett vedertaget grepp som funkar fint om man är bra på det. Det är tyskar i regel och så också Waldgeflüster som jag upptäckte när de gjorde en split med finfina Panopticon. Fina melodier utlovas.

This Gift Is A Curse - "Wolvking" (singel, 2019)
Som sig bör har jag sparat det bästa till sist. This Gift Is A Curse är lite av husgudar här på Veckans Vrål och jag har länge längtat efter uppföljaren till fullkomligt briljanta mörsarskivan All hail the swinelord (2015). Den 14/6 släppt A throne of ash på Season Of Mist och "Wolvking" är ett sjuhelvetes fint smakprov. Som vanligt som att sätta sig i stormens öga och bara bevaka det kaos som virvlar omkring en. Njut!





Kramar VV

lördag 16 mars 2019

Lyssnat på: FEBRUARI

Brutus. Foto: https://imgur.com/gallery/jmGXm
Jodå, klart det kommer en lista för februari månad, den har bara fått ligga till sig lite. Men inget har lagts till efter månadsskiftet, svär på Pär. Mycket nykomlingar i min värld har tagit plats på listan vilket alltid är ett lyft för livskvalitén.

Brutus - "War" (singel, 2019)
Belgisk trio som flashat förbi min uppmärksamhetssfär tidigare men som fångade mig ordentligt först med singeln "War" som är en rätt fängslande historia, mycket tack vare sångerskan och trummisen Stefanies fantastiska stämma. Melodiskt mycket kompetent musik som rör sig i någon slags post-landskap.

Vokonis - "Grasping time" (singel, 2019)
Boråsbaserat gäng som ingalunda är några nykomlingar på den svenska stonerhimlen. Singeln "Grasping time" är en melodiös och snygg dänga som håller absolut världsklass i genren och det bör kunna resultera i välförtjänt uppmärksamhet i etern. Otroligt bra låt som känns mer melodi och mindre fuzz jämfört med det jag hört innan, mycket tack vare att man delar på sångbördan numera.

The Dogs - Before brutality (album, 2019)
Norge kan skidsport. Norge kan rock n´roll. The Dogs är ännu ett exempel på det senare och om man kan tröttna på dominansen i skidspåren så blir man aldrig less på landets fenomenala förmåga att kläcka ur sig bra skit i distad musikväg. Dängan "Lord know, the fiction has worn out" är en riktig hit.

Seer - Vol. 6 (album, 2019)
Kanadensisk doomig sludge som släppt sitt andra album i det oerhört fantasifullt betitlade Vol. 6 (EP:s är inkluderade i räkningen). Om titeln är lam är musiken något helt annat. En relativt egen variant i genren, speciellt med den rena sången som tack, samt högt medelvärde på riffnivån. Ett mycket bra album.
The Great Discord. Foto: https://www.facebook.com/pg/thegreatdiscord/

The Great Discord
 -
Heart (singel, 2019)
Progressive death pop är detta Linköpingsbaserade bands, med bl. a. Aksel Holmgren (ex-Ghost) på trummor, beskrivning av sin egen genretillhörighet och det är en beteckning som passar dem väl. Melodiskt, lite stökigt taktmässigt och i riffen samt både välproducerat och välkomponerat rakt igenom. Lägg till oerhört stark sång med ursprung i Fia Kempes stämband och en bra näsa för melodier som sätter sig och receptet är komplett. Riktigt behagligt och mycket underhållande.

Astronoid - Astronoid (album, 2019)
Apropå behagligt är ju Astronoids musik som en distad dunkudde med sång som för tankarna till Mew snarare än något som ryms inom metalgenren, även om man tolkar den i vid mening. Starka melodier är ett understatement.

Soen - Lotus (album, 2019)
Progressivt och melodiskt ligger oss ju varmt om hjärtat och då passar Soen alldeles utmärkt. Stockholmarna balanserar mellan Tool och Katatonia i sitt uttryck och är mycket fina när de får till det som allra bäst. Lyssna bara på falsetten på "Martyrs" och försök mota gåshuden. Det går inte.

FEVER 333 - STRENGTH IN NUMB333RS (album, 2019)
Sångaren i Fever 333, Jason Aalon Butler, huserade förr i Letlive. och när jag såg karln på Roskilde för några år sedan var han fullkomligt skogstokig på scen. Nu ångar han på i ny konstellation som kanske inte funkar för mig i en hel skiva, men som kommer få Copenhell att explodera när trion spelar där i sommar. Nu metal-vibbar som inte känns jätteobehagliga och som har lite RATM att tacka för inspiration.

Deafheaven - "Black brick" (singel, 2019)
Tror banne mig att Deafheaven fått en nytändning. Så tunga som de låter på "Black brick" var det ett tag sedan de lät och jag gillar det skarpt. Frågan är varför detta är en "B-sida" till Ordinary corrupt human love (2018)?


Kramar VV