söndag 13 mars 2016

YOUNG AND IN THE WAY + GATECREEPER split EP släpps 2016!

En av mina trevligaste upptäckter 2014 var utan tvekan blackened crustbandet Young And In The Way som med sin fullkomligt ogästvänliga mix av mörker och besinningslöst ös krossar det mesta i sin väg. Senaste skivan When life comes to death (2014) hamnade välförtjänt på listan över årets bästa album 2014, vill du grotta ner dig i den gör du det här. Det är således med glädje jag tagit emot besked från Internet att bandet planerar släppa nytt i år, närmare bestämt i form av en split EP med death metalbandet Gatecreeper. Bandet är en ny bekantskap för Veckans Vrål men har efter en sisådär tio sekunders lyssning övertygat mig om att EP:n All your sins and solit kommer göra riktigt ont på helt rätt sätt. EP:n släpps på Record Store Day den 16 april via A389 Records. Spana in smakprovet nedan!



LÄNKAR:

Kramar VV

fredag 11 mars 2016

Kvelertak släpper "1985", första singeln från kommande albumet Nattesferd

Kvelertak. Foto: Stian Andersen
Norska Kvelertak var nog det mest medryckande jag någonsin hört i vrålväg när jag snubblade över låten "Blodtørst" för ett gäng år sedan. Sedan dess har jag älskat deras ljuvligt melodiösa och rockiga black n´ roll, som sällan misslyckas med att få mig på gott och festorienterat humör. Kul då att bandet precis blivit med ny låt i form av "1985", som är det första vi fått höra från albumet Nattesferd som släpps 13 maj på Roadrunner Records.

"1985" är en rätt långsamt malande historia, med ett tuggande och dämpat riff som går igenom i princip hela låten. Självklart är det insprängt en massa virvlande små soloäventyr och gitarrslingor, men tyvärr är det bestående intrycket efter ett par lyssningar att det här inte är så spännande som det kan vara när den norska sextetten är som bäst. Nu tror och hoppas jag inte att det är en bestående trend som Kvelertak visar upp på "1985", utan att vi har rejält med ös att vänta på Nattesferd. Men lite konstigt val av förstasingel är det allt, i mitt tycke i alla fall. Vad tycker du?



Kramar VV

tisdag 8 mars 2016

Lyssnat på: 8 MARS

Varje år i denna bloggs korta livstid har jag tänkt att jag borde göra en lista till 8 mars, bestående av band eller artister som INTE är män och som rör sig inom Veckans Vråls musikaliska ramar. Min oförmåga till att komma till skott tidigare år visar på hur behövligt det är att försöka.

För trots att jag tror mig vara öppen och fördomsfri så väljer jag till pinsamt stor del band med 100 % män från framför allt Europa och USA. Varför? För att de är de bästa? Knappast. Eller, om man bortser från det faktum att det endast är en bråkdel av all fantastisk musik som produceras där ute som når mina sinnen, så är det ju så. Men då kan man inte heller hävda att man försökt göra ett vettigt urval. Så länge vi inte aktivt väljer att gå emot gängse normer kommer ingenting förändras. Jag ska försöka bli bättre på det, och tar gärna hjälp i form av tips på band, skivbolag, bloggar, fanzines etc. som kan öka mångfalden här på Veckans Vrål. Nedan har ni ett försök till en början. Håll till godo!

Arre! Arre! Foto: hymn.se
Arre! Arre! - "Tight ass"
Medryckande punk i sann riot grrrl-anda från Malmö som nått välförtjänt uppmärksamhet det gångna året, bland annat nominering till P3 Guld för bästa metal/rock. Från A.T.T.A.C.K. (2015).

Besserbitch - "Gråzon"
Melodiös och catchy punkrock från Stockholm, som vi hoppas kommer med nytt material inom kort.

Beyond Pink - "Hit men inte längre"
Grym och svängig punk från Malmö. Från Pride and prejudice (2012).

Bikini Kill - "Rebel girl"
Punkbandet Bikini Kill ses som frontfigurer för 90-talets riot grrrl-rörelse, speciellt sångerskan och låtskrivaren Kathleen Hannah, som senare kom att bilda Le Tigre. Från Pussy whipped (1993).

Conquer Divide - "Heavy lies the crown"
Utan tvekan det mest kommersiellt gångbara exemplet på denna lista. Melodiös och radiovänlig metalcore med rensångspop i refrängerna, som står stark i konkurrens med den uppsjö av manliga motsvarigheter som finns i genren. Från Conquer divide (2015).

Crucified Barbara - "To kill a man"
Rutinerad och snygg hårdrock från Stockholm. Vann P3 Guld för årets rock/metal 2015. Från In the red (2014).

Kittie - "Brackish"
Bandet från Ontario, Kanada som slog igenom under nu metalvågen runt millenieskiftet och som förgyllde en kväll för undertecknad i Teaterladan på Hultsfredsfestivalen 2000. Från Spit (2000).


Mortals. Foto: mortals.bandcamp.com
Mortals - "View from a tower"
Från Brooklyn, New York kommer denna trio som spelar en härligt mörk och brutal mix av black och sludge metal. Från Cursed to see the future (2014).

Myrkur - "Den lille piges død"
Det danska one woman black metalprojektet Myrkur har tagit metalvärlden med storm med sin stämningsfulla och hjärtskärande musik, och har med skivkontrakt med Relapse records och en pågående turné med Deafheaven förhoppningsvis täppt igen truten på en och annan skeptiker.

Myrkur. Foto: myrkur.bandcamp.com
Pettybone - "C.O.W: Conspiracy of women"
Tyvärr finns inte det briljanta hardcorebandet Pettybone längre, vilket ju är typiskt när man precis upptäckt dem. Riktigt ösig och kompromisslös musik och ett lämpligt soundtrack till vilken revolution som helst. Från From desperate times comes radical minds (2011).




LÄNKAR:
http://stayxfemale.tumblr.com
http://grrrlishh.blogspot.se
http://www.metaladies.com/
http://femicrust.tumblr.com

Kramar VV

lördag 5 mars 2016

Lyssnat på: VINTER

Vintern är blott ett minne och snart är det vår. Veckans Vrål drar sitt strå till stacken och jagar bort grådasset och kallgraderna genom att proklamera att vintern är förbi, genom att som vanligt retrospektivt redogöra för musiken som flödat genom hörselgångarna under årets första två trevande och gråa månader.

Inledningen av ett nytt år innebär i regel en fantastisk lyssningsperiod. Alla de intressanta alster som jag stött på när jag kikat på andras årsbästalistor läggs nämligen på hög för att förgylla de annars rätt deppiga vintermånaderna. Så också 2016 och nedan följer ett ljuvligt första axplock. Håll till godo!

Vånna Inget. Foto: Hugo Nabo
Vånna Inget - "Vi har begränsat med tid från vårt riktiga liv"
Trallvänlig punk från mitt eget Malmö med enorma potentialer att slå brett. Bandet har också rönt en hel del framgångar med nomineringar till Grammis och turnéer i Europa och USA. "Vi har begränsat med tid..." har samma kvalitéer som en låt av Håkan Hellström, om han hade varit punk och ännu bättre.

Grieved - "Fogbound"
Stockholmarna i Grieved har släppt ny, självbetitlad skiva och är tyngre än någonsin. Det är högkvalitativ och snygg hardcore som levereras och jag ser framför mig att labels i stil med Deathwish Inc. borde få upp ögonen för bandet snart.


Grieved. Foto: grievedband.com
Magrudergrind - "Sacrificial hire"
Amerikansk grindcore/powerviolence med nytt i bagaget i form av II som släpptes nyligen. Snabbt, argt och våldsamt. Som sig bör.

Black Tusk - "God´s on vacation"
Motgångar stärker en när man kommer ut på andra sidan, sägs det. Black Tusk är ett levande exempel som släppte Pillars of ash i januari, den första skivan sedan basisten och grundaren Jonathan Athon så tragiskt gick bort 2014. Skivan har ett jävlaranamma som signalerar att Black Tusk inte låter sig knäckas i första taget. Läs Veckans Vråls recension av den på norska Permafrost.today

Riwen - "Stalking a wounded wolf"
Medlemmar ur några av norrlands allra finaste konstellationer, dvs Cult Of Luna, Totalt Jävla Mörker och DS-13 har gått ihop i supergruppen Riwen, som släppte ett osedvanligt fint alster punkig hardcore i The cold (2015) förra året. Så jävla fint, helt enkelt.

Windhand - "Hyperion"
Rysningsframkallande doom med fullkomligt hypnotiserande sång av frontkvinnan Dorthia Cottrell. Hade jag inte samlat på mig så mycket doom redan till min årsbästalista hade Windhand varit uppe och toppat den. Från Grief´s infernal flower (2015).

The Wonder Years - "Palm reader"
Poppig och medryckande punkrock som smörar till det alldeles underbart närhelst man känner för det. Oerhört behagligt. Från No closer to heaven (2015).

Birds In Row - "Torches"
Post-hardcore funkar inte alltid för mig. När det är franska Birds In Row som står för fiolerna har jag dock inga problem att hänga med på tåget. Desperat, ösigt och ärligt. Från Personal war (2015).


Moloken.
Moloken - "I dig deeper"
Tillbaka i norrland, närmare bestämt i Umeå och post/progressive metalbandet Moloken som spänner de genremässiga barriärerna med sin experimentella musik. Håll utkik på Veckans Vrål för en intervju samt djupdykning i bandets musik inom kort. Från All is left to see (2015).

Arre! Arre! - "A.T.T.A.C.K."
I Malmöbandet Arre! Arre! har Sverige fått en självklar förlängning av riot grrrl-rörelsen, som på 90-talet startades som en viktig motvikt i den annars så mansdominerade punk- och hardcorescenen, vilket tyvärr behövs än idag. Titta bara på utbudet här på Veckans Vrål och du förstår att det är snett ute. Arre! Arre! har med sin medryckande och kompromisslösa punk rönt fina och välförtjänta framgångar det senaste året. En nominering till P3-guld för årets rock/metal, en vinst av årets punk på Manifestgalan och förband till Refused när de spelade i Malmö i februari i år är tre bevis på att kvartetten tagit steget in i de stora salongerna. Som Malmöbo spricker man av stolthet.

Arre! Arre! Foto: press
Intronaut - "Fast worms"
Snygg och funkig progressiv metal som hypades ordentligt förra året, med många placeringar på allehanda årsbästalistor som tydligt facit på framgången. Från The direction of last things (2015).

Spinebreaker - "Divine mortal beaing"
Som en blöt pöl på hallgolvet tar jag mig åter till sans efter att ha låtit debutskivan från kaliforniska Spinebreaker knocka mig med en tyngd och ett ös som omöjligt kan gå förbi någon oberörd. Tänk gamla Entombed med en rejäl näve hardcoreattityd och ett tjog seriekopplade distpedaler. Från fenomenala Ice grave (2016).

Strung Out - "Black maps"
Skatepunk är sååå 90-tal tänker kanske en del. De tänker fel. Strung Out har gedigen rutin i hantverket att skriva melodiös och medryckande punk utan att det blir glättigt och säljande. Mycket musikalisk briljans ryms på Transmission.Alpha.Delta (2015) och man kan inte bli annat än lycklig när man lyssnar.

Cult Of Luna feat. Julie Christmas - "A greater call"
De som känner mig som person och Veckans Vrål som pseudojournalistiskt hobbyprojekt vet att när Cult Of Luna rör på sig, då följer jag det med ett besatta öron och vakande ögon. Gissa att jag blev till mig när nyheten att bandet släpper nytt i april i år, och dessutom med ett intressant och nytt samarbete med briljanta vokalisten Julie Christmas. Första singeln från kommande Mariner är så vackert och lidelsefullt som det kan bli när norrlänningar blickar ner i marken och spelar svåra.

Caspian - "Arcs of command"
Postrock från Massachussets som distat till det så pass på senaste skivan Dust and disquiet (2015) att man kvalificerar in sig i Veckans Vråls öppna musikaliska famn. De bygger och bygger och ljudlandskapen blir bara finare och finare. Underbart är långt och monotont, som det sägs i fablerna.


Kramar VV