söndag 22 november 2015

RAISED FIST ut på efterlängtad Sverigetur!

Veckans Vråls hardcore-husgudar har sedan senare delen av 90-talet varit Luleåborna i Raised Fist. Ända sedan de numera legendariska samlingsskivorna från Burning Heart, Cheap Shots I (1995) och Cheap Shots II (1996) släpptes med låtar som "Break free", "Stand up and fight" och "Maintain" så har jag varit helt såld på bandet, som fortfarande känns äkta och ständigt aktuella. Detta trots det faktum att man får vänta på skivsläppen ett halvt decennium numera. Tiden mellan Veil of ignorance (2009) och From the north (2015) kändes som en avgrundslång väntan. Efter det minst sagt efterlängtade släppet av From the north (2015) har Raised Fist retat de svenska fansens konserttörstande strupar med att turnera vilt omkring i Europa, vilket undertecknad trånande följt via sociala medier, medan Sverige vackert har fått vänta på finbesök av bandet.

Raised Fist. Foto: epitaph.com
Men nu är det alltså dags! Om man bor i Göteborg, Stockholm, Örebro och, tacka gudarna för det, Malmö, har man något att se fram emot den närmsta veckan. Malmös mest pålitliga leverantör av bra konserter är Kulturbolaget och nu på söndag 29/11 avslutar Raised Fist sin miniturné där med förmodad pompa och ståt samt med ett gäng spänstiga hardcoremanövrar på scen av frontmannen "Alle" Hagman.

Veckans Vrål kommer givetvis närvara och peppen inför giget på Kulturbolaget börjar i detta nu. Jag har slängt ihop en liten best of-lista nedan med ett axplock av alla fantastiska alster Raised Fist har bjudit på genom åren. Lyssna igenom den ordentligt så vi kan sjunga med allesammans på söndag. För du hänger väl med?

LÄNKAR:
http://kulturbolaget.se/konserter/2015/raised-fist/
https://www.facebook.com/RaisedFistOfficial




Kramar VV

lördag 14 november 2015

Copenhell och Roskilde gör lovande artistsläpp!

Cattle Decapitation. Foto: roskilde-festival.dk
Sommaren må kännas avlägsen och dess tillhörande festivalliv kanske än mer främmande. Men de stora festivalerna rustar för fullt för att vi ska börja peppen redan nu. Copenhell och Roskildefestivalen har kommit med stora och mycket intressanta artistsläpp i veckan. Veckans Vrål känner redan festivalpirret i magen, det bådar nämligen mycket gott!

Roskildefestivalen gjorde en satsning på metal förra året, bland annat med en temadag på Pavilion med black metal och med fantastiska konserter av Pallbearer, Deafheaven, Myrkur, Honningbarna, Young And In The Way och Every Time I Die för att nämna några av festivalens många tyngre inslag. Inför sommaren 2016 har man redan börjat leverera för att motsvara förra årets höga nivå. Amerikanska deathgrindbandet Cattle Decapitation var först ut och i veckan kom ett större artistsläpp med stadiumrock a la´metalcore i form av giganterna i Bring Me The Horizon som det allra största namnet i de tyngre kategorierna. Kompletterat med anrik norsk black metal med Tsjuder, legendarisk stoner/doom med Sleep samt tung hardcore från Los Angeles i Twitching Tongues och vi har en lovande början. Det kommer med stor säkerhet mycket mera bra vrål från de trendsäkra bandbokarna i Roskilde. Medan du väntar kan du lyssna på festivalen officiella playlist nedan. Inte bara bra vrål som har bokats kan man konstatera.

Roskildefestivalens lineup just nu. Foto: roskilde-festival.dk
Copenhell i Köpenhamn öppnade släppet av sin lineup med mäktiga Black Sabbath för någon månad sen. En bra start, milt uttryckt. Igår kom så det första större släppet av artister och jag läste det välkomna nyhetsbrevet med mycket stor entusiasm. 12 akter till har släppts och det vimlar av stora och intressanta namn. Bland legenderna gör Alice Cooper och Megadeth Ozzy och co sällskap. Även svenska 90-talsfenomenet Clawfinger får ju anses tillhöra legenderna och känns som en riktig skräll. Hardcore/mathcore i form av fenomenala Converge är nog den bokning jag själv blev gladast över att se på listan. I övrigt presenteras en imponerande skara namnkunniga band som populära rockbandet Rival Sons, de ösiga punkrockarna i Dropkick Murphys och metalcoreakterna August Burns Red och Norma Jean på sommarens festival. Även Mötley Crüe-basistens band Sixx:AM, danska sludge metal/rock n´rollbandet Helhorse, symphonic metalbandet Epica samt progressiva metalbandet Monuments är med i denna skara band, som sammantaget får mig att drägla av festivalsug och längtan inför sommarens begivelser. Håll utkik på Veckans Vrål för mer info om detta!

Converge. Foto: copenhell.dk
Låt nu kärleken och öppenheten mot dina medmänniskor stå stark i tider av svåra utmaningar från hatiska krafter som inget hellre vill än att vi ska hata varandra och ännu mindre att vi ska hjälpa varandra i tider av nöd. Fuck terrorism, fuck rasism och love metal!



LÄNKAR:
http://www.roskilde-festival.dk/news/2016/wiz-khalifa-new-order-and-foals-to-play-roskilde-festival-2016
http://copenhell.dk/12-nye-bands-endagsbilletter-til-salg/

Stora kramar VV

torsdag 5 november 2015

Lyssnat på: OKTOBER

Melechesh - "Multiple truths"
Tungt och svängigt band ursprungligen från Israel och Nederländerna som blandar thrash metal med black metal samt orientaliska harmonier. På "Multiple thruths" från senaste skivan Enki (2015) blir det riktigt catchy.

Kylesa - "Lost and confused"
Från sludgemeckat Savannah, Georgia (huserar band som Baroness, Black Tusk t. ex.) kommer ett av världens coolaste band, Kylesa. Inte obekanta för någon, hoppas jag. Om så är fallet har du mycket gott framför dig. Bandet spelar nämligen en helt fantastisk sludge/stoner metal med en musikalisk spännvidd som är få förunnade, inte minst tack vare att frontfigurerna Laura Pleasants och Phillip Cope bollar sången emellan sig på ett mycket förtjänstfullt sätt. På senaste skivan Exhausting fire (2015) får bandets psykedeliskt rockiga sida ännu mer plats än på tidigare alster. He bar å njut.

Eternal Sleep. Foto: Eternal Sleep
Eternal Sleep - "Pyramid"
Riktigt tung och oerhört njutbar hardcore från Pittsburgh, USA. Senaste EP:n Belief in the truth of nothing är grym.

Lamb Of God - "Embers"
Groove metal med nog mycket sväng för att ta de stora arenorna med storm. Apropå det så lyckades jag missa bandets spelning på Roskilde i somras, just på scenen Arena. Det är lätt att vara efterklok men festivalhjärnan lyder ibland dess tillhörande festivalkropp alldeles för mycket. Chino Moreno från Deftones gör ett gästspel på "Embers" och höjer låten till magiska nivåer. Från hyllade VII:Sturm und drang (2015).

Myrkur, live Roskilde 2015. Foto: Veckans Vrål
Myrkur - "Onde børn"
Vacker, mörk och drömsk black metal som är effektfullt uppblandad med körinslag och folkmusik. Amalie Bruun är kvinnan bakom detta hypade enpersonsprojekt som tänjer på gränserna för black metalgenren. Stjärnor som Myrkur behövs på den annars så manliga metalhimlen. VV hade äran att bevittna hennes allra första spelning på årets Roskildefestival. Från debutalbumet M (2015).


Black Breath - "Seed of cain"
Ännu ett sådant band vars musik man kämpar för att kunna definiera, egentligen utan anledning. Det ligger mest åt dödsmetall om man frågar mig, men med mycket fint från hardcoresvängen insprängt då och då. Jag har verkligen sett fram emot släppet av nya skivan Slaves beyond death (2015) och "Seed of cain" är en metaldänga som har allt. Ett skitsnyggt gitarrsolo till exempel.

Baroness - "Chlorine & wine"
Savannah, Georgia levererar visst en höjdare till på denna lista. Baroness har i höst släppt efterlängtad ny musik i form av singeln "Chlorine & Wine" och släpper nya albumet Purple den 18/12. Med tanke på att det dröjt sedan 2012, då Yellow & green (2012) släpptes, så lär många med mig ha stora förväntningar på vad som komma skall. "Chlorine & wine" är en riktigt vacker och peppande historia som bådar mycket gott inför kommande albumet.

Chelsea Wolfe - "Iron moon"
En del skulle hävda att Chelsea Wolfe inte är metal över huvudtaget. Det skiter jag i, och flera andra med mig. Det amerikanska singer/songwriter-geniet har nämligen en hel del metalfans bland sina beundrare. Chelsea Wolfe spelar musik lika mörk som den är vacker och är på senaste skivan Abyss (2015) tyngre än någonsin. Hennes spelning på Roskilde i somras var kanske festivalens allra bästa och på fredag åker jag till Köpenhamn för att se henne igen. Man kan ju gråta för mindre.

Inside The Artists Head. Foto: ITAH.
Inside The Artists Head - "Friday"
Svängig och melodiös metal som lånar från flera genrer. På "Friday" får jag vibbar av old school death metal i samma anda som Entombed. Vill du läsa om när VV intervjuade och recenserade bandet från Växjö gör du det här. Från Age of suffering (2015).

This Gift Is A Curse - "XI: For I am the fire"
Alltså, nu börjar de ramla in. De riktigt tunga kandidaterna till årets bästa album 2015 alltså. Nya släppet från This Gift Is A Curse, All hail the swinelord (2015) och dess skitiga, svartnade och tokigt drivna hardcore krossar mycket detta året. Det är helvetiskt bra och fett utav bara helvete som man brukar säga. "XI: For I am the fire" är ett av de lugnare spåren och otroligt vackert mitt i allt det underbara hardcorekaoset.

This Gift Is A Curse. Foto: discouragedrecords.com



Kramar VV

söndag 1 november 2015

Veckans Vrål Presenterar: INSIDE THE ARTISTS HEAD

Näst på tur i följetongen Veckans Vrål Presenterar: är Inside The Artists Head från Växjö, som i dagarna är albumaktuella med nya albumet Age of suffering (2015) på bekanta labeln Rexius Records (huserar bl. a. metalcorebandet As They Arrive, som VV skrivit om tidigare här).

Inside The Artists Head startade som ett rent studioprojekt 2010 av sångaren Jonas Stark och en vän till honom. Projektets musikaliska inriktning då var hardcore och punkrock. Snabbt utvecklades tvåmannaprojektet till ett fullständigt band som började få spelningar på de lokala haken i Växjö. 2012 släpptes EP:n Paint your mind (2012). Bandet bytte medlemmar och experimenterade musikaliskt tills man 2013 hittade sin nuvarande konstellation med Dino Helmefalk på bas, Johan Nöjd och Tony Pettersson på gitarr, Johan Svensson på trummor och Jonas Stark som vokalist. Sedan dess har bandets musik spridits både inom och utanför Sveriges gränser. 2014 släpptes EP:n Filth and lies (2014) och bandet turnérade bland annat i Storbritannien och Österrike. I somras signades Inside The Artists Head av Rexius Records och släppte alltså nya albumet Age of suffering den 28/10. VV har tagit sig ett snack med smålänningarna och självklart också gett nya skivan en ordentlig genomlyssning.

Inside The Artists Head. Foto: ITAH
Hur skulle ni beskriva er musik?
Melodiöst och svängigt med rötterna i hardcore, där vi började.

Vilka är era influenser?
Vi i bandet har alla olika musikalisk bakgrund så musiken blir ju en blandning av alla våra individuella influenser, som man kan hitta lite varstans. Som band är vi ganska breda i vår musiksmak så allt från gamla Slayer till Red Hot Chili Peppers, just eftersom vi har så olika preferenser individuellt sett.

Vad särskiljer just er från andra band?
Vi försöker att inte använda etablerade formler för hur ett metalband ska låta. Till exempel försöker vi inte ha ett typiskt breakdown där man brukar ha det utan försöker bryta det förväntade.

Ni har precis släppt en ny skiva. Vad har ni för förväntningar?
Att nå nya lyssnare men samtidigt tillfredsställa de gamla. Det är alltid några gamla fans som tycker att det gamla var bättre. Själva upplever vi att det nya materialet tilltalar en bredare massa än tidigare men vi vill ju att de gamla fansen ska vara nöjda också så klart.

Vad har ni för ambitioner och planer inför framtiden?
Närmast på tur är releasefesten på Jazzhuset i Göteborg på lördag (igår, reds anm). Sen att spela skivan på turnéer runt omkring. Fortsätta utveckla soundet på bandet och släppa nytt album inom en tvåårsperiod.

Till sist, ge mig era bästa lyssningstips för tillfället!
Gamla Bob Marleyvinyler, haha. Men om man går in på metal så gammal svensk melodisk black metal och death metal som Dissection, In Flames och At The Gates. Dino (bas, reds anm) föredrar lite äldre musik. De andra skulle nog säga senaste Ghost Inside eller Amaranthe.

RECENSION

Inside The Artists Head blandar och ger ur den musikaliska godispåsen på Age of suffering (2015). Hardcore, groove metal och metalcore nämns som bandets signum på deras facebooksida men jag tycker inte vi kan stanna där riktigt. Till exempel får jag på ösiga dängan "Friday" stundtals sköna vibbar av old school death metal som fans av Entombed hade kunnat stå och headbanga till. En hel del melodisk death metal har också fått en plats på skivan och jag kan till och med skönja lite djentinspirerade basgångar i sticket på "Dead man´s hand". Lägg sen till rensångsrefränger som på till exempel "Drowned by hatred" andas lättsmält punkrock.

Omväxling förnöjer som bekant, och även om Inside The Artists Head ibland spretar åt olika håll musikaliskt blir helheten inte schizofren utan binds samman av den gemensamma nämnaren i bandets musik, nämligen det ständiga drivet och det melodiösa i låtarna. På mitt favoritspår, ovan nämnda "Friday", samsas hardcoresväng med driven old school death metal på ett briljant sätt som får mig att studsa av entusiasm i skrivarfåtöljen här hemma. Låtar som "Shallow grave" visar på ett snyggt melodiskt gitarrarbete som kombinerat med både ösighet och tyngd skapar en superhit i mina öron. Det enda jag kan identifiera som drar ner helhetsintrycket är vissa rensångspartier som egentligen inte hade behövts för att lyfta refrängerna. Hitpotentialen i låtarna är stark nog ändå. Inside The Artists Head har all potential att fortsätta erövra världen och jag kommer inte bli förvånad om jag stöter på dem i större sammanhang framöver.

LÄNKAR
http://www.insidetheartistshead.com/
https://www.facebook.com/Insidetheartistshead/
https://instagram.com/insidetheband/
https://www.rexiusrecords.com/release-age-of-suffering-by-inside-the-artists-head/





Kramar VV