torsdag 27 oktober 2016

Forza: Malmö!

Så här i tider av sportsliga framgångar väcks ju ens patriotiska känslor för Malmö extra mycket, och vad kan vara ett bättre sätt att manifestera dessa känslor än att visa på lite fint vrål som härstammar från staden? På den välkända tuben har jag samlat lite av det som jag känner till och gillar. Var inte blyg att tipsa mig om mer. För att det finns mer i denna fina stad, det vet jag.

Throneless.

Throneless
Kompetent doom som är en relativt ny upptäckt för mig, men som jag blev tipsad om av InRock på Radio AF, tack vare att de spelade förband åt Conan på Babel för några veckor sedan. Riktigt fint. Släppte Throneless 2015.



Pyramido
Doom metal, fint framsjungen på svenska. Lite sludge på toppen. Släppte fjärde fullängdaren Vatten (2016) tidigare i år.



Vånna Inget
Fin, melodiös punk med refränger som sätter sig i ryggmärgen. Släppte två låtar i vintras och vi väntar med spänning på nästa fullängdare.


Hårda Tider
Harcore av den gamla skolan och följaktligen ösigt utav bara h-vete. Släppte split med japanska bandet Crucial Section tidigare i år.



Arre!Arre!
Ösig och härligt skränig punk i riot grrl-anda som fått en hel del välförtjänt uppmärksamhet. Släppte A.T.T.A.C.K. (2015) förra året.



Suma
Sludgig doom metal som för ett mycket angenämt oväsen på ett suggestivt och mörkt vis. Också en relativt ny bekantskap för mig, men har varit igång sedan 2001. Släppte sin fjärde fullängdare The order of things nu i oktober och det låter riktigt bra.



Knægt
Formidabel skånsk sång på en grund av rask och punkig hardcore. Släppte fullängdare 2014 och fina singeln "Alerta" tidigare i år. Briljant att göra en hardcoredänga av viktiga slagord.



Deathening
Dödsmetall med tungt gung i. Släppte singeln "För helvete" i somras och spelade också på Malmöfestivalen. När jag läste i festivalprogrammet att bandet tar ställning mot rasism blev jag varm i hjärtat.



Kramar VV

lördag 15 oktober 2016

I lyssningsloopen!

Det är omöjligt att hänga med i svängarna när det gäller grymma skivsläpp just nu. Hösten levererar nå djävulskt och varje vecka släpps det minst en handfull alster som är intressant nog att hamna i lyssnarhögen på diverse digitala plattformar. Det är ju nu man skulle ha lagt sin semester och tillbringat den i en ljudisolerad källare med vettigt ljud och obegränsad tillgång till chips, öl och Internet. Veckans Vrål tipsar om lite smått och gott från skivor som komma skall nedan och beordrar dig dessutom att surfa in på tuben och kolla in "Lyssningsloopen" där mycket mer finns att hitta. Och mer lär det bli.

https://www.youtube.com/playlist?list=PLOTkR0GU_wBYqUnMNQ10c4gGyqcP-rpVx

KHEMMIS - Hunted
Khemmis uppföljare till sin debut, och i mitt tycke en av förra årets bästa skivor,  Absolution (2015) kommer se dagens ljus 21/10. Tre låtar har vi dock fått från bandet som beskrivit sig själva som ett "doom metal Iron Maiden". Det bådar gott och är lika välsjunget, tungt och snällt som vi är vana vid. 




ANAAL NATHRAKH - The whole of the law
Extrem och kaotisk black metal med brittiska Anaal Nathrakh som släpper nytt den 28/10 i form av The whole of the law. Vackert är det också emellanåt och jag ser mycket fram emot att höra mer än de två låtar som släppts hittills.





ULCERATE - Shrines of paralysis
New Zeeländsk death metal som med förra skivan Vermis (2013) fångade mitt hjärta med sin stämningsfulla och tekniska death metal. Jag ser verkligen fram emot Shrines of paralysis, som också den släpps den 28/10. 




IN FLAMES - Battles
Tre singlar har släppts från kommande Battles, som har beräknat ankomstdatum till 11/11. Säga vad man vill om In Flames utveckling på de senaste skivorna men på "Through my eyes" tycker jag att Anders Friden nailar rensången bättre än någonsin och det är det spår som fallit mig bäst på läppen av de tre. 


PLANES MISTAKEN FOR STARS - Prey
Posthardcoreband som bildades redan 1997 och som sedan dess hunnit splittras och återförenats igen. Trots deras många år på nacken har de flugit mig förbi tidigare. Inget har släppts på tio år men nu är man signad på Deathwish Inc. och släpper efterlängtat nytt album 21/10 i form av Prey, och det låter riktigt lovande.


CROWBAR - The serpent only lies
Andra singeln från kommande The serpent only lies, "Plasmic and pure", bådar riktigt gott och kanske kan Crowbar ta plats på Veckans Vråls lista över de bästa albumen i år, precis som de gjorde 2014 med Symmetry in black (2014). Tungt utav bara helvete är det i alla fall och albumet släpps 28/10.


Kramar VV

söndag 9 oktober 2016

Vrålcovers!

Gränsen är hårfin när det gäller hårda bands tolkningar av mjukare musik. Guilty pleasure eller legitim underhållning, ja kanske till och med riktigt bra musik? Utförandet fäller oftast avgörandet i den frågan, men visst har det hänt att man funnit sig själv fuldiggandes till popiga metalcorebands ännu popigare versioner av diverse listhits. Kul är det i alla fall med covers och här kommer ett axplock som täcker in hela spektrat, från guilty pleasure till bra musik.

IGNITE - SUNDAY BLOODY SUNDAY (U2)
Ösig variant av U2s klassiker av melodiska hardcorebandet Ignite, som tack vare sångaren Zoltán Teglas stabila stämma ror i land det rätt bra faktiskt.



HEAVEN SHALL BURN - VALHALLA (BLIND GUARDIAN)
Tyska metalband som tolkar andra tyska metalband borde ju fungera bra och Heaven Shall Burns betydligt skrikigare och tyngre variant på Blind Guardians allsångsdänga slår i mitt tycke originalet på fingrarna.



COREY TAYLOR - RAINBOW IN THE DARK (DIO)
Frontmannen från Slipknot lyckas bra att förvalta "Rainbow in the dark" och dessutom förstärka dess oemotståndliga catchiness. Inget större våld har gjorts på originalet, men vi vill ju också ha vår Ronnie James Dio orörd.



MOUTH OF THE ARCHITECT - IN YOUR EYES (PETER GABRIEL)
Post metal möter 80-talspop och det blir faktiskt riktigt fint att bevittna den clash of civilizations det borde vara, men inte alls blir. Mouth Of The Architect har gjort något mycket vackert av ett original som jag har noll relation med.




GHOST - BIBLE
Jag har aldrig varit någon frekvent utforskare av Imperiets låtskatt, även om det alltid infinner sig en grundrespekt inför Thåströms verk. Ghosts version av "Bibel" är en mässande och pampig historia som jag inte kan få nog av. Ghost är för övrigt ett föredöme när det gäller att både välja otippade låtar att tolka och genomföra fina tolkningar av dem.


GOJIRA - ESCAPE (METALLICA)
Jag var besatt av originalet under en period i min ungdom, och kunde lyssna på den smittande refrängen hur många gånger som helst. Gojira spelar den rakt upp och ner utan större knussel men det är trevligt ändå.



Kramar VV

söndag 2 oktober 2016

Lyssnat på: SEPTEMBER

Hösten är oftast en intensiv högtid när det gäller intressanta skivsläpp och 2016 ser ut att leverera något i hästväg när det gäller den saken. Allt på denna lista är dock inte höstens förtjänst, vissa alster är rester av den fantastiska och välkommet efterhängsna sommaren.

Pallbearer.
Pallbearer - "Fear and fury"
Som med Pallbearer, som blev med EP i augusti. "Fear and fury" är titelspåret från den, en låt som jag hade äran att avnjuta redan på Roskilde förra året. Det var en fullkomligt episk upplevelse (läs om det här) och det är ett understatement att jag älskar det här bandet. 

Astronoid - "Air"
Från Boston kommer detta melodiska fenomen till band som tar utvecklingen av vad vi kan kalla för blackgaze till nya nivåer. Jag kan i alla fall inte förnimma att jag hört något som Astronoids debutalbum Air tidigare. Med en näst intill melodisk perfektion i riffen och en sång lika vän och varsam som den är melodiskt smittande har de skapat något som onekligen är väldigt långt från black metal, men utan att förlora kopplingen till den. Att man anger danska Mew som influenser känns för övrigt helt logiskt. Från Air (2016).

Ghost - "Bible"
Sveriges största rockband tolkar Imperiet och den givna tryckarlåten på alla framtida mellanstadiediskon har sett dagens ljus. Vid sidan om den egna låten "Square hammer" är "Bible" den  stora behållningen från nyligen släppta EP:n Popestar (2016). Episkt, tror jag det brukar kallas.

Crowbar - "Falling while rising"
Veteraner från New Orleans som vet hur man skyndar långsamt och låter disten tala för sig självt. Förra skivan Symmetry in black (2014) var i mitt tycke en av de bästa som kom 2014 (topp fem på den listan hittar du här) och det är med stor tillförsikt jag lyssnat på de två singlar som släppts hittills från kommande The serpent only lies, som släpps 28 oktober. "Falling while rising" och "Plasmic and pure" är precis så trögflytande och tunga som det ska vara när Kirk Windstein och company är i görningen.

Oathbreaker - "Second son of R."
Fantastiska Oathbreaker från Gent, Belgien, släppte sin nya skiva Rheia i fredags och är resten av skivan i klass med "Second son of R." är jag helt såld på härligheten. Med en fenomenal sångerska i Caro Tanghe och en hypnotiserande hybrid av hardcore, post och black metal är det här helt enkelt sjukt bra. Mina förväntningar säger att vi har en av årets bästa album att vänta i Rheia. I skrivandets stund lyssnar jag mig från förväntan till ett konstaterande av den saken.

Oathbreaker.
Inter Arma - "Transfiguration"
Ytterligare ett mycket intressant album är Paradise gallows från Inter Arma, som verkligen blandar och ger ur den extrema och tunga gottepåsen. Även om skivan behöver ett par lyssningar till för att komma till sin fulla rätt är jag hyfsat säker på att den finns med när vi summerar musikåret 2016. Genre? Post/doom/black/death metal?

Cobalt - "Cold breaker"
Apropå genremässig förvirring ger Cobalt dig en del att jobba med om du vill ha vattentäta skott i organiseringen av skivsamlingen där hemma. Black metal finns som en slags formmässig grund men inget är heligt för den här duon bestående av Erik Wunder och Charlie Fell. Den senare är för övrigt sprillans ny vokalist i bandet, sedan förre sångaren kickats för att ha spytt homofobisk galla på nätet. Tyder på gott omdöme hos den gode Wunder. Från Slow foreller (2016).

Vanhelgd. Foto: Mattias Frisk
Vanhelgd - "Den klentrognes klagan"
Knutpunkten Mjölby har så mycket mer än krånglande växlar och signaler att erbjuda. Högkvalitativ death metal i form av Vanhelgd bör med lätthet uppväga eventuella sura miner hos försenade tågresenärer. Förra skivan Relics of sulphur salvation (2014) var det som fick mig att upptäcka bandet, och sprillans nya Temple of phobos (2016) är det gött att vila öronen på.

Alcest - "Oiseaux de proie"
Fantastiskt fager och fransk post metal som också släppte ny skiva i fredags i form av Kodama. Det låter så lovande att jag börjar undra vart detta musikaliska år ska sluta. Inflation har aldrig varit så trevligt som när den innebär att all musik blir bättre, hela tiden. Jag skäms att erkänna att jag inte lyssnat nämnvärt på Alcest tidigare. Det ska det ändras på. Kommer till Kulturbolaget i Malmö 26/11 och Pumpehuset i Köpenhamn 22/11.

Honningbarna - "Drep meg"
Norska punkbekantingar med ett oerhört högt underhållningsvärde både på skiva och live (läs om hur det var på Roskilde 2015 här). Bandet från Kristiansand har också släppt nytt album i fredags, nämligen Goldenboy, som toksvängiga dängan "Drep meg" är hämtad ifrån. Superfredagen 30/9 kommer gå till historien med tanke på hur mycket musikaliskt guld den gav oss.

Honningbarna.




Kramar VV