lördag 26 april 2014

Nya låtar från Mastodon, Misery Index och Slayer

Lite pepp inför helgen i form av några aktuella låtsläpp från Slayer, Misery Index och Mastodon. Inga lättviktare direkt. Lyssna och ha en fantastisk helg!

Slayer - Implode
Har aldrig egentligen lyckats lyssna in mig på Slayer ordentligt. Det är onekligen min förlust men det är ju aldrig för sent att bättra sig. Sprillans ny låt kom i veckan, i form av "Implode". Nytt album kommer tidigt 2015. Metalvärlden lär vara på helspänn.



Misery Index - The Killing Gods 
Jag tjatar en del om det kommande "The Killing Gods" från Misery Index, men det är bara för att jag längtar så innerligt. Tredje låten som släpps från albumet, som släpps 23/5 i Europa, är titelspåret. För att lyssna tvingas vi klicka in oss på på Sick Drummer Magazines hemsida. Det är det värt.

Mastodon - High Road
Ännu ett band som jag borde lyssna mer på och som just nu jobbar på ett efterlängtat nytt album. "High Road" är det första vi får höra från det. 



Kramar VV

torsdag 17 april 2014

14/4 - Eller måndagen som förvandlades till en fredag.


Trots att det absolut inte saknats tillfällen har 2014 varit helt konsertfritt för undertecknad. Så räkna med att VV hade laddat inför måndagens stora vrålbegivelse på Kulturbolaget, med en stark trerätters i form av Grieved, The Resistance och Hatebreed på menyn. Förutsättningarna var dock inte de bästa. Måndag kväll, både för publiken och banden, som dessutom redan avverkat spelningar i Köpenhamn och Göteborg under helgen. Jag kan också erkänna att mina egna steg mellan hemmet och KB inte var lika lätta som vanligt.

Grieved. Foto: Veckans Vrål
När jag äntrar de välbekanta portarna in på KB så lättar dock humöret, precis som det alltid gör, och till tonerna av Grieved hänger jag av mig jackan och tar mig fram till scenen. Det är tämligen lätt gjort, eftersom den förbandsavvaktande publiken håller behörigt avstånd, med undantag av en trogen rad längst fram. Grieved levererar dock, trots den lite trötta publiken. Bandets ursinniga driv på skiva översätts väl till KB-scenen och har man någon takt i kroppen sugs man med. I Marcus Lundqvist har man en lysande frontfigur med krafter i rösten som måste hämtas någonstans långt inuti hans smala, tatuerade lekamen. Vilken amerikansk hardcore-bjässe som helst får på fingrarna där. När man fyrar av den dansanta dängan "Pale hands" som avslutning är det nog fler än jag som har blivit övertygade. Grieved är ett lovande, ungt men musikaliskt moget hardcoreband som vi kommer se mer av, var så säker.

En Grøn Tuborg senare är det så dags för The Resistance, och i och med den åldersmässiga kontrasten till Grieved får man känslan av att detta är en annan generation vrålmusiker som nu kliver på, även fast själva bandet i sig inte är särskilt gammalt. Bandet utstrålar och innehar rutin men det är inget som dämpar spelglädjen. När sångaren Marko Aro, även i The Haunted, vill komma publiken närmre och utnyttjar kravallstaketet som fotstöd för att åstadkomma detta, varvat med smickrande utrop om Malmöpublikens förträfflighet, smittar glädjen onekligen av sig. Bandets ultrasvängiga dödsmetall är lätt att gilla och gör sig alldeles utmärkt live. Detta inte minst på grund av en uppsättning tighta musiker, där rutinen märks. Jag ser ingen anledning till att The Resistance inte skulle göra resten av den svenska dödsmetallens guldkalvar sällskap och slå ordentligt. Blod, svett och tårar behövs inte för att övertyga mig, men för säkerhets skull ser Marko till att en strimma blod rinner nerför pannan under den sista låten. Det är metal om något.

The Resistance. Foto: Peter Eriksson

Hatebreed. Foto: Peter Eriksson
När så Hatebreed, kvällens headline och ett band jag sett fram emot att se länge, kliver på med "Put it to the torch" från nyaste skivan "The divinity of purpose" kommer den där oroväckande känslan av en rutinspelning som ett band för stort för att bry sig om KB en måndag skulle kunna leverera. Men det är en känsla jag kommer få omvärdera. Sångaren Jamey Jasta uttrycker det själv i början av spelningen; "our mission is to make this Monday to feel like a Friday", något han upprepar under kvällens gång. Många band hade knappast lyckats med en sådan bedrift men Hatebreed, med mycket fokus på Jasta, använder alla knep i boken. Han är öppen med att det inte är någon idé att köra en massa nya låtar en sådan här gång, utan att det snarare är läge att dra fram alla gamla klassiker ur garderoben, vilket man också gör. Gamla godingar som "Perseverance", "Live for this", "Facing what consumes you", "Smash your enemies" och "I will be heard" radas upp och det är helt rätt drag. Hatebreed lyckas tända publiken och fullföljer sitt uppdrag, att göra måndagen till en fredag, i alla fall för en stund. Vi som ska upp och jobba dagen efter kanske inte släpper loss fullt ut, men vi kan i alla fall njuta av moshpiten på behörigt avstånd. Min bestående känsla av spelningen är en beundran av Hatebreeds professionalitet som live-band. Hur de utnyttjar varje möjlighet till allsång och publikfrieri i låtarna på ett till synes ganska planerat sätt, men som samtidigt känns genuint, vilket faktiskt förvånade mig en aning. Hatebreed kändes glada på riktigt över att vara på KB en måndag. Och mina steg hemåt blev betydligt lättare än på vägen dit. 

I will be heard. Njut. Foto: Peter Eriksson

Stort tack till Peter Eriksson för bilderna och filmen!

Kramar VV

söndag 13 april 2014

Lyssnat på vecka 15!

VV har förnyat sig i veckan genom att etablera sig på de så kallade sociala medierna. Än så länge är dock tillvaron relativt asocial eftersom jag inte har så många följare. Skulle man vara intresserad av att bli en sådan kollar man upp @veckans_vral på Instagram, Veckans Vrål på Facebook (som iofs funnits ett tag, men det likväl är få som följer) samt @Veckansvral på Twitter. Nog om det, nu till listan!
Exhumed. Source: Metal Archives.

Redig och rutinerad dödsmetall inleder veckans lista. Exhumed har varit med ända sedan 1990, men det är endast är sångaren och gitarristen Matt Harvey som är kvar från originalsättningen. Honom exkluderad har bandet nämligen bytt medlemmar lika ofta som det är rekommenderat att byta bromsvätska, det vill säga vartannat år. Från soliga San Jose kommer denna kvartett som bland annat nämner tidiga Entombed som sina influenser. Texterna? Mest blod. Men med en djupare mening om man ska tro Matt Harvey, som t ex kritik mot den amerikanska konsumtionshysterin. Det är i alla fall mycket trevlig döds man får sig till livs på nyaste skivan "Necrocacy" (2013).

Ronnie James Dio (R.I.P) möter Corey Taylor och kärlek uppstår. När jag lyssnar på Taylors version av "Rainbow in the dark" på nyligen släppta hyllningsskivan "Ronnie James Dio: This is your life" sprids nämligen den välbekanta hårdrocksvärmen i kroppen. Det spelar ingen roll att jag inte var ett inbitet Dio-fan när det begav sig, eller att jag egentligen inte lyssnat engagerat på Slipknot sedan första skivan och inte alls på Stone Sour. Jag blir nostalgisk ändå. För hårdrock är vackert, även när den hade platsat på en blöt after ski i Åre.

Kompetent och harmonisk crustpunk ifrån Nashville i form av återuppståndna From Ashes Rise får försöka lägga lite sordi på stämningen efter coverhysterin innan australienska Circles kliver på med rensjungen och snygg progressiv metal i djentklassen.

Veckans avslutning är en pepp inför nästa veckas vrålklimax, nämligen Hatebreed, The Resistance och Grieved som har gemensamt att de spelar på Kulturbolaget imorgon måndag. Det kan omöjligen finnas bättre sätt att inleda en vecka på. Hardcore-giganterna i Hatebreed behöver inte presenteras närmre. Sedan "Perseverance" (2002) släpptes har VV haft mer än ett gott öga till jänkarna. På Roskilde 2004 lyckades jag dock med konststycket att missa (öla bort, snarare) hela deras konsert förutom avslutningsnumret "I will be heard" och den tragedin har alltså inte fått upprättelse förrän nu. Måndagen blir inte sämre av att stockholmarna i Grieved är ett av två förband. Deras fullängdardebut "Samaritans" (2012) är en riktigt habil hardcore-skiva. Malande, tunga gitarrer och frenetiskt drivet trummande som ger oss en käftsmäll som vi tjänat ihop till. Fantastiskt och välgörande mörk hardcore som vi vill ha mer av under 2014. En split-EP med Runes släpptes förra året i alla fall. Spana in videon till briljanta "Mirage" från den.


Det andra förbandet är inga duvungar i sammanhanget utan The Resistance, som får betecknas som lite av en supergrupp, med Marco Aro, fd The Haunted på sång och Jesper Strömblad, fd In Flames på gitarr för att nämna några. Resultatet av en sådan superbrygd är en fantastiskt svängig, tung och hardcoreinfluerad dödsmetall som också låter en del Entombed. Debutalbumet "Scars" släpptes förra året och är rakt igenom svinbra. Jag slutar aldrig förvånas av hur otroligt mycket vrålkompetens det finns i lilla Sverige.



LÄNKAR
https://www.facebook.com/ExhumedOfficial
https://www.facebook.com/fromashesrise
https://www.facebook.com/listentocircles
http://hatebreed.com
http://grieved.tumblr.com https://www.facebook.com/grievedhc
https://www.facebook.com/theresistanceswe

Kramar VV







onsdag 2 april 2014

Ännu en ny låt av Misery Index!

Nämen! Misery Index låter oss vänta någon vecka, sen kommer nytt grindguld i form av låten "The calling" från kommande "The killing Gods". Tidigare har vi fått njuta av den i sammanhanget ovanligt långsamma låten "Conjuring the cull" (läs om det här). Bra tryck var det dock ändå, något annat hade varit skandal. Det är det även i denna låten, och denna gången i betydligt raskare tempo. Bådar mycket gott inför skivsläppet senare i vår. Och vem hade trott något annat? Lyssna själv!



Kramar VV