Lyssnat på: SEPTEMBER

Hösten är oftast en intensiv högtid när det gäller intressanta skivsläpp och 2016 ser ut att leverera något i hästväg när det gäller den saken. Allt på denna lista är dock inte höstens förtjänst, vissa alster är rester av den fantastiska och välkommet efterhängsna sommaren.

Pallbearer.

Pallbearer - "Fear and fury"

Som med Pallbearer, som blev med EP i augusti. "Fear and fury" är titelspåret från den, en låt som jag hade äran att avnjuta redan på Roskilde förra året. Det var en fullkomligt episk upplevelse (läs om det här) och det är ett understatement att jag älskar det här bandet. 

Astronoid - "Air"

Från Boston kommer detta melodiska fenomen till band som tar utvecklingen av vad vi kan kalla för blackgaze till nya nivåer. Jag kan i alla fall inte förnimma att jag hört något som Astronoids debutalbum Air tidigare. Med en näst intill melodisk perfektion i riffen och en sång lika vän och varsam som den är melodiskt smittande har de skapat något som onekligen är väldigt långt från black metal, men utan att förlora kopplingen till den. Att man anger danska Mew som influenser känns för övrigt helt logiskt. Från Air (2016).

Ghost - "Bible"

Sveriges största rockband tolkar Imperiet och den givna tryckarlåten på alla framtida mellanstadiediskon har sett dagens ljus. Vid sidan om den egna låten "Square hammer" är "Bible" den  stora behållningen från nyligen släppta EP:n Popestar (2016). Episkt, tror jag det brukar kallas.

Crowbar - "Falling while rising"

Veteraner från New Orleans som vet hur man skyndar långsamt och låter disten tala för sig självt. Förra skivan Symmetry in black (2014) var i mitt tycke en av de bästa som kom 2014 (topp fem på den listan hittar du här) och det är med stor tillförsikt jag lyssnat på de två singlar som släppts hittills från kommande The serpent only lies, som släpps 28 oktober. "Falling while rising" och "Plasmic and pure" är precis så trögflytande och tunga som det ska vara när Kirk Windstein och company är i görningen.

Oathbreaker - "Second son of R."

Fantastiska Oathbreaker från Gent, Belgien, släppte sin nya skiva Rheia i fredags och är resten av skivan i klass med "Second son of R." är jag helt såld på härligheten. Med en fenomenal sångerska i Caro Tanghe och en hypnotiserande hybrid av hardcore, post och black metal är det här helt enkelt sjukt bra. Mina förväntningar säger att vi har en av årets bästa album att vänta i Rheia. I skrivandets stund lyssnar jag mig från förväntan till ett konstaterande av den saken.

Oathbreaker.

Inter Arma - "Transfiguration"

Ytterligare ett mycket intressant album är Paradise gallows från Inter Arma, som verkligen blandar och ger ur den extrema och tunga gottepåsen. Även om skivan behöver ett par lyssningar till för att komma till sin fulla rätt är jag hyfsat säker på att den finns med när vi summerar musikåret 2016. Genre? Post/doom/black/death metal?

Cobalt - "Cold breaker"

Apropå genremässig förvirring ger Cobalt dig en del att jobba med om du vill ha vattentäta skott i organiseringen av skivsamlingen där hemma. Black metal finns som en slags formmässig grund men inget är heligt för den här duon bestående av Erik Wunder och Charlie Fell. Den senare är för övrigt sprillans ny vokalist i bandet, sedan förre sångaren kickats för att ha spytt homofobisk galla på nätet. Tyder på gott omdöme hos den gode Wunder. Från Slow foreller (2016).

Vanhelgd. Foto: Mattias Frisk

Vanhelgd - "Den klentrognes klagan"

Knutpunkten Mjölby har så mycket mer än krånglande växlar och signaler att erbjuda. Högkvalitativ death metal i form av Vanhelgd bör med lätthet uppväga eventuella sura miner hos försenade tågresenärer. Förra skivan Relics of sulphur salvation (2014) var det som fick mig att upptäcka bandet, och sprillans nya Temple of phobos (2016) är det gött att vila öronen på.

Alcest - "Oiseaux de proie"

Fantastiskt fager och fransk post metal som också släppte ny skiva i fredags i form av Kodama. Det låter så lovande att jag börjar undra vart detta musikaliska år ska sluta. Inflation har aldrig varit så trevligt som när den innebär att all musik blir bättre, hela tiden. Jag skäms att erkänna att jag inte lyssnat nämnvärt på Alcest tidigare. Det ska det ändras på. Kommer till Kulturbolaget i Malmö 26/11 och Pumpehuset i Köpenhamn 22/11.

Honningbarna - "Drep meg"
Norska punkbekantingar med ett oerhört högt underhållningsvärde både på skiva och live (läs om hur det var på Roskilde 2015 här). Bandet från Kristiansand har också släppt nytt album i fredags, nämligen Goldenboy, som toksvängiga dängan "Drep meg" är hämtad ifrån. Superfredagen 30/9 kommer gå till historien med tanke på hur mycket musikaliskt guld den gav oss.

Honningbarna.

Kramar VV