Lyssnat på: VINTER

Vintern är blott ett minne och snart är det vår. Veckans Vrål drar sitt strå till stacken och jagar bort grådasset och kallgraderna genom att proklamera att vintern är förbi, genom att som vanligt retrospektivt redogöra för musiken som flödat genom hörselgångarna under årets första två trevande och gråa månader.

Inledningen av ett nytt år innebär i regel en fantastisk lyssningsperiod. Alla de intressanta alster som jag stött på när jag kikat på andras årsbästalistor läggs nämligen på hög för att förgylla de annars rätt deppiga vintermånaderna. Så också 2016 och nedan följer ett ljuvligt första axplock. Håll till godo!

Vånna Inget. Foto: Hugo Nabo

Vånna Inget - "Vi har begränsat med tid från vårt riktiga liv"
Trallvänlig punk från mitt eget Malmö med enorma potentialer att slå brett. Bandet har också rönt en hel del framgångar med nomineringar till Grammis och turnéer i Europa och USA. "Vi har begränsat med tid..." har samma kvalitéer som en låt av Håkan Hellström, om han hade varit punk och ännu bättre.

Grieved - "Fogbound"
Stockholmarna i Grieved har släppt ny, självbetitlad skiva och är tyngre än någonsin. Det är högkvalitativ och snygg hardcore som levereras och jag ser framför mig att labels i stil med Deathwish Inc. borde få upp ögonen för bandet snart.

Grieved. Foto: grievedband.com

Magrudergrind - "Sacrificial hire"
Amerikansk grindcore/powerviolence med nytt i bagaget i form av II som släpptes nyligen. Snabbt, argt och våldsamt. Som sig bör.

Black Tusk - "God´s on vacation"
Motgångar stärker en när man kommer ut på andra sidan, sägs det. Black Tusk är ett levande exempel som släppte Pillars of ash i januari, den första skivan sedan basisten och grundaren Jonathan Athon så tragiskt gick bort 2014. Skivan har ett jävlaranamma som signalerar att Black Tusk inte låter sig knäckas i första taget. Läs Veckans Vråls recension av den på norska Permafrost.today. 

Riwen - "Stalking a wounded wolf"
Medlemmar ur några av norrlands allra finaste konstellationer, dvs Cult Of Luna, Totalt Jävla Mörker och DS-13 har gått ihop i supergruppen Riwen, som släppte ett osedvanligt fint alster punkig hardcore i The cold (2015) förra året. Så jävla fint, helt enkelt.

Windhand - "Hyperion"
Rysningsframkallande doom med fullkomligt hypnotiserande sång av frontkvinnan Dorthia Cottrell. Hade jag inte samlat på mig så mycket doom redan till min årsbästalista hade Windhand varit uppe och toppat den. Från Grief´s infernal flower (2015).

The Wonder Years - "Palm reader"
Poppig och medryckande punkrock som smörar till det alldeles underbart närhelst man känner för det. Oerhört behagligt. Från No closer to heaven (2015).

Birds In Row - "Torches"
Post-hardcore funkar inte alltid för mig. När det är franska Birds In Row som står för fiolerna har jag dock inga problem att hänga med på tåget. Desperat, ösigt och ärligt. Från Personal war (2015).

Moloken.

Moloken - "I dig deeper"
Tillbaka i norrland, närmare bestämt i Umeå och post/progressive metalbandet Moloken som spänner de genremässiga barriärerna med sin experimentella musik. Håll utkik på Veckans Vrål för en intervju samt djupdykning i bandets musik inom kort. Från All is left to see (2015).

Arre! Arre! - "A.T.T.A.C.K."
I Malmöbandet Arre! Arre! har Sverige fått en självklar förlängning av riot grrrl-rörelsen, som på 90-talet startades som en viktig motvikt i den annars så mansdominerade punk- och hardcorescenen, vilket tyvärr behövs än idag. Titta bara på utbudet här på Veckans Vrål och du förstår att det är snett ute. Arre! Arre! har med sin medryckande och kompromisslösa punk rönt fina och välförtjänta framgångar det senaste året. En nominering till P3-guld för årets rock/metal, en vinst av årets punk på Manifestgalan och förband till Refused när de spelade i Malmö i februari i år är tre bevis på att kvartetten tagit steget in i de stora salongerna. Som Malmöbo spricker man av stolthet.

Arre! Arre! Foto: press

Intronaut - "Fast worms"
Snygg och funkig progressiv metal som hypades ordentligt förra året, med många placeringar på allehanda årsbästalistor som tydligt facit på framgången. Från The direction of last things (2015).

Spinebreaker - "Divine mortal beaing"
Som en blöt pöl på hallgolvet tar jag mig åter till sans efter att ha låtit debutskivan från kaliforniska Spinebreaker knocka mig med en tyngd och ett ös som omöjligt kan gå förbi någon oberörd. Tänk gamla Entombed med en rejäl näve hardcoreattityd och ett tjog seriekopplade distpedaler. Från fenomenala Ice grave (2016).

Strung Out - "Black maps"
Skatepunk är sååå 90-tal tänker kanske en del. De tänker fel. Strung Out har gedigen rutin i hantverket att skriva melodiös och medryckande punk utan att det blir glättigt och säljande. Mycket musikalisk briljans ryms på Transmission.Alpha.Delta (2015) och man kan inte bli annat än lycklig när man lyssnar.

Cult Of Luna feat. Julie Christmas - "A greater call"
De som känner mig som person och Veckans Vrål som pseudojournalistiskt hobbyprojekt vet att när Cult Of Luna rör på sig, då följer jag det med ett besatta öron och vakande ögon. Gissa att jag blev till mig när nyheten att bandet släpper nytt i april i år, och dessutom med ett intressant och nytt samarbete med briljanta vokalisten Julie Christmas. Första singeln från kommande Mariner är så vackert och lidelsefullt som det kan bli när norrlänningar blickar ner i marken och spelar svåra.

Caspian - "Arcs of command"
Postrock från Massachussets som distat till det så pass på senaste skivan Dust and disquiet (2015) att man kvalificerar in sig i Veckans Vråls öppna musikaliska famn. De bygger och bygger och ljudlandskapen blir bara finare och finare. Underbart är långt och monotont, som det sägs i fablerna.


Kramar VV