Lyssnat på: FEBRUARI

Brutus. Foto: https://imgur.com/gallery/jmGXm

Jodå, klart det kommer en lista för februari månad, den har bara fått ligga till sig lite. Men inget har lagts till efter månadsskiftet, svär på Pär. Mycket nykomlingar i min värld har tagit plats på listan vilket alltid är ett lyft för livskvalitén.

Brutus - "War" (singel, 2019)
Belgisk trio som flashat förbi min uppmärksamhetssfär tidigare men som fångade mig ordentligt först med singeln "War" som är en rätt fängslande historia, mycket tack vare sångerskan och trummisen Stefanies fantastiska stämma. Melodiskt mycket kompetent musik som rör sig i någon slags post-landskap.

Vokonis - "Grasping time" (singel, 2019)
Boråsbaserat gäng som ingalunda är några nykomlingar på den svenska stonerhimlen. Singeln "Grasping time" är en melodiös och snygg dänga som håller absolut världsklass i genren och det bör kunna resultera i välförtjänt uppmärksamhet i etern. Otroligt bra låt som känns mer melodi och mindre fuzz jämfört med det jag hört innan, mycket tack vare att man delar på sångbördan numera.

The Dogs - Before brutality (album, 2019)
Norge kan skidsport. Norge kan rock n´roll. The Dogs är ännu ett exempel på det senare och om man kan tröttna på dominansen i skidspåren så blir man aldrig less på landets fenomenala förmåga att kläcka ur sig bra skit i distad musikväg. Dängan "Lord know, the fiction has worn out" är en riktig hit.

Seer - Vol. 6 (album, 2019)
Kanadensisk doomig sludge som släppt sitt andra album i det oerhört fantasifullt betitlade Vol. 6 (EP:s är inkluderade i räkningen). Om titeln är lam är musiken något helt annat. En relativt egen variant i genren, speciellt med den rena sången som tack, samt högt medelvärde på riffnivån. Ett mycket bra album.

The Great Discord. Foto: https://www.facebook.com/pg/thegreatdiscord/

The Great Discord - Heart (singel, 2019)
Progressive death pop är detta Linköpingsbaserade bands, med bl. a. Aksel Holmgren (ex-Ghost) på trummor, beskrivning av sin egen genretillhörighet och det är en beteckning som passar dem väl. Melodiskt, lite stökigt taktmässigt och i riffen samt både välproducerat och välkomponerat rakt igenom. Lägg till oerhört stark sång med ursprung i Fia Kempes stämband och en bra näsa för melodier som sätter sig och receptet är komplett. Riktigt behagligt och mycket underhållande.

Astronoid - Astronoid (album, 2019)
Apropå behagligt är ju Astronoids musik som en distad dunkudde med sång som för tankarna till Mew snarare än något som ryms inom metalgenren, även om man tolkar den i vid mening. Starka melodier är ett understatement.

Soen - Lotus (album, 2019)
Progressivt och melodiskt ligger oss ju varmt om hjärtat och då passar Soen alldeles utmärkt. Stockholmarna balanserar mellan Tool och Katatonia i sitt uttryck och är mycket fina när de får till det som allra bäst. Lyssna bara på falsetten på "Martyrs" och försök mota gåshuden. Det går inte.

FEVER 333 - STRENGTH IN NUMB333RS (album, 2019)
Sångaren i Fever 333, Jason Aalon Butler, huserade förr i Letlive. och när jag såg karln på Roskilde för några år sedan var han fullkomligt skogstokig på scen. Nu ångar han på i ny konstellation som kanske inte funkar för mig i en hel skiva, men som kommer få Copenhell att explodera när trion spelar där i sommar. Nu metal-vibbar som inte känns jätteobehagliga och som har lite RATM att tacka för inspiration.

Deafheaven - "Black brick" (singel, 2019)
Tror banne mig att Deafheaven fått en nytändning. Så tunga som de låter på "Black brick" var det ett tag sedan de lät och jag gillar det skarpt. Frågan är varför detta är en "B-sida" till Ordinary corrupt human love (2018)?


Kramar VV