Lyssnat på: SEPTEMBER

Mindre tid, men självklart lika mycket kärlek för bloggandet just nu. I tider av vardagstrist(r)ess och annalkande mörker är musiken viktigare än någonsin. Kika bara på de fantastiska alster som förgyllde september månad.

Implore. Foto: Pelagic Records

Cyhra - "Karma" (singel, 2017)

Dundercatchy musik från bl a Peter Iwers och Jesper Strömblad (ex-In Flames, The Resistance). Det Strömbladska melodibygget är den stora behållningen i denna radiovänliga variant av metal som funkar fint när man är sugen på just det.

Myrkur - Mareridt (album, 2017)

Ett av de album jag sett mest fram emot under 2017 och det danska enkvinnas-fenomenet gör mig inte besviken. Mareridt är mindre metal och mer mörk och gothig poprock emellanåt och det gör absolut ingenting. Myrkur är vackrare än någonsin.

Monolord - Rust (album, 2017)

Doomtrion som tog världen och mig med storm med andra fullängdaren Vaenir (2015) levererar ny riffpropaganda på uppföljaren Rust. Mycket fint och mellangärde samt nacke får jobba hårt till det oemotståndliga gunget.

The Haunted - Strength in numbers (album, 2017)

Idel bekanta ansikten på månadens lista. The Haunted har i mitt tycke levererat bättre än på mycket länge på Strength in numbers, som svänger rejält och som har underhållit mig både en och två genomlyssningar, vilket brukar vara ett gott kvalitetsmärke.

Wolves In The Throne Room - Thrice woven (album, 2017)

Jag får krypa till korset och erkänna att jag inte tagit mig an WITTR förrän nu. Det anrika amerikanska black metalbandet har dock lyckats förföra mig ordentligt så här på ålderns höst. Efter att ha plöjt bandets fina diskografi är min bedömning att Thrice woven tillhör ett av bandets starkaste släpp. Det är dessutom ett av årets bästa album. 

Implore - Subjugate (album, 2017)

Ny bekantskap som kör över en totalt med sin härliga mix av grindcore, death metal och crust. Hemvisten för bandet är lite oklar men senaste kända plats är Milano enligt Metal Archives. 

Chelsea Wolfe - Hiss spun (album, 2017)

Att säga att Chelsea Wolfe är/inte är metal är att förminska allt det fantastiska som ryms i hennes musik. Mer distad tyngd och tom lite vrål är dock faktum på Hiss spun som visar att utvecklingen på Abyss (2015) inte var tillfällig. Underbart och magiskt, som alltid.

Slaegt. Foto: Bandcamp.

Usnea - Portals into futility

Jag upptäckte amerikanska Usnea i och med självbetitlade debuten från 2013 och blir med tredje fullängdaren Portals into futility tacksamt påmind om hur magisk, aggressiv och mångbottnad bandets doom är. Efter några lyssningar till halkar den säkerligen in i årsbästalistans ständigt växande kvalgrupp.

Paradise Lost - Medusa (album, 2017)

Ytterligare ett band som varit ett dåligt samvete för att jag inte lyssnat nämnvärt på dem. Någon gång ska man börja och Medusa är en trevlig ingång till legenderna. 

Slægt - Domus mysterium (album, 2017)

Dansk heavy metal/black metal-hybrid som äntligen hittat till Spotify. Fortfarande sur att jag lyckades missa dem på sommarens Copenhell pga diverse yttre omständigheter. 

Kramar VV