Recenserar: REVENGE PREVAILS - False hope cruelty

Artist: Revenge Prevails
Titel: False hope cruelty
Release: 4 aug 2017
Label: Osignat
Land: Sverige

Den observante känner kanske igen Revenge Prevails från tidigare skrivelser, då bandet förekommit tidigare på Veckans Vrål i samband med släppet av bandets fullängdsdebut Dark Trembling solace (2015) (https://veckansvral.blogspot.se/2016/09/demonstrerar-revenge-prevails-dark.html). Nu är Uddevalla-bandet återigen aktuella med uppföljaren False hope cruelty, som släpptes tidigare i höst. Kvartetten består av Josef "The Sultan" Svensson på sång och gitarr, Christoffer "The Bilge-Blasting Impender" på trummor, Isabella "Goatwitch" Ramare på bas och rensång samt Ludvig "Hlodyr" Björk på gitarr och sång. Precis som på tidigare alster står bandet för i princip allt arbete själva, allt från skivomslag till inspelning är en ren DIY-produkt.

Det första som slår mig i kontakten med False hope cruelty är att denna tingest inte är en lättsmält historia, vilket är en känsla som håller i sig. Som helhet klockar den in på en bra bit över timmen och dessutom kräver de elva (tolv inkl bonusspår) spåren en hel del uppmärksamhet av lyssnaren för att Revenge Prevails mycket ambitiösa musik ska göra sig rättvisa. Således krävs en del lyssningar innan materialet börjar landa vilket stundtals blir lite mastigt att ta sig igenom.

Musikaliskt rör sig Revenge Prevails i gränslandet mellan death och black metal och dessutom med en del experimentella inslag och ett progressivt tänk där man inte är blyg för att blanda både genrer och ta med otippade element. Som exempel kan tas härliga exotiska inslag i instrumenteringen som dragspel, trombon, trumpet och mungiga. Jag tycker mig också skönja inslag av folkmusik, exempelvis i harmonierna på den i sammanhanget ovanligt harmoniska "The creation of destruction part 2 (Minions of the gloom)".

Revenge Prevails. Foto: Revenge Prevails

Bandets höga ambition skiner igenom allra mest i deras avancerade låtarrangemang, där ständiga tempoväxlingar och också hur man jobbar med omväxlande stämningar är tydliga kännetecken. I ena stunden drar jag paralleller till stökig dödsmetall i stil med Ulcerate och i den andra är det atmosfäriska black metal-inslag, för att sedan brytas av med stämningsbyggande lugna partier med både melodier och tempo som signalerar något helt annat än den förra minuten. En låt på skivan som illustrerar detta väl och som också är ett exempel på när Revenge Prevails lyckas som allra bäst är "Habeas Corpus".

Även sången ger samma ombytliga intryck när Josef Svensson växlar mellan black metal-väsande skrik och riktigt guttural döds-growl, en övergång som han behärskar med bravur. Dock är jag lite tveksam till de rensångsinslag som förekommer på False hope cruelty. Oftast blandas Isabella Ramares och Josef Sultans röster i en mässande rensång, exempelvis på "Bliss is a hoax" och "Wings of wax". Nu är jag verkligen inte en motståndare till rensång per se, tvärtom, men i detta fallet tycker jag inte att det höjer helheten utan snarare ökar på en sporadiskt upplevd spretighet.

Även om False hope cruelty hade kunnat smeka mig mer medhårs visar Revenge Prevails återigen att de behärskar inte bara ett, utan flera metalhantverk på samma gång. Hade man lyckats hålla samman ihop helheten lite bättre hade det kunnat nå ännu högre i min bok. Men min bok är ju å andra sidan bara min. Om jag inte missminner mig tjatade jag en del om produktionen sist, så nämner den bara kortfattat denna gång. Mindre burk och mera tyngd hade gjort de stundtals briljanta riffen och de toktekniska trummorna mycket mer rättvisa.

Betyg: 5/10



LÄNKAR:
https://revengeprevails.bandcamp.com

Kramar VV