måndag 29 oktober 2018

Forza: ÖSD!

Paranoid.
Hela idén med Veckans Vrål vilar på en ambition att upptäcka så mycket bra musik som det bara är möjligt. Eftersom min hemvist sedan dryga tretton år har varit Malmö är det naturligt att peppa band härifrån lite extra, också för att se till att jag verkligen utforskar min lokala fauna av intressant musik. Se tre inslag som bidragit till det här: http://veckansvral.blogspot.se/2016/10/forza-malmo.htmlhttp://veckansvral.blogspot.se/2017/01/forza-malmo-ii.html och http://veckansvral.blogspot.se/2018/02/forza-malmo-3.html.

Detta arbetssätt hjälper, och därför föddes tanken att fortsätta det geografiskt begränsade och antropologiska arbetet med fler städer. Näst på tur står således mitt andra hem, nämligen Jämtland och närmare bestämt dess metropol Östersund. Många är minnena från stadens bästa musikhäng Gamla Tingshuset som under 90-talet och tidigt 00-tal gav mig en mängd fantastiska konsertupplevelser med (i mina ögon) stora band som Refused, Breach, 59 Times The Pain, Meshuggah, Entombed, Burst och många, många fler. Lika fina är minnena av en lokal scen som jag i alla fall då bedömde som otroligt levande, speciellt när jag var stod på den själv som sångare i ett anspråkslöst metalband, Art Of Aggression. Vi var dock aldrig en stor del i den lokala metalscenen, men hade kul ändå. Hur scenen ser ut idag är jag egentligen fel person att svara på men jag hoppas jag gjort en ok research inför detta inlägg. Ber dock de som vet bättre tipsa om allt. Här är i alla fall ett axplock av vrål märkt med kvalitetsstämpeln 063.

PARANOID
Crust med härligt noise som ljudbild och som hämtar inspiration från den japanska mangelscenen, vilken jag har noll koll på. Det jag dock vet är att min snyggaste band-t-shirt har Paranoid som ursprung och att det låter fint om denna trio, bland annat med Joakim "Sylen" Staaf-Sylsjö på bas, innehavare av labeln D-takt och Råpunk samt sångare i smärtsamt saknade Totalt Jävla Mörker. Bandet blev med fullängdare vid namn Heavy mental fuck-up nu i höst.




AEON
Östersunds största metalexport torde vara dödsmetallarna i Aeon, som om man räknar in tiden som Defaced Creation varit igång sedan tidigt 90-tal. Östersunds förnämaste metaltrummis, Nils Fjellström, tills i fjol trumslagare i Dark Funeral, satt på trumpallen i bandet innan större äventyr väntade och bandets trogna medlemmar Zeb Nilsson på gitarr och Tommy Dalhström på sång har varit med från starten. Nu har vi inte hört något nytt sedan finfina Aeons black (2012) och det är ju inte utan att man blir lite orolig. I min anteckningsbok har jag dock en notering att de ska spela in nytt men vet inte vart jag fått det ifrån. Troligen Internet. Vi hoppas det är sant.




SOULDRAINER
Melodisk death metal-trio som hållit igång i närmre 20 år och där Marcus Edvardsson, gitarrist och sångare, även tidigare återfunnits i ovan nämnda Aeon. Det senaste vi hörde från bandet är deras tredje fullängdare Architect (2014) som snurrat ett par gånger i min Spofify. Kul kuriosa är att bandet gjort en stabil cover på Kents fenomenala låt "Revolt III". Jag hade (möjligen i smyg) älskat en hel skiva på det temat.


Anaugh Conda. Foto: Hymn.se
ANAUGH CONDA
Sanslöst fin punkrock med stämmorna på rätta stället. Bandet har funnits sedan 2007 och släppte skivan At last i år och det är en samling melodiska och medryckande punkdängor med sällsynt starka sångkompositioner som väntar på den som inte upptäckt denna pärla ännu.




SHIKAKA
Dödsmetall av det brutalare slaget som släppte debut-EP:n Ocean of blood 2016 och som verkar hänga i studion nu i höst för att spela in första fullängdaren om man ska tro Facebook, och det ska man ju. Tekniskt och lite industriellt i känslan, vilket gifter sig fint och bådar gott inför framtida äventyr.




NACHTZEIT
Städer i Norrlands inland torde vara extra lämpade för black metalprojekt där en person stänger in sig i sin garderob och släpper ut sina betraktelser över tillvaron i form av poetisk och introvert, samt oerhört mörk musik. När jag sökt efter Östersundsband stötte jag snart på Nachtzeit, som är "artistnamnet" för Henrik Sunding, som enligt Metal archives har många järn i elden där han själv är ensam smed. Nachtzeit är black metal som väl fångar det jämtländska svårmodet, förpackat i lämplig basfattig produktion. Två EP:s såg dagens ljus (nåja, mest mörker) under 2016.



Ett icke-vråltips är labeln Veritabel Fonogram som släpper diverse kvalitetsmusik, bl. a. finfina Reseda, som är lite för snällt för denna blogg, men väldigt bra ändå. Alkoholisten och Avrådan är ett annat band som ligger på labeln, ett band som kanske känns bekant eftersom Östersund-bördiga Svart Katt tipsade om dem i en intervju för ett bra tag sedan.

Kramar VV

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar