Lyssnat på: JANUARI

Skraeckoedlan. Foto: Mats Ek

Så här i årets vagga undrar man ju hur 2019 kommer stå sig mot resten av jordsnurren man upplevt. Det lär ju knappast kunna bli mer pissigt politiskt. Fast det antagandet har man ju fått äta upp några år på raken. Musikaliskt ser jag dock mycket fram emot 2019 - det känns som att ju mer man anstränger sig, desto bättre blir de musikaliska upplevelserna. Som en ekonomisk tillväxt utan baksida. Januaris lyssnande har bokförts som följer.

Myrkur - Juniper (EP, 2018)
Allt Myrkur tar i blir till guld. Det är bara att lyfta hatten för ännu en mäktig komposition, speciellt på titelspåret "Juniper". Vackert så det förslår som vanligt och oklanderligt stämningsbyggande. Folkmusiken får mer utrymme och det är ju inga problem att anpassa sig till.

Spidergawd - V (Album, 2018)
Ett av de album jag ser fram emot mest under 2019 är redan här och genomlyssnat åtminstone ett tvåsiffrigt antal gånger, samt lagt i högen märkt "årets album 2019". Genialisk och busenkel rock av oerhört smittande karaktär är det som gäller när norrmännen i Spidergawd håller hov och undra inte om V är deras starkaste hittills. På den internationella kvinnodagen firar jag med att se dem på Beta i Köpenhamn. Lycka.

A Swarm Of The Sun - The woods (album, 2019)
Lycka är precis det jag känner när jag låter mig svepas med av denna stockholmska duo och deras postrock/metal, som håller en i ett fast grepp trots låtlängder en bra bit över 10 min. The woods är bandets fjärde giv och det är bara att ta tag i backtrackandet där hemma, för det här är fantastiskt fint.

Arre!Arre! Foto: https://arrearre.bandcamp.com/

Arre!Arre! - "Anthem" (singel, 2019)
Fantastiskt fint är det också att malmöitiska punkrockarna i Arre!Arre! släppt singel - och dessutom kanske mitt favoritspår hittills med bandet. Rakt på sak-punk med en härligt repetitiv melodislinga som sätter sig innan du hört den, och med en lite mjukare produktion än jag är van, vilket bara är en fördel. Det här bådar mycket gott inför kommande äventyr, vilket närmast innebär skivsläpp 15/3 med Tell me all about them och en tur till USA och festivalen SXSW.

The Moth Gatherer - "Motionless in Oceania" (singel, 2018)
Tillbaka till Stockholm och post-land igen men med betydligt tyngre tongångar. The Moth Gatherer har släppt två singlar från kommande albumet Esoteric oppression, som släpps 22 februari. Fortsätter det som aviserats på singlarna har vi ett fenomenalt album att vänta. Jag kan bara inte få nog av "Motionless in Oceania".

Integrity - "All death is mine" (singel, 2019)
Roade mig med att dammsuga Spotify efter lite nostalgi häromdagen och stötte på gamla klassikern Victory Style - en serie samlingsskivor från Victory Records, vars två första utgåvor gick varma i mina lurar under gymnasietiden. Där återfanns bl.a. Integrity som borde vara trötta och gamla vid det här laget. Men nejdå - på singeln "All death is mine" smäller de till med catchy heavy metal-influerad hardcore som håller än.

Horndal - "Wasteland" (singel, 2019)
Döpta efter sin hemort ger Horndal en sludge-version av hemortens förfall i den post-industriella världen. Skildringen är väl illustrerad och det är framför allt skickligt komponerad sludge som bjuds, vilket gör att det dreglas lite extra inför kommande debuten Remains, som är ute för allmän beskådan den 22 februari.

Misery Index - "Rituals of power" (singel, 2019)
För mig är ett av årets mest fram emotsedda alster dödsgrindarna i Misery Index och deras sjätte album Rituals of power som släpps 8 mars. Det är fem år sedan The killing Gods (2014) och abstinensen är stor efter deras brutala, politiska och argsinta grind, som jag tyckte blev lite väl tam ( i sammanhanget ska sägas) senast. Två singlar har släppts och båda gör gällande att det är bra tryck som kommer gälla. Kan bli bäst i år om det vill sig väl.

Svart Katt

Svart Katt - Allt blir nog bra (EP, 2019)
Det har redan tjatats en del om det faktum att Svart Katt blivit med ny EP i Allt blir nog bra och det lär väl inte undgått någon att jag tycker detta är oerhört bra. Med x antal snurr på den digitala skivtallriken har den nöjda känslan bara växt. Missa inte.

Skraeckoedlan - "Creature of Doggerland" (singel, 2019)
Apropå pepp så är den enorm inför världens mest älskvärda reptiler i Skraeckoedlan och deras tredje album Earth, som stavas annorlunda men som släpps den 15/2. Bandet är ju numera utan basist men det verkar inte åsamka dem någon nöd om man ska utgå från de två singlar som har släppts. Det känns som att kreativiteten är på topp och glädjande är också att de ger sig ut på vägarna, bl a till Malmö (23/2) och Köpenhamn (23/3). Den paus som det talades om i slutet av 2017 (https://veckansvral.blogspot.com/2017/12/intervju-med-skraeckoedlan-nytt-album.html) verkar långt borta och tur är det. Världen behöver Skraeckoedlan.



Kramar VV