Min vana trogen är jag true (eller slow?) nog att vänta tills året är helt slut innan jag snickrar ihop min årsbästalista. 2021 års upplaga kan bli en koncis och förhoppningsvis kärnfull historia då jag tror ordbajset stelnat något och tidsbrist är ett ständigt faktum i livet, trots ledighet. Så utan vidare krusiduller kommer här Veckans Vråls Topp 20 Vrålalbum anno 2021, plats 11-20. (Och ordbajset lossnade visst ändå, reds anm.)
11. MASTODON - Hushed and grim
(Reprise Records)
Processen med årsbästalistor är ju rolig. Först skulle Hushed and grim inte med alls. Den är för lång och jag orkar inte, var mina lata argument. Sen körde jag en blocketrelaterad kvällstur mellan Malmö och Kristianstad och lyssnade på skivan konstant, och insåg att den ju är skitbra! Melodierna i allmänhet och sångmelodierna i synnerhet är i mitt tycke den absolut största behållningen - vilket kan ses som anmärkningsvärt när kanske världens största riffgenier står för fiolerna. Men man får bara inse att Mastodon är ett progressivt och tungt rockband numera, med lite sludge-inslag som grädde på moset.
(Majestic Mountain Records)
Att Alex Stjernfeldt återfinns på denna lista är ingen högoddsare direkt och när hans skötebarn Novarupta dröjer med album nummer tre slår han och resten av Grand Cadaver till med ett debutalbum av överjordisk nivå. Så här älskvärd dödsmetall växer inte på träd, och inte så välskrivna riff heller för den delen.
(Roadrunner Records)
Omslagspojkarna för gladlynt hardcore är tillbaka och på GLOW ON fortsätter de att undersöka hur man kan klämma in så många intryck som möjligt och fortfarande ha en fot kvar i nämnda grundgenre. Det är en rakt igenom uppfriskande upplevelse och det gläder mig att det finns band som Turnstile som spränger gränser med sådan precision och som det samtidigt svänger nå djävulskt om.
(Epitaph)
Galningarna i Every Time I Die har alltid varit lite för utflippade på skiva för att jag ska fastna men med Radical har de träffat precis den där magiska mittpunkten mellan vansinne och genialitet. Faktum är att få alster i år har så hög underhållningsfaktor, samtidigt som det är ett exakt stilleben över vad man känner inombords när man stöter på foliehattar och anti-vaxxers i ens sociala medier.
(Crispin Glover Records)
Världens bästa rockband är tillbaka med sitt sjätte (japp, jag har dubbelkollat det) album och även om jag håller både IV (2017) och V (2019) högre så är peppfaktorn hög på VI. Episka hitrefränger, mullrande saxofon, livsglädje och ett sjuhelvetes sväng som får en att älska livet, oavsett humöret för dagen.
(Metal Blade Records)
En mastodontfilm i musikform är det som bjuds på The work när Rivers Of Nihil breder ut sin omfångsrika progressiva metal. Rena ballader blandas med suggestiv tyngd och komplicerade kompositioner, skumma takter och allt sådant som hör progressiv metal till. Proffsigt är ordet för dagen men utan att någonsin tumma på stämning och känsla.
(Century Media)
Älsklingarna i Tribulation föll lite i glömska i och med tidigt släpp under året men i vanlig ordning är det oerhört njutbart, det där mystiska och mörkt vackra musikskapandet de håller på med. Det är smällpackat med oemotståndlig skönhet och oklanderligt låtsnickeri, och jag hade inte förväntat mig något annat heller av genierna från Värmland.
(Dalapop Records)
Majestätisk och oerhört melodistark progressiv dödsmetall från dessa dalmasar som jag upptäckt i och med The bleeding veil. Det är inte mycken progressiv döds som jag skulle kategorisera som skön att vila öronen emot men In Mourning lyckas vara intrikata och komplicerade OCH lättlyssnade på samma gång.
(Roadrunner Records)
Unto Others fortsätter förtrolla mig med sin melodiska och härligt naivt romantiska och ärliga gothrock med heavy metal-inslag. Visst blev jag mer golvad när de hette Idle Hands och släppte debuten Mana (2019) men det är omöjligt att inte älska dessa jänkare.
20. THE CROWN - Royal destroyer
(Metal Blade Records)
Inget tjafs, inga konstigheter, bara vanlig melodisk dödsmetall. Veteranerna i The Crown levererar kompetent och tokstabil döds samt mycket god underhållning på Royal destroyer. Man behöver verkligen sådana här verk när vardagen är tung och världen komplicerad.
Kramar VV
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar