söndag 3 november 2013

Lyssnat på v44!

Vecka 44, snart är det jul och sen är året slut. Tiden går men vrål, det består. Nu kör vi.

  1. Decapitated - Homo Sum Vecka 44 öppnas med en glödande het dubbelpedal. För det är ett intensivt smattrande när polska Decapitated fyrar av sin tekniska death metal. Bandet har en tragisk historia bakom sig med en bilolycka med dödlig utgång 2007. I olyckan förolyckades trummisen Vitek som tillsammans med sin bror gitarristen Vogg grundat bandet 1996, då endast 12 respektive 15 år gamla. Tillsammans var bröderna bandets fundament och låtskrivare. Bandets sångare tvingades också sluta pga sviter efter olyckan. 2009, efter ca 1,5 års uppehåll, beslutar Vogg att trots saknaden fortsätta med bandet. Det värmer således lite extra i hjärtat när Vogg thrashar igång introt på "Homo sum". Musik är fantastiskt. Vrål är livet, döden och allt där emellan.
  2. The Safety Fire - Red hatchet The safety fire bildades i London 2006 och har hunnit släppa två fullängdare sedan dess. "Red hatchet" är från "Mouth of swords" som kom i år. Det är kompetent progressiv metal med mestadels rensång och med de för genren så typiska taktbytena. Jag får associationer till Mars Volta och Karnivool till exempel, även om The Safety Fire är tyngre och gör en egen grej. Jag har precis inlett mitt lyssnande på bandet och ser fram emot fortsättningen!
  3. Sista Sekunden - Bläcka ner mig Punkhjältarna i Sista Sekunden är från Malmö och återfinns i flera andra av stadens punkband, bl a hypade Vånna Inget. Pga sidoprojekten har det varit tyst kring bandet ett tag men i augusti i år kom ett livstecken då de arrangerade en spelning på Inkonst i Malmö. Sista Sekunden är kompromisslös,  svängig och energisk punk som smittar av sig. Med hopp om en punkigare framtid!
  4. Bleed From Within - Nothing, no one, nowhere Skotska Bleed From Within skulle kunna försvinna i mängden av unga, populära och talangfulla metalcore/deathcore-akter som finns därute. Jag måste förresten erkänna att jag ibland har svårt att avgöra vad som är vad i den snåriga genredjungeln med någonting+core i namnet. Hur som helst är det något med Bleed From Within som får mig att fastna. Kan vara att de enligt experterna gått mer mot melodisk death metal än deatchcore på senaste skivan "Uprising" (2013). Kan också vara det faktum att det är riktigt tungt och påminner en del om VV-favoriterna Parkway Drive, samtidigt som det känns lite piggare och lagomt mycket yngre.
  5. Honningbarna - Fritt ord, fritt fram Punkrockarna i Honningbarna kommer från Kristiansand i Norge och har precis som Decapitated förlorat en bandmedlem. Trummisen Anders Eikås omkom tragiskt 2012 i en bilolycka, 20 år gammal. Till allas vår glädje kör Honningbarna dock på, nu med Nils Jørgen Nilson på trummor. Bandet är hyllat av kritikerkåren i hemlandet och vann Spellemannspriset (norska grammis) för Bästa rock 2011. VV upptäckte bandet i och med att bandet spelade på Malmöfestivalen 2012, även om min konsertupplevelse stannade vid research-stadiet. Tror det var en öl i soffan som satte stopp. Jag är den förste att erkänna att det var ett stort misstag. Honningbarna är fullt ös på arg, samhällskritisk norska med hjärtat på det rätta stället. "Fritt ord, fritt fram" är från "Verden er enkel" som släpptes i mars i år.
  6. Oathbreaker - No rest for the weary När jag lyssnar på skivan "Eros/Anteros" från belgiska Oathbreaker så lägger sig desperationen och ångesten i musiken som en tung matta över bröstet. Det känns liksom i ryggmärgen, speciellt pga grymma sångerskan Caro Tanghes brutala och känsloladdade vrålande. Musiken är vad jag skulle kalla för post-hardcore med malande, kompakta gitarrmattor och ömsom harmoniska, ömsom disharmoniska gitarrmelodier. Känns som om en bunke med de bästa ingredienserna av Converge, blandat med en portion Breach och en rejäl dos belgisk ångest. 
  7. Gorilla Biscuits - New Direction Efter Oathbreaker behövs något upplyftande. Och varför inte gammalt? VV:s äldsta hittills faktiskt, när vi verkligen går tillbaka till rötterna. Gorilla Biscuits "New Direction" från klassiska skivan "Start Today" släpptes redan 1989. Hardcorebandet från New York, som splittrades redan 1992, har influerat många nutida band, som t ex VV-favoriterna Raised Fist, vilket hörs när man lyssnar. Gorilla Biscuits var själva influerade av den första hardcorevågen med band som Black Flag och Minor Threat. För mig är skillnaden mellan Gorilla Biscuits och de banden att en skiva som "Start Today" hade slagit om den hade släppts idag. Tidlöst! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar