Lyssnat på v45!

De senaste veckorna har jag fått många påminnelser om varför vrål är viktigt för mig. Det är den musiken som håller mig ovanför vattenytan, som skänker energi när livet i övrigt inte gör det och som ger mig tillbaka tron på positiva krafter i samhället när verkligheten kan vara kall, inhuman och cynisk. Musik är viktigt och vrål är min, din och vår musik.

1. We Came As Romans - Hope VV öppnar med värmande allsångs-metalcore från Detroit. We Came As Romans är högaktuella som huvudsupport till Parkway Drive på metalcore-paketet "Vans of the wall music night" som kommer till Vega i Köpenhamn 11/11, Tyrol i Stockholm 12/11 och Kulturbolaget i Malmö 13/11. Stilmässigt tillhör WCAR de metalcoreband som har rensång, elektroniska inslag och en mix av blytunga riff och catchiga refränger som signum. Det är lätt att förstå dessa bands attraktionskraft och de har förmodligen breddat fanbasen för den typ av tung och aggressiv musik som metalcore ändå är. En utmaning för band som WCAR med deras välproducerade studioverk är att kunna förmedla detta live. När VV tittat på konsertklipp med dem så måste det sägas att det både är medryckande och låter riktigt snyggt. Det bådar gott och jag tänker inte vara en reaktionär surgubbe som fnyser åt musik bara för att den har hitpotential. Jag gillar!
2. Modern Life Is War - Health, wealth and peace Tänk dig att du hör gitarrer som låter en del som den nyare, rockigare varianten av Millencolin. Lägg på lite argare sång som tangerar vrål och som stundtals påminner om Rise Againsts Tim McIlrath. Då har du mentalt påbörjat en lyssning på "Health, wealth and peace" med Modern Life Is War från Iowa. MLIW återförenades 2012 efter en fyra år lång paus. Och trots att jag nyss stiftat bekantskap med herrarna så är glädjen total. "Health, wealth and peace" är en dunderhit i mina öron och är från "Fever Hunting" som kom i år. Tack Daniel för tipset!
3. Misery Signals - Luminary Misery Signals har funnits i VV:s vrålmedvetande i över ett halvt decennium med sin melodiska post-hardcore. Det var skivan "Mirrors" från 2006 som fick mig att upptäcka dem. Bandet är från Wisconsin, Amerikatt och blandar melodiska gitarrer med komplicerade taktbyten a la mathcore vilket blir en riktigt skön blandning och ger en episk känsla i musiken. Misery Signals är mer tungt och avancerat än svängigt och ösigt men blir ändå medryckande i och med melodierna som sällan lämnar ljudbilden. Täta lurar rekommenderas för den bästa upplevelsen! 
4. Totalt Jävla Mörker - Kall värld Nu till ett band med en liten men betydande koppling till mina hemtrakter Östersund. Enda sångare i bandets nuvarande sättning är nämligen Joachim "Sylen" Staaf-Sylsjö, gammal Östersundsprofil inom både vrål och hip-hop. TJM delar även trummis med VV-favoriterna Cult of Luna och Khoma. Bandet har haft en del avhopp, bl a sångaren Fredrik Lindkvist som lämnade 2010. Om framtiden för TJM förtäljer ej historien men den senaste updaten från deras hemsida är från mars 2012 och säger att bandet lever. "Kall värld" är från självbetitlade albumet från 2006 och håller mycket hög klass som den kängpunkshardcoremetal det är. En redig hit faktiskt. VV håller båda tummarna att TJM snart dyker upp med nytt material! 
5. Celeste - Ce belle de rêve aux de verres embués Betyder "Denna vackra dröm med immiga glasögon", courtesy of Google translate. Franska är vackert och så är också den musik Celeste från Lyon låter skölja över en när man trycker på play. Om man gillar mörker vill säga. För detta är kolsvart posthardcore med en del lånat från black metal. Aggressiviteten och rytm från hardcore och de mörka harmonierna och manglande gitarrerna från black metal. Resultatet är fantastiskt och som att springa in i en vägg, som sen omfamnar en. Och vrålar en i örat på franska.
6. A Storm Of Light - Lifeless Vi håller oss fortsatt lite dämpade med riktigt skön doom metal från Brooklyn i form av A Storm Of Light. Bandets sångare och grundare Josh Graham har en bakgrund tillsammans med legenderna Neurosis, som deras "visual artist". Josh har en jädra pipa och gjorde helt rätt i att greppa gitarren istället för att blippa på någon laptop. Hade jag inte suttit på ett tåg hade jag gungat huvudet djupt i takt och samförstånd med Josh och co.
7. Karnivool - We are Ok, jag vet att Karnivool egentligen är ett progressiv rockband från Perth, Australien och inte direkt jättevråliga av sig. Men jag har goda skäl. T ex det faktum att Karnivool spelar på Pumpehuset i Köpenhamn imorgon. Eller det faktum att detta, i mina ögon, Australiens svar på Tool faktiskt tillfälligt botar den värsta Tool-abstinensen pga Maynard och companys oförmåga att släppa nytt. Luta dig tillbaka och låt öronen gotta sig. Blir det för jobbigt för att det är för snällt finns det gott om motgift i resten av veckans lista. 

Kramar VV