När jag stegar in genom portarna på KB kl 1850 är det redan svettigt och Like Moths To Flames avslutar sin sista låt. Jag hinner inte få mer behållning av den spelningen än att jag inser att publiken verkar riktigt på. Studsandet upp och ner är i full gång, och det ska visa sig vara bara början på KB-publikens fina uppvisning i hur man ger banden den respons de förtjänar. Själv har jag precis börjat smälta veg-burgaren jag ätit till middag.
När Texasbandet Memphis May Fire kliver på en kvart senare har jag fyllt på vätskedepåerna och så har också den yngre delen av publiken som sannerligen inte är på KB för att vila upp sig. Det är underbart att se den respons de ger samtliga av banden. Säger någon "jump", så är golvet studsande på nolltid. Säger någon "sing" så har du en allsångskör med full koll på texterna.
MMF levererar välpolerad metalcore med mycket rensång och emo-influenser. Live låter det snyggt. Så pass snyggt att jag inser att Chase Ryans rensång har lite playback-assistans, så också när gitarristen Kellen McGregor fyller i den melodiösa sången. Men det går inte att störa sig på en sådan detalj när stämningen är så hög och varm. Spana in ett klipp från spelningen, courtesy of VV:s skraltiga Iphone. Låten heter "Vice".
Efter We Came As Romans börjar jag känna av onsdagströttheten och oron för att höjdpunkten på kvällen, Parkway Drive, inte kommer kunna bota denna. Oron är helt obefogad. När Parkway Drive kliver på med "Dark Days" från nya skivan så vill jag och hela KB med mig explodera av lycka. Parkway Drive ska ju vara ett bra liveband, mycket tack vare fantastiska frontmannen Winston McCall. Mycket riktigt. Hela spelningen igenom så lyckas han tända publiken till nya nivåer samtidigt som han själv faktiskt verkar vara överrumplad av stödet från Malmöpubliken. Jag håller i mobilen och filmar under första låten men när McCall annonserar circle pit till gamla dängan "Idols and anchors" så sticker jag iväg. När jag letar i mina KB-minnen tror jag faktiskt inte jag sett något liknande på KB, möjligen med undantag av Refused förra året. Det vimlar av folk på scenen, circle pitsen avlöser varandra och allsången är hjärtlig. Jag är, precis som bandet själva verkade, överraskad över det massiva stödet och kommer leva långt in på vintern på den kärlek publiken och bandet skapade tillsammans. Se den lite skakiga videon från första låten. Och njut!
Kramar VV
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar