- Hacride - Overcome VV öppnar denna vecka med tung progressiv metal i form av franska Hacride, som låter riktigt spännande. Fransmännen ger oss ännu ett vrålgodis att suga på och precis som landsmännen Gojira har Hacride ett eget sound. Det är brutalt, metalliskt på gränsen till industriellt, med sköna synthinslag och lite rensång som grädden på moset. Jag älskar det långa och lugna breaket i mitten av "Overcome" som långsamt bygger upp till ett fullständigt vrålklimax. Tackar min gode vän Konrad för det grymma tipset!
- Pelican - Deny the absolute Herregud alltså, vilken låt! I "Deny the absolute" låter de metalinfluerade postrockarna i Pelican oss verkligen inte vänta på härligheten. Det är full fart från början och ett otroligt driv som får vem som helst att vilja kasta vardagens ryggsäck och snöra på sig dansskorna. Pelican kör helt instrumentalt men jag sjunger med för full hals ändå. Det är så bra att man vill släppa en glädjetår.
- Constrain - We won´t belong Constrain är precis som Adept från Trosa. Som sina stadsmän spelar de högkvalitativ metalcore. "We won´t belong" är en riktig rökare från deras EP "By accident/By design". Med risk för att göra er galna av mitt tjat om Parkway Drive, så påminner faktiskt Constrain en del om dem.
- Transport League - Blood Inn Vi håller oss kvar i Sverige med Transport League från Göteborg som står för veckans rockigaste inslag. TL har haft ett längre uppehåll men är nu tillbaka med nya skivan "Boogie from hell". Det är tokösig musik med influenser från stonerrocken som skulle funka alldeles utmärkt att köra bil till om det inte hade varit dåligt för miljön. VV är ingen miljöbov och har dessutom inte körkort så det får bli ur cykelstereon Transport League får ljuda.
- Thy Art Is Murder - Reign of darkness Nu till musik som inte bör avnjutas i kombination med framförandet av fordon. Thy Art Is Murder är blytung, teknisk deathcore med en ljudbild som påminner lite om Meshuggah, ni vet med det där kliniskt metalliska ljudet. Det skär rakt in i bröstet och gör riktigt gott där inne. Från Australien kommer dessa herrar, precis som dingon.
- As I Lay Dying - The sound of truth Det finns låtar som man kan koppla direkt till en händelse eller en tid i livet. För mig är "The sound of truth" med As I Lay Dying intimt förknippad med när jag backpackade i Indien och Nepal hösten 2007. Den underhållning som fanns att tillgå under de långa tåg- och bussresorna var 8GB musik på min Ipod och "The sound of truth" var ett välkommet peptalk under de mer prövande stunderna. För peppande är precis vad den är, med melodiösa gitarrslingor och en sing-a-long-refräng som heter duga. Läge att plocka fram luftgitarren.
- Wolfbrigade - Ride the steel Betydligt dystrare är veckans avslutning, i form av grym crust från rutinerade svenskarna i Wolfbrigade. Det ska vara dystert i november och med Wolfbrigade i lurarna så får du en bekräftelse på det samtidigt som det ger dig energi att uthärda höstmörkret. "Ride the steel" bjuder på snygg, ösig och melodiös crust med den där episka känslan man vill ha i musik. Knyt näven och fortsätt gå. Musiken bär dig.
Kramar VV
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar