The Årets Album countdown, topp 5!

Så till de fem allra bästa vrålalstren som släpptes under 2014. Dessa fem skivor är alla fantastiska på sitt sätt och har en stor del i att 2014 är ett av mina bästa musikår någonsin. Med förhoppning om ett ännu bättre 2015!

5. Crowbar - Symmetry in black
Årets mesta tunggung står veteranerna i Crowbar för. Symmetry in black är en trögflytande och blytung historia som lär sätta de allra stelaste nackar i arbete. Det inflytelserika bandet från New Orleans har ett eget sound och riff som får det att rycka i luftgitarrstarmen, och som toppas med Kirk Windsteins fenomenala, raspiga sång. Symmetry in black är sludge i perfektion och ett band jag ämnar fördjupa mig i under 2015.
   

Crowbar

4. Martyrdöd - Elddop

Martyrdöd

Med vacker och melankoliskt melodiös crust
har Martyrdöd fullkomligt fångat mitt hjärta med Elddop. Kombinationen av rå och ösig d-beat crust tillsammans med vackra, folkmusikinspirerade gitarrmelodier gör Elddop till ett verk som har både musikaliskt djup och långfingret i luften. Martyrdöd är ett band jag hoppas få se på en scen i min närhet så snart det bara är möjligt. Så länge njuter jag av låtar som "Synd", "Prästernas tid", "Elddop" och "Skum på världens hav", den senare för övrigt en av mina favoritlåtar 2014.




3. Pallbearer - Foundations of burden
Sent omsider fick jag upp ögonen för denna vackra, episka och fantastiskt trevliga doomkreation. Pallbearer bjuder på mäktiga och vackra toner på Foundations of burden och Brett Campbells sång är helt fenomenal. Den låter som om den trillat av en pretentiös prog-metalskiva och landat på Foundations of burden som av en lycklig slump och höjer helheten till enorma höjder. Favoritspåret "The ghost I used to be" är så fin att jag dör lite varje gång jag lyssnar. Foundations of burden har stadigt avancerat på denna lista för varje lyssning och är en helt fantastisk skiva som jag planerar att åldras tillsammans med.




2. Enabler - La fin absolue du monde

Av hardcore är du kommen, till hardcore skall du återkomma. Enabler får mig att återfå tron på världen igen med sin helt fantastiskt ösiga hardcore. Det är förbannat utav bara helvete och ett driv rakt in i kaklet utan att någonsin vara enformigt. Tvärtom så får La fin absolue du monde bara mer djup och nyanser för varje lyssning. En av de bästa hardcoreskivor jag hört, helt enkelt. Och det hade kunnat räcka ända upp i topp för Ohio-trion om det inte vore för ett gäng från New York.

1. Black Anvil - Hail death
Det har varit ett helvete att komma fram till nummer ett på denna lista. Och även i skrivandets stund frågar jag mig vad det är som gör att Hail death och Black Anvil ska komma före de fantastiska hardcore-, doom-, crust- och sludgeskivorna ovan. Och svaret ligger mycket i hur jag känner när jag lyssnar. Jag känner mig nämligen jävligt METAL, vilket jag gärna vill. Anledningen till det är att Black Anvil skapat en skiva som känns som en metalklassiker, trots att den är daterad 2014. Deras mix av black, thrash och heavy metal känns stilbildande och underhållande på samma gång och jag har inte haft en tråkig stund tillsammans med Hail death sedan jag hörde den för första gången i somras. Behållningarna är många, där låtskrivandet är den största men där till exempel rensångskörerna är en liten detalj som höjer helheten enormt. Jag mår som bäst när musik utmanar mig samtidigt som jag blir så medryckt att jag inte vet var jag riktigt ska ta vägen. Black Anvil har lyckats med precis det. Jag älskar dem för det. Se bara hur fina de är. Och lyssna!

BLACK ANVIL

Kramar VV