torsdag 2 juli 2015

Roskilde 2015: HONNINGBARNA

Här kommer en första rapport från ett stekhett ROSKILDE där det är lika omöjligt att stå emot den fina festivalstämningen som det är att undvika den brännheta solen. Första festivaldagen, som för första gången infaller på en onsdag istället för en torsdag, innehöll som brukligt lite färre konserter än de följande tre, fullständigt späckade dagarna. Ur ett vrålperspektiv var det en konsert som var extra relevant, nämligen de norska punkrockarna i Honningbarna. 

Pharell Williams får ursäkta. Han spelar nämligen samtidigt på den orangea scenen när Honningbarna kliver på Pavilion kl 22. Publiken som valt bort Rn'b-giganten är mycket medvetna om det val man gjort. I början av konserten skanderar man "Fuck Pharell" vilket kanske är lite väl hårt sagt även om mitt val de två akterna emellan också var självklart. Klart är i alla fall att många är laddade inför att se norrmännen äntra scenen. Talkören "Honning-barna" går som ett mantra konserten igenom och precis som konferenciern förutspått i sin presentation av bandet är musiken mycket dansvänlig vilket de flesta som befinner sig under Pavilions blåa duk inte är sena att utnyttja.

Honningbarna. Foto: Veckans Vrål
Honningbarnas musik lämpar sig verkligen för en blöt festivalkväll. Det är dansant, ösig och svängig punkrock på klingande norsk dialekt som bjuds. Ungefär som ett The Hives med mer omväxling, melodi och mindre skrik. Och mer politik dessutom. På scenen hänger en liten AFA-flagga och pryder en förstärkare och låtar som "Fri Palestina" vittnar om ett politiskt engagemang hos bandet. För övrigt är fina "Fri Palestina", med sitt mycket snygga intro på cello av frontmannen Edvard Valberg låtmässigt en av kvällens största behållningar, tillsammans med ösiga "Fuck kunst (dans, dans)" och hopp- och studsvänliga "Dødtid", som avslutar konserten. De sporadiska inslagen av cello är för övrigt ett mycket fint inslag i konserten, och som känns exotiskt i sammanhanget.

Honningbarnet Edvard på utflykt. Foto: Veckans Vrål
Som liveband är Honningbarna fulla av energi. Sångaren Edvard Valberg är en lysande frontman och är inte sen på att ge sig ut i publiken och det är en fin syn att se honom stå i, eller snarare på, publiken och sjunga. Gitarristen Fredrik Justnes ger sig också ut på en tur i publikhavet, som mer än gärna välkomnar honom. Trots rådande crowdsurfingförbud lyckas bandet också få upp ett gäng fans på scenen som lär ha en mycket speciell känsla i förhållande till den glada, positiva och fantastiskt ösiga punkfest som Honningbarna bjöd in oss på igår. När Edvard Valberg slänger ut micken i publiken under avslutningslåten och hela Pavilion studsar upp och ner är världen utanför helt som bortglömd och världen där inne är en svettig, dansande och kärleksfull gemenskap. En mycket bra start på min alldeles egen ROSKILDEFESTIVAL.

Mycket nöjda fans på Pavilionscenen. Foto: Veckans Vrål
Kramar VV

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar