Roskilde 2015: EVERY TIME I DIE

Okristligt tidigt med Roskildemått, klockan 13, är det dags för ett förmodat slag i ansiktet i konsertväg i form av Every Time I Die som punktligt, som alla band på denna festival, kliver på Avalon mitt under den stekheta Roskildeförmiddagen. En hyfsat ansenlig skara har lyckats ta sig dit, även om det inte är någon trängsel direkt, till en början i alla fall. Jag har egentligen en rätt platonisk relation till bandets musik och kan inte säga att jag kan den, men Internet har förvarnat mig om att detta ska vara något i hästväg live. Man ska inte tro allt man hör på Internet, men i detta fallet har nätet helt rätt.

Every Time I Die. Foto: Veckans Vrål

Det är nämligen full fart från och med den sekund Every Time I Die äntrar scenen tills att gitarristen Jordan Buckley avslutar konserten med att crowdsurfa till bandets merchandisebord. Jag återkommer till honom, var så säkra. Publiken inleder inte med samma energi som Buffalobandet men har inget val än att haka på så småningom. För maken till engagerat och energiskt liveband var det mycket längesen jag såg. Inför andra låten annonserar sångaren Keith Buckley, för dagen iklädd jeans från topp till tå vilket måste varit otroligt varmt, en circle pit och publiken hakar på. Every Time I Die har dock höga krav på sin publik och avbryter låten, för att uppmana fler att haka på. Så fortlöper det hela konserten. Keith uppmanar till circle pit, mosh pit och crowdsurfning, trots att publiken försöker informera honom om att det inte är tillåtet på festivalen. Han är en självklar estradör som på ett intressant sätt byter personlighet när han skiftar från vrål till rensång. Från att ha öst som en galning sätter han handen i fickan och rockmyser när han sjunger.

Publik på vift. Foto: Veckans Vrål

Sången är för övrigt mer åt rockhållet under rensångspartierna medan riffen driver på i stil med både mathcore, metalcore och redig och ösig hardcore. Utifrån det jag hört på skiva uppskattar jag nog faktiskt bandets musik mer live än i inspelad form. Bandet hinner med otroligt många låtar under den dryga timme de spelar och när de avslutar med "Moor" från senaste plattan "From parts unknown" är nog både bandet och den under konserten växande publiken rätt slut. Apropå slut så har bandet i Jordan Buckley, för övrigt bror med sångaren Keith, en iron man utan dess like. Han öser som en galning konserten igenom och varvar det med att dricka öl, slå burken i huvudet, slänga iväg den och sedan spy upp allt det goda. Sköna giganten till andregitarrist, Andy Williams, dricker å sin sida Roskildes klassiska chokladmælk istället och verkar må minst lika bra av det, även om han pikas av Keith för det. Överhuvudtaget är det en humoristisk stämning i mellansnacken. Keith Buckley är en man av många ord och drar till exempel till med en spoiler för serien Breaking Bad efter ha sett en flagga med Heisenberg på. Han ber också Paul McCartney komma ut och hjälpa till på en låt, men han kommer aldrig ut, konstigt nog.

Jordan Buckley vilar lite. Foto: Veckans Vrål

Bandet har varit ute på en Europaturné som man berättar, vilket blir mycket uppskattat, har planerats kring just giget på Roskilde, eftersom det betydde så mycket för dem att komma hit. Det är också bandets sista spelning på denna turné, och hade jag ens försökt efterlikna deras energi på scen hade jag fått ta ledigt väldigt, väldigt länge. Det är en ynnest att få bevittna deras gitarrer flygandes i luften, hoppen från allt som går hoppa från, gitarristernas något udda vana att vila huvudet mot högtalarna och ett ständigt springande hit och dit, samtidigt som sångaren Keith lägger sig några gånger. Öset tar inte heller ett uns från musiken, som är otroligt tight och välspelat, trots hög svårighetsgrad. Every Time I Dies spelning på Avalon denna förmiddag blir mycket svår att knäcka för efterkommande band. Keith Buckley konstaterar det själv i ett mellansnack, "we´re a tough act to follow". Jag håller verkligen med. Klart bästa spelningen hittills på festivalen!

Jordan Buckley tar genvägen till merchandisen. Foto: Veckans Vrål

Kramar VV