Roskilde 2015: MASTODON

20.30 på torsdagskvällen har den värsta hettan från dagen lagt sig och det är dags för giganterna Mastodon att kliva på scenen Arena, det majestätiska tältet som jag personligen håller som festivalens bästa scen för de större akterna. Mastodon fyller relativt väl Arenas kostym, även om tältet inte är fyllt till bredden och man kommer in i främre fållan utan större problem så är det ordentligt med folk på plats. Alltså är det upplagt för lite progressiv och distad feststämning med grabbarna från Atlanta, som jag senast såg på ett regnigt Gärdet i Stockholm under förra årets STHLM Fields. Läs om det här.

Mastodon. Foto: Veckans Vrål

Mastodon sparkar igång den förmodade festen med två låtar från nyaste skivan, "Tread lightly" och titelspåret "Once more 'round the sun". Känslan av fest kommer dock av sig. Gitarristen Brent Hinds verkar ha problem med medhörningen för det låter inte riktigt som det ska när han sjunger och överhuvudtaget känns det rätt avvaktande från hela bandets sida. Möjligen undantaget basisten Troy Sanders, bandets meste showman som har en repertoar av coola poser med basen klart över det mänskliga genomsnittet. Stämningen lyfter lite när man som fjärde låt kör gamla hiten "Oblivion" och jag känner själv att tändningen kan vara på väg när jag och Arena klämmer i i den allsångsvänliga refrängen på "Motherload", superhiten från nyaste skivan. Bandet själva har dock inte hittills visat någon större entusiasm utan river av låtarna utan några egentliga utsvävningar. Det är faktiskt rätt stillastående och oengagerat.

Under efterföljande "Chimes at midnight" försvinner ljudet ut helt och hållet under en lång stund. Publiken visar det universella tecknet för time out och jublar högt för att uppmärksamma bandet på vad som händer men Mastodon spelar på. Det är en rätt komisk syn och bandet måste undra vad det är som pågår. Inte minst när ljudet helt plötsligt återvänder mitt i låten och publiken fullkomligen exploderar i jubel och hoppande, helt utan koppling till något i låten. När låten tar slut slänger Sanders iväg ett "Fuck it, we just go for it" och kör igång "High road".

Publiken kommunicerar förgäves med Mastodon. Foto: Veckans Vrål

Känslan av att det är lite lamt från bandets sida börjar sakta avta under den andra halvan av konserten. Den tidigare rätt sömniga Brent Hinds går ner på knä och friar för Roskildepubliken med ett solo och balanserar gitarren på huvudet. Överjordiske trummisen Brann Dailor manar på publiken och Sanders poserar på. Man är dock rätt fåordiga på scen, med undantag av något "ROSKILDE!" och när Troy Sanders berättar att det är hans brors födelsedag och tillägnar en låt till honom. Med tanke på vilken respons man får av publiken när man med rätt små medel väl ägnar sig åt lite publikfrieri är det synd att Mastodon inte kostar på sig lite mer av den varan. Magin i deras musik hade då kunnat nått ännu högre höjder än det gör under det jättelika taket på Arena. Det tänder förvisso till stundtals mot slutet, inte minst när man kör avslutande "Blood and thunder", men det bestående intrycket av spelningen är att det kunde varit så mycket bättre.

Förvisso verkar bandet inte haft en bra dag när det gäller ljudet vilket kan förklara att det ibland inte är så tight som det brukar när dessa fyra oerhört imponerande musiker spelar tillsammans. Som liveakt imponerar de dock inte så mycket denna dag och om jag inte missminner mig hade jag samma känsla när jag såg dem på STHLM Fields, då med regnet och tidig tid som trolig förklaringsfaktor. Med en tänd och berusad Roskildepublik och den intima inramningen som Arena ger hade jag betydligt högre förväntingar denna gång. Förväntningar som tyvärr inte infriades till fullo.

Hinds går ner på knä. Foto: Veckans Vrål

Kramar VV