DEADSPEAKER släpper nytt!

Deadspeaker är något så ovanligt för genren metalcore som ett enmannaprojekt. Andreas Folkow, som VV skrivit om innan här, gör nämligen det mesta själv, något som i metalsammanhang annars är vanligast när det gäller introverta black metalprojekt. Soloprojektet startades 2013 när Andreas förra band Sounds of Sorrow lades ner och nu i oktober kom uppföljaren till EP:n Our world left behind (2013), som heter just Sounds of sorrow (2015). Veckans Vrål tog sig ett snack med Andreas samt har givetvis lyssnat igenom och tyckt till om nya skivan.

Deadspeaker. Foto: Andreas Folkow

Sounds of sorrow (2015) är dedikerad till Björn Folkow, som också är samplad på introlåten "Dedication" och läser man texten till "Affliction" så verkar även den handla om honom. Hoppas det inte är för personligt, men man blir nyfiken på historien bakom?
Björn Folkow är min morfar som gick bort för tre år sedan, vilket var väldigt tufft för mig. Vi var väldigt nära varandra och eftersom jag och min far inte haft mycket till relation i mitt liv är det honom som jag växt upp med som förebild. Det känns därför helt rätt att kunna göra något i hans minne. För övrigt är bilden i slutet av videon till "Affliction" på mig som fyraåring tillsammans med min morfar (länk: https://youtu.be/w5b8sPIeigA).

Hur mycket gör du själv på skivan?
Jag kör ju Deadspeaker själv eftersom jag haft mindre bra erfarenheter av band tidigare. Till Sounds of sorrow (2015) har jag plockat ut låtar som jag gillar från olika låtskrivare som jag jobbar med och sedan gjort resten själv. Alltså skrivit texterna, producerat, gjort pre-mix och viss final mix, skrivit sången och självklart sjungit allt själv, förutom gästvokalisterna så klart. Nytt för den här skivan är att jag även gjort all layout och design själv, inklusive skivomslag, logotyp och så vidare. Med andra ord kan man väl säga att skivan är en riktig DIY-produkt.

Hur går den kreativa processen till när man är ensam, även om du har en del samarbeten? Hur går du till väga när du skriver?
Hur jag går till väga är lite olika. Oftast så skriver jag texter i bitar, några rader här och där som jag sedan sammanställer utan att ha någon specifik låt i åtanke. När jag sedan får riff eller hela låtar börjar jag rota igenom det jag har skrivit för att se vad som passar bäst utifrån låtens rytm och oftast anpassar jag också texten utifrån det. Nästan ingen text jag skrivit blir som jag tänkt när jag väl börjat spela in sången, utan jag drar av och lägger till så slutprodukten blir så intressant och bra som möjligt. Men oftast finns det alltså en text eller textidé långt innan det finns någon musik. Men i vissa fall, som till exempel på "Sinister" på denna skivan, fanns den redan som färdig låt och texten mer eller mindre skrev sig självt när jag spelade in den. Sedan påverkar ju samarbetet med gästsångare också. Till exempel på "Blindfolded", då jag skickade över låt och textidé till Justin (Kyle, reds anm.) men också gav honom kreativ frihet. Resultatet blev att han sjöng mycket mer än vad jag tänkt och också skrev om texten lite. Det blev så jävla grymt att det bara var för mig att gå in och sjunga om vissa delar och skriva om texten på slutet för att få ihop det. Men det blev mycket bättre än vad jag först hade tänkt. Jag är väldigt glad över att kunna få jobba så mycket med så grymma gästartister som jag gjort på denna skivan!

Vad är planerna framöver för Deadspeaker? Och kommer vi se dig live någon gång i framtiden?
Just nu är planen att landa med skivan. Eftersom jag gör allt ensam så har det inte bara kostat tid utan även en hel del pengar. Inte bara inspelning, produktion, mix etc., utan även att göra fysisk utgåva, videos och allt annat som hör till. Men jag har redan en hel del idéer för fler släpp med Deadspeaker och också andra intressanta samarbeten utanför Deadspeaker. Så man kommer få höra mer av min ljuva stämma i framtiden, haha. Ser dock inte ut som att man kommer få se mig live just nu, men det kan vara aktuellt i andra formationer längre fram. Vill gärna spela live igen!

Recension:

Deadspeaker kör en version av metalcore som tilltalar mig betydligt mer än de kanske mer kommersiellt gångbara versionerna med popmelodier och elektroniska inslag, och i mitt tycke har distansen till ren metalcore blivit större än tidigare på Sounds of sorrow (2015). Musikaliskt har enmannabandet rört sig i samma riktning som band som Parkway Drive, med låtar som är mer rakt på sak än upphuggna i ständiga breakdowns och med riff som stundtals känns mer melodisk death metal än metalcore. Jämfört med tidigare släpp från Deadspeaker är ljudbilden både tyngre och mer avskalad, med färre melodislingor från gitarrerna, vilket kompenseras med ett större fokus på tyngd och groove än tidigare. Det gör att det finns ett sväng och driv i musiken, som är en mycket välkommen utveckling om man frågar mig. 

Sju låtar starka Sounds of sorrow (2015) bjuder på en hel del bra låtskriveri, en snygg produktion samt är en fin uppvisning av Andreas sångkvalitéer. Sången är intensiv och Andreas visar upp ett fint vrålregister.  Personligen uppskattar jag låtar som drivna och melodiska "Frozen", riffstarka "Soulless", tungt släpiga "Bindfolded" och ösiga "Sinister" allra bäst. I sina bästa stunder, till exempel på "Soulless" och "Sinister" så finns det inte mycket som skiljer Deadspeaker från giganter i samma genre, som till exempel ovan nämnda Parkway Drive. När man då tar i beaktande att Andreas Folkow driver detta själv, inser man att det finns stor potential i Deadspeakers musik. Jag kan inte undgå att undra vad som hänt om Deadspeaker tagit formen av ett fulltaligt band med de kreativa möjligheter, och eventuella hinder, som det innebär. Framtiden får visa hur det blir med den saken.

Kramar VV