Lyssnat på: NOVEMBER

Det var längesen som jag lyckades klämma in enbart debutanter på en lista här på Veckans Vrål, det vill säga band som inte nämnts på bloggen förut. Dessutom är de flesta av banden helt nya bekantskaper överhuvudtaget. Mycket melodi har fått plats denna gång och det behövs i de tunga, mörka tider vi tar igenom oss nu. Apropå tungt finns det en del av den varan också. Sjukt vore ju annat. Och just det! Nu lägger jag listan både som playlist på Spotify och på Youtube. Passa på att följa min Youtubekanal, som otippat nog heter Veckans Vrål. Som Pewdiepie fast mest en massa metalvideos.

Miss May I - "I.H.E."
Förkortningen i låttiteln står för något så upproriskt som "I Hate Everything". Det är starka ord som det melodiska metalcorebandet från Troy, Ohio tar till kan man tycka. Jag föll i alla fall för den snygga refrängen när jag hörde låten och det tog den in på månadens lista. Från Deathless (2015).

Atlas Losing Grip. Foto: Malin Falk

Atlas Losing Grip - "Nemesis"
Jag har tills nu lyckats missa det melodiska punkbandet Atlas Losing Grip, trots att de är baserade i grannstaden Lund. Det handlar om riktigt snygg punk som för tankarna till band som Ignite, med samma fokus på melodiös och riktigt kompetent sång. Tills nyligen sjöng Rodrigo Alfaro med bandet, känd från skatepunkbandet Satanic Surfers. Numera har man en ny vokalist i Niklas Olsson. Från Currents (2015).

Bane - "Non-negotiable"
Hardcore som är rakt på sakt utan knussel. Lite kuriosa är att gitarristen Aaron Dalbec spelat i Converge men fick lämna 2001 för att satsa fullt på Bane. Från Don´t wait up (2014), som sägs bli bandets sista skiva, även om man tänker fortsätta turnera. Var i Köpenhamn i höst, med briljanta Code Orange.

Tribulation - "Holy libations"
Från de värmländska skogarna i Arvika kommer Tribulation, som hyllas för sitt senaste verk The children of the night (2015). Mycket välförtjänt, tycker Veckans Vrål, som stämmer in i hyllningskören och lägger den i högen märkt med "best albums of 2015". En fantastisk mix av redig rock märkt 70-tal, black metal och heavy metal om man frågar mig, men att genrebestämma senaste skivan är svårt och oviktigt i sammanhanget. Det vi alla kan fastslå är att det är riktigt bra.

Tribulation. Foto: Linda Åkerberg

The Flight Of Sleipner - "Beacon in black horizon"
Lite i samma musikaliska fåra som Tribulation men med betydligt mer doom och stoner metal i smeten. Som bandnamnet antyder är man inspirerade av myterna kring asagudarna, trots att Arvada, Colorado är deras hemvist. Från V (2014).

Blacklisted - "Deeper kind"
Fantastiskt ösig, snabb och energisk hardcore från ännu ett band som huserar på Deathwish Inc, ni vet labeln som Jacob Bannon i Converge grundade och som luktar till sig världens bästa punk och hardcore. Blacklisted håller sådan klass, utan tvekan. Från When people grow, people go (2015).

Der Weg Einer Freiheit - "Einkehr"
Atmosfärisk black metal från Würzburg, Tyskland. Stundtals otroligt vacker black metal som många gånger påminner en hel del om Deafheaven även om det generellt sett är hårdare. Från fina Stellar (2015). 

Khemmis. Foto: Travis Heacock

Khemmis - "The bereaved"
Årets fynd? Det var min spontana tanke när jag lyssnade igenom Khemmis debutalbum Absolution (2015). Så pass vacker doom har jag nämligen inte snubblat över sen den religiösa upplevelsen jag hade när jag hörde Pallbearer för första gången. Läste någon intervju (på bloggen No Clean Singing tror jag) där de beskrev sig själva som ett "doom metal Iron Maiden". Det är rätt mitt i prick. Tungt och släpigt med melodier både i riff, solon och sång som härstammar från hårdrocken, med lite stoner metal på det. Utan tvekan en av de starkaste och mest behagliga skivorna i år.

Orpheus Omega - "Karma favors the weak"
Dags för lite upptempo i form av melodisk death metal av svenskt (läs göteborgskt) snitt men som kommer från andra sidan jordklotet, närmare bestämt Melbourne, Australien. Ösigt och medryckande med melodier som balanserar på rätt sida gränsen av det förutsägbara, vilket gör att det inte blir tråkigt, tvärtom. Från Partum. Vita. Mortem (2015).

Eidola - "The comfort we find in our vices"
Snäll progressiv metal med melodiös rensång som en stor del av behållningen. I samma musikaliska landskap som Protest The Hero men lite mer smörigt och något mer lättsmält. Blandningen av det progressiva och det melodiösa är smaker som gifter sig och det blir riktigt njutbart. Från Degeneraterra (2015). 





 

Kramar VV