Lyssnat på: OKTOBER

Mantar. Foto: bandcamp.

Har vi sett en höst som 2016 tidigare? Det har vi säkert. Men förmodligen har jag inte haft lika bra koll förr om åren, för i år har det knappt hunnits med att lyssna på allt hyperintressant som släppts under hösten i allmänhet och oktober i synnerhet. Följaktligen har vi framför oss en lista som är extra lång och dessutom bestående av alster som de flesta släppts under de gulnade lövens månader. Håll till godo!

Heaven Shall Burn - "Passage of the crane"
Melodisk death metal med metalcorepassager samt med relevant och fin politisk ansats. Lätt att gilla utan att det blir glättigt. På senaste skivan Wanderer (2016) kör man på som vanligt och jag nickar gillande.

Aborted - "Bit by bit"
Belgisk deathgrind vars nyaste alster Retrogore (2016) legat i pipelinen sedan april i år, och som inte gjorde mig besviken när jag väl gav den tid. Svänger ordentligt när de lägger den sidan till.

Gone Is Gone - "Sentient"
Troy Sanders från Mastodon är inte bara en gud på bas och på scen utan har en otroligt fin pipa som får välförtjänt mycket utrymme i hans sidoprojekt Gone Is Gone, i vilket han samsas bland annat med gitarristen Troy van Leeuwen från Queens Of The Stone Age/A Perfect Circle och trummisen Tony Hajjar från At The Drive In. Singeln "Sentient" är helt fantastiskt, mycket tack vare Sanders sång och den melankoliska stämningen.

Every Time I Die - "It remembers"
Detta är ett sådant band som blev så mycket mer relevanta för mig efter att jag sett dem live. För på Roskilde förra året var deras svettiga och galna insats en av de mer minnesvärda konserterna på hela festivalen. På nya skivan Low teens (2016) finns en hel del fin och rockig hardcore-metalcore att kolla in.

Mantar - "Praise the plague"
Detta är ett fynd utan dess like. Tyska Mantar är endast två pers men deras fylliga och svartnade sludge metal med en hel del punkattityd är så maffig och njutbar att de åkt eriksgata rakt in i mitt hjärta. Från Ode to the flame (2016) som kom i våras. 

Ulcerate - "Shrines of paralysis"
New Zeeländskt band som levererar en fantastiskt teknisk death metal, men som med sin desperata stämning undviker den där kliniska känslan som vissa alltför tekniskt orienterade band tenderar att slå över i. Jag älskade förra skivan Vermis (2013) och är på god väg att bli över öronen förälskad i Shrines of paralysis (2016) också.

pg.lost - "Off the beaten path"
Svensk post metal med rötterna i Norrköping och med kopplingar till Cult Of Luna i och med bandets basist Kristian Karlsson som gör synth och annat datoriserat arbete för Cult Of Luna. Ser mycket fram emot att se bandet spela förband till Alcest och Mono på Kulturbolaget 26/11.

pg.lost. Foto: bandcamp.

Neurosis - "A shadow memory"
Det legendariska och för post metal som genre helt grundläggande bandet Neurosis är ett sådant där kroniskt dåligt samvete för mig. Man bör ha lyssnat mer på dem än vad jag gjort. Utan att på något sätt kunna säga att jag har koll och trovärdigt kunna jämföra med tidigare alster så växer nyaste skivan Fires within fires exponentiellt för varje lyssning.

Trap Them - "Revival spines"
Ombytlig hardcore med både old school döds och grindcore i smeten med ett jädra ös som resultat. Gillas skarpt. Från Crown feral (2016).

Anaal Nathrakh - "Hold your children close and pray for oblivion"
Har du inte hört duon från Birmingham med det till synes obscena namnet förr och dessutom har barn lär du följa rådet i låttiteln per automatik. Men de i det närmaste catchy inslagen i den annars bedövande hårda variant av black metal som Anaal Nathrakh står för gör i mitt tycke deras musik riktigt medryckande och jag älskar det.

Planes Mistaken For Stars - "Clean up mean"
Post hardcore som legat i träda i tio år men som signats på Deathwish Inc. vilket gör att i alla fall jag okritiskt spetsar öronen. Nya skivan Prey (2016) är så där lite skönt och lagomt emo.

Truckfighters - "Gehenna"
Att Truckfighters, ett band som snabbt men förtjänstfullt fångade min uppmärksamhet när de släppte debuten gravity X (2005) för elva år sedan sen, skulle dyka upp igen och dessutom knocka mig fullständigt trodde jag faktiskt inte. Men senaste plattan V (2016) är en uppvisning i catchy stoner som nosar på listan över årets bästa album.

Khemmis - "Candlelight"
Apropå bokslutet för musikåret lär de melodiska doomgenierna i Khemmis också hamna där i och med Hunted (2016). Uppföljaren till debuten Absolution (2015), som välförtjänt tog femteplatsen på min topp 20 över förra årets musikprestationer i albumform, levererar i linje med mina mycket högt ställda förväntningar. Jag avgudar detta.

Red Fang - "Flies"
Stoner metal med hög ösfaktor och vars spelning på Copenhell 2015 jag fortfarande minns med suddig glädje. Från sprillans nya Only ghosts (2016).



Kramar VV