 |
| Inside Out Music, 29/4-2016 |
Om Spinebreaker är lite ruffigt och naggat i kanten är brittiska Haken raka motsatsen. Deras progressiva och snälla metal är polerad blank och skinande ren, precis som sångaren Ross Jennings stämma är Affinity igenom, med något sällsynt vrål som undantag, på långa eposet "The architect" till exempel. Nämnda spår är ett gott exempel på att Haken kräver tålamod och tid av sin lyssnare, som så många band inom de progressiva underavdelningarna i musikens genrelabyrinter. Och hade den sex man starka orkestern inte kombinerat en komplicerad instrumenthantering med ett gäng galet pampiga och medryckande partier hade Affinity nog inte smält mitt hjärta så obevekligt som den faktiskt gjort.
Haken visar den sidan allra mest på pampiga "Earthrise", som är en näst intill radiovänlig låt med ett stick och avslutningsparti som fick mig att bokstavligen studsa upp och ner i somras när jag hörde den för första gången. Mer effektivt botemedel mot bakfylle- och söndagsångest har jag aldrig upplevt. Även "The endless knot" har en struktur som påminner om ett vers/refräng-upplägg, och med klara hitkvalitéer.
En röd tråd som höjer Affinity ytterligare är den härliga 80-talsflörten som går igenom både sound, instrumentering och skivans estetiska framtoning. Det är tätt mellan syntharna (bandet har en gubbe enbart på keyboard och en gitarrist som kör keyboard parallellt) och har man som jag inga betänkligheter gällande det är det bara härligt. Lyssna bara på fantastiska "1985", vars stick visar ännu ett exempel på Hakens förmåga att leverera toppar i sin musik som är helt vansinnigt höga, och som hade platsat fint på soundtracket till Top Gun. Även avslutande "Bound by gravity" bör nämnas, med en vacker stämning så långt från metal att ett slarvigt öra hade kunnat missta det för M83 i vissa passager. Genre och gitarr, bas, trummor-fundamentalister bör låta bli Affinity, men det har nog framgått.
 |
| Haken. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar