 |
| Nuclear Blast Records, 7/10 - 2016 |
Mantar, Martyrdöd, Mmmm.. Meshuggah! Världens mest kreativa kaosmakare från Umeå är ett band jag älskat sedan andra halvan av 90-talet då jag var besatt av Chaosphere (1998) och Destroy Erase Improve (1995). Sedan dess har det varit lite kärvt med vår relation. Tills nu. Det är inte så att plattorna mellan min favorit Chaosphere (1998) och The violent sleep of reason är dåliga på något sätt, jag har bara glidit ifrån Meshuggah och lyssnat mindre på dem, egentligen av oklar anledning. Med senaste albumet har norrlänningarna dock bestämt sugit mig in i deras kaotiskt nyckfulla omloppsbana igen.
På The violent sleep of reason har bandet bytt strategi i studion från ett mer klipp och klistrande i datorn till att spela in live, vilket de inte gjort sedan tiden då jag upptäckte dem. Även om jag som sagt inte riktigt lyssnat nog på skivorna emellan då och nu är min uppfattning att det blir ett mer organiskt sound än det datoriserade hamrande som kännetecknar exempelvis låtar som fantastiskt intensiva "Bleed". Men jag behöver fördjupa mig mer för att belägga min slutsats. Klart är i alla fall att Meshuggah lyckas försätta mig i det där transliknande tillståndet som få band har förmåga att lyckas med, vilket de inte gjort på länge. När bandet är som bäst dras jag med av den obevekliga centrifugalkraften som är kärnan i bandets musik och som härstammar ur den avancerade taktmatematik som trummisen Haake är maester över, men som har en inneboende puls som är sjukligt medryckande. Just den pulsen är otroligt stark på The violent sleep of reason, samtidigt som jag uppfattar de uppenbart groovy inslagen som relativ få.
Störst trans framkallar just nu "Clockworks", "Born in dissonance", "Our rage won´t die" och "Stifled" men Meshuggahs komplexitet gör att musiken växer med varje stund man låter den omfamna en. Det är otroligt imponerande att ett band kan vara aktiva sedan slutet av 80-talet, med en i princip intakt sättning (basisten Dick Lövgren är färskast med 12 år i bandet) och fortfarande vara i absoluta framkant i hela metalvärlden, och detta genom att aldrig göra avkall på att göra precis sin egen grej.
 |
| Meshuggah. |
HELA LISTAN:
9. Meshuggah - The violent sleep of reason
10. Martyrdöd - List
11. Mantar - Ode to the flame
12. Astronoid - Air
13. Subrosa - For this we fought the battle of ages
14. Håll Det Äkta - Soul cracks the gold
15. Anaal Nathrakh - The whole of the law
16. Bombus - Repeat until death
17. Bölzer - Hero
18. Haken - Affinity
Kramar VV
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar