Lyssnat på: AUGUSTI + SEPTEMBER

Potion. Foto: https://potionband.bandcamp.com/

Om Veckans Vrål var ett barn under mitt beskydd hade vederbörande svultit ihjäl för längesen. Jag skyller denna ignoranta behandling av mitt skötebarn på kapitalismen. Man måste ju tyvärr jobba för att tjäna in brödfödan så man kan belåna sig och shoppa så andra tvingas jobba, samtidigt som brödfödan då försvinner allt snabbare och så måste man jobba ännu mer. Tur då att det är höst och därmed årets stora högkonjunktur när det gäller skivsläpp. Det märks på nedanstående lista, som är ett extra köttigt axplock av allt fint som passerat trumhinnan under augusti och september, och kanske lite i juli också för den delen. Håll till godo!

Potion - "Women of the wand" (Singel, 2018)
Magnifik stoner doom från Australien med fantastiskt stökig sång som höjer detta purfärska fynd över genomsnittet i genren. Tack till min vän Konrad för tipset! Skönt att äntligen kunna skryta om att man var med från start när de slår brett framöver och inte vara trea på bollen som vanligt.

Bæst - Dance Macabre (album, 2018)
Apropå på slå igenom får man väl konstatera att Århus-pågarna i Baest gjort det i och med debutskivan Dance Macabre. Att de prydde danska Gaffas cover nyligen tar jag in som källa för att belägga det påståendet. Danskarna lyckas balansera sin döds perfekt på gränsen mellan tekniskt intrikat och brutalt ösig och har därmed fått sängplats i mitt hjärta.

Baest. Foto: https://baestband.bandcamp.com/

Behemoth - "Wolves ov Siberia" (singel, 2018)
De polska giganterna med Nergal i spetsen lär med I loved you at your darkest stå för årets mest emotsedda släpp inom extrem metal, och de två singlar som vi i pöbeln utan tillgång till promos har fått höra bådar ju onekligen gott. Återstår att se hur episkt den blir i sin helhet, men barnkörerna på första singeln sätter ju ribban högt.

Mantar - The modern art of setting ablaze (album, 2018)
För egen del är duon Mantar och deras tredje album ett av de släpp jag sett mest fram emot under året och jag är verkligen inte besviken på utfallet. Tvärtom så fortsätter tyskarna övertyga med sin nedsvärtade och punkiga sludge metal, ständigt med ett dansvänligt sväng runt krönet. Ett av årets bästa album.

Deafheaven - Ordinary corrupt human love (album, 2018)
Precis som när kritikerälsklingarna i Deafheaven släppte New Bermuda (2015) har jag inför släppet av Ordinary corrupt human love trott att jag tröttnat på bandets musik. Men så släpper de in lite nya influenser och så väcks min entusiasm för bandet igen. På senaste skivan är de längre än någonsin ifrån den genre de av puritanerna förnekas tillträde - black metal - vilken de nog aldrig gjort någon sak av att vara en del av. Av alla bandets album är nog detta deras mest intressanta på många sätt, och jag har ännu inte hunnit smälta intrycken nog mycket för att avgöra precis hur bra det är. Duetten med Chelsea Wolfe är dock utan tvekan hjärtskärande vacker.

Khemmis - Desolation (album, 2018)
De två första albumen från det skönsjungande doombandet Khemmis hade båda en förlamande effekt på mig när de släpptes vilket sätter skyhöga förväntningar på trean i diskografin. Förväntningar som inte riktigt infriats ännu. För även om det är oerhört hög lägstanivå även på Desolation saknar jag en superhit som höjer helheten till skyarna. Men med den tid skivan förtjänar så ska det nog lyfta ett snäpp.

YOB - Our raw heart (album, 2018)
Ett bra år för doom är ett bra år för själen. Och själ finns det gott om i YOB och senaste alstret Our raw heart, vars melankoliska ton, speciellt på magnifikt vackra "Beauty in falling leaves", berör mig på djupet. Gräv dig en grop, lägg dig däri och kontemplera en stund tillsammans med Mike Scheidts raspiga och känsliga stämma, så ska du se att allt ordnar sig till slut.

Bury Tomorrow - Black flame (album, 2018)
Det händer inte så ofta längre, men ibland så får jag grava cravings efter melodisk metalcore som för ens ego upp på en bergstopp med vinden fladdrandes i håret och luftgitarren sträckt i vädret. Bury Tomorrow är ett band som väl passar för sådana stunder med sin melodistarka metalcore, och som ändå lyckas undvika de mest glättiga och generiska inslagen som solkar ner genren. Behagligt, och fullständigt njutbart i vissa stunder.

Conan - Existential void guardian (album, 2018)
Ett bra år för doom är, just det, ett bra år för själen, och världen, ett bra år för världssjälen. Hur ska detta årets summering gå till när det släpps så förbannat mycket bra? Mina hörselnerver kommer bli utbrända av all tyngd som måste hinna passera dem i höst. Jag lär mig älska Conan mer och mer för varje sekund jag tar mig in i senaste skivan, och jag är inte färdig med det än, så får återkomma med fullständig bedömning runt årsskiftet.

Møl. Foto: https://moeldk.bandcamp.com/

Møl - Jord (album, 2018)
Møl är ett lysande exempel på både det arv som ovan nämnda Deafheaven redan börjat lämna efter sig, och också att dansk metal är nog så livskraftig. Århus huserar även detta band som nyligen släppt sin första fullängdare och som står för en fin uppvisning i atmosfärisk black metal med många beröringspunkter med Deafheaven utan att vara en blek kopia. Briljanta melodier väntar den som är sugen på det.

Sylvaine - "Mørklagt" (singel, 2018)
¨Norsk-franska Sylvaine är ett soloprojekt där norskan Katherine Shepard är ensam härskarinna över ett ljudlandskap som rör sig i samma regioner som exempelvis Alcest. Neige har också ett finger med i spelet i inspelningen av kommande skivan Atoms aligned, som släpps i november. Otroligt vacker och sårbar post metal eller vad man ska kalla detta fina.

Windhand - "Diablerie" (singel, 2018)
Ett bra år för doom är ett bra år för, just det, världsekonomin, och för att inte tala om världsfreden. Äntligen får vi luta öronen mot Dorthia Cottrells fina stämma igen, som vanligt ackompanjerad av sövande, tunga riff. Kommande skivan Eternal return lär bli en fin uppföljare till briljanta Grief´s infernal flower (2015) och det är extra fint att sången får ta mer plats än någonsin på det jag hört än så länge. Pepp!

Twin Pigs. Foto: https://twinpigs.bandcamp.com/

Twin Pigs - Scandinavian nightmare (album, 2018)
Härligt stökig hardcorepunk från den kungliga huvudstaden med bland andra Canan Rosén, initiativtagare till fina  Riot grrl sessions (2018). Jag älskar hur bandet använder körer för att förstärka vrålet och de briljanta kompositionerna. En perfekt avvägd blandning punkrock och hardcore.

Bloodbath - "Bloodicide"
Som om intrigen inte var nog intrikat inför summeringen av 2018 som musikår så kommer dödsmetallarna i Bloodbath med nytt album i oktober. The arrow of satan is drawn är dess namn och singeln "Bloodicide" bådar oerhört gott.

The Secret - Lux tenebris (EP, 2018)
Spotifys skräddarsydda listor håller betydligt högre kvalitet än tidigare, och musikjättens algoritmer underlättar numera det eviga sökandet efter ny musik. Men när jag försökte förgylla en gräsklipparsession med listan "New metal tracks" var det idel besvikelser, bland annat i form av hutlöst dålig rap metal. Tills italienska The Secret slumpades fram och jag fick mig en härlig dos svartnad grindcore av mycket hög kvalitet. Senaste EP-n Lux tenebris visade sig vara så fin att den fick kvala in hit. Bara en sådan sak. Bra där, Internet.



Kramar VV