Årets album 2018, plats 20-16

 Efter att ha sammanställt denna årsbästalista kan jag rent krasst konstatera att jag aldrig haft så bra musiksmak som under 2018. Vi får se om du håller med. Ett fint musikaliskt år har det i alla fall varit, och trots att idogt musiklyssnande provocerar igång en naturkraft som höjer ribban för vad som berör en blir jag fortfarande hänförd av ny musik vilket är en känsla som höjer livet över dess umbäranden och vardagsbesvär.

20. VEIN - Errorzone
Varje år är det något alster som jag snappar upp i sista stund, inte sällan tack vare alla årsbästalistor som inte har vett att vänta ut julhelgen innan de publiceras. Bostonbaserade hardcorebandet Vein och deras fullängdsdebut Errorzone är ett sådant exempel, som efter en takt kapade min mentala ålder med åtminstone två decennier när jag hörde dem första gången. Härligt oblygt genreblandande mellan mathcore, metallisk hardcore och smakfulla nu metal-influenser skapar en kreation lika dansant som den är kaotisk och brutal. Var först tveksam till nu metal-rensången men den oron la sig rätt snabbt.

Lyssna på: Virus://Vibrance, Rebirth protocol, Errorzone

19. ZEAL & ARDOR - Stranger fruit
Hade inte Stranger fruit varit så förbannat lång hade den dels kunnat få ta plats lite längre upp på listan, dels hade jag kanske inte väntat till december med att på allvar ta mig an den mer än att lyssna på några sporadiska låtar. Sexton spår var ju mycket redan på 90-talet. Manuel Gagneux, hjärnan bakom det genremässiga vansinnesprojekt som Zeal & Ardor är, lyckas dock otippat väl med sin mix av influenser från afroamerikansk slavmusik, death och black metal. En kombination lika unik som den är effektfull. Stranger fruit är välfylld med låtar som både sätter sig snabbt och som inbjuder till mycken kroppslig aktivitet av valfri karaktär, och är betydligt mer svårlyssnat på pappret än vad det faktiskt är i praktiken. Har du chans att se Zeal & Ardor live bör du ta den. Min beundran inför bandets vision blev mycket större efter att ha sett dem på Copenhell i somras.

Lyssna på: Servants, Row row, Ship on fire.

18. VANHELGD - Deimos sanktuarium
Mjölbys finest och ett av Sveriges bästa dödsmetallband Vanhelgd besitter ett vemod som sätter sig som en tyngd över bröstet och utmanar livsglädjen ordentligt. På Deimos sanktuarium har man dessutom sänkt tempot något och tagit in lite doom i dödssmeten vilket ökar på den ödesmättade känslan som bandet är världsbäst på att förmedla. I sina mest stämningsfulla stunder är Deimos sanktuarium fullständigt hypnotiserande och när Mattias Frisk sjunger på svenska berör det extra mycket.

Lyssna på: Vi föddes i samma grav, Här finns ingen nåd.

17. TURBONEGRO - ROCK N ROLL MACHINE
Hade du frågat mig runt tiden för Scandinavian leather (2003) hade jag hävdat att Turbonegro är ett av världens bästa band. De har de tyvärr under lång tid upphört att vara, åtminstone i min bok. Tills ROCK N ROLL MACHINE vill säga. Ren, pubertal och homoerotisk kärlek förpackad i medryckande rockkreationer och som det inte är nog med underbara 80-talsvibbar och synthinslag från samma årtionde. Älska varandra, världen och Turbonegro så ska ni se att allt löser sig.

Lyssna på: Hurry up and die, Hot for Nietzsche, John Carpenter powder ballad.

16. BEHEMOTH - I loved you at your darkest
Undertecknad var lite sen på bollen när unisont hyllade The satanist (2014) var på tapeten och fick upptäcka dess storhet postumt. Det misstaget gör jag inte om. Och även om I loved you at your darkest inte når samma krossande höjder som föregångaren är det en stark uppvisning av vad som går att göra i gränslandet mellan black och death metal. Få uppnår samma domedagspatos som Nergal och company och min största behållning av bandets musik är hur otroligt storslaget och kraftfullt det är, både i produktion och låtsnickeri. Hade den katolska kyrkan och Behemoth inte varit i luven på varandra hade de kunnat slå sina påsar ihop och få massorna att kuva sig i en handvändning.

Lyssna på: Wolves ov Siberia, Ecclesia diabolica catholica, Sabbath mater.

Kramar VV