Lyssnat på: SEPTEMBER

Cult Of Luna.

Det är sannerligen ett fint år för den tyngre musiken och som alla musikår brukar hösten bli en hektiskt tid där man ständigt finner sig i tidsnöd för att hinna lyssna in sig på allt fint som släpps. För att inte tala om det hårklyveri som väntar den som ska försöka rangordna album i årsbästalistor. Nåja, first things first.

Cattle Decapitation - "One day closer to the end of the world" (singel, 2019)
De rutinerade dödsgrindarna från Kalifornien är på gång med nytt album, närmare bestämt Death atlas som släpps 29 nov, och som om det håller samma klass som de två singlar som släppts bekvämt kommer segla in på ovan nämnda årsbästalista. Schizofren sång och texter om att djur är mer värda än människor går ju alltid hem.

Gatecreeper - Deserted (album, 2019)
Deserted är bara andra fullängdaren för HM2-dödsmetallarna i Gatecreeper samtidigt som det känns som att de varit med så mycket längre. Som alltid stabilt dödssväng, och det som bjuds på uppföljaren av hyllade Sonoran depravation (2016) håller mitt intresse bättre än debuten.

Mgla - Age of excuse (album, 2019)
Polska black metal-undret är här med efterlängtad uppföljare till veritabla succén Exercises in futility (2015), en skiva som inte är lätt att efterträda. Men med något få lyssningar i ryggen är jag än så länge allt annat än besviken. Högt underhållningsvärde och allmänt värdig black metal.

Firebreather - Under a blood moon (album, 2019)
Ytterst värdig stoner doom från Göteborg är vad Firebreather har att erbjuda på sin andra fullängdare Under a blood moon. Brötigt och skön sång, samt med mycket hög verkshöjd på riffandet är bandets USP och det finns bra chanser att fånga bandet på scen tillsammans med Monolord inom kort.

Implore.

Implore - Alienated despair (album, 2019)
Dra mig baklänges vilken rökare till skiva tysk-italienska Implore har slagit till med med Alienated despair, vilket är kvartettens tredje giv. En vansinnigt ösig blandning av hardcore, grindcore, crust och dödsmetall som jag inte kan stå still till. Det har jag inte heller, tvärtom så har skivan visat sig vara ypperlig att springa till. En av årets bästa hittills.

Raised Fist - "Anthem", (singel, 2019)
Luleåbandets första singel från kommande Anthems levererar precis vad både låt- och albumtitel utlovar. Det här är arena-hardcore av högsta mått och det var ett gäng skivor sedan jag var så här pepp på vad som komma skall. Och då ska man veta att jag alltid älskar detta bandet, och har gjort sedan andra halvan av 90-talet.

Bombus - "Mama" (singel, 2019)
Apropå hög nivå på första singeln från kommande album så har världens mest göteborgska rockband Bombus släppt ett epos till låt i "Mama". I vanlig ordning helt omöjligt att inte älska, men det är som att man graderat sig till ny färg på rockbältet, förutsatt att detta är en utvecklingen som håller i sig. Vulture culture släpps 15 november.

Bombus.

Cult Of Luna - A dawn to fear (album, 2019)
Och apropå norrländska band som jag älskat i evigheter så har Cult Of Luna återigen visat att de är kanske världens bästa post metalband med A dawn to fear. Det är en råare känsla än på Mariner (2016) och de obehagliga vibbarna av sviktande kreativitet och osäkerhet i bandets fortlevnad efter Vertikal (2013) verkar långt bort. Tvärtom så känns Cult Of Luna oerhört vitala.

Warbringer - "Firepower kills" (singel, 2019)
Thrash är en metalgenre som ofta behandlas styvmoderligt av undertecknad, vilket är en ständig utvecklingspunkt. Så trevligt då att jag via sociala medier tyckte mig skymta amerikanska Warbringer på mer än ett ställe, och som efter en halv lyssning på nya singeln övertygade mig om dess förträfflighet. Det har blivit några lyssningar till just på den men annars är jag blank när det gäller bandet. Men någonstans ska man ju börja.

Dawn Ray'd - "To all, to all, to all!" (singel, 2019)
När jag i samband med släppet av britternas debut The unlawful assembly läste kombinationen "black metal" och "antifascistisk" kissade jag först lite i byxan av glädje och sedan följde en trevlig lyssning på trions atmosfäriska variant av black. Nya singeln blandar samma råhet med atmosfär och skönhet som på debuten. Behold sedition plainsong släpps 25 okt och det ser vi fram emot.



Kramar VV