Lyssnat på: NOVEMBER

Late Night Venture. Foto: Rasmus Sejersen

Att man lyssnar på ny musik under november månad är ju en sanning med modifikation - alla som försöker på någon slags årsbästa-summering vet att all lyssningstid ägnas åt att försöka urskilja guldkornen ur alla alster man uppskattat under året. Jag gör dock ett ärligt försök att tipsa om godis som jag sprängt in för att bryta av när jag lyssnat på den orimligt stora mängd album som aspirerar på min topp 20. Den listan börjar för övrigt utkristallisera sig i detta nu och jag lär återkomma i ämnet kring när julgröten står oss som högst i halsen.

Moloken - "Surcease" (singel, 2019)
Umeå handlar inte bara om hardcore när det gäller att producera kvalitetsmusik. Det är bl a post/sludge metalbandet Moloken ett lysande exempel på, som jag skrivit om innan (https://veckansvral.blogspot.com/2016/03/presenterar-moloken.html). Deras disharmoniska och stundtals ogästvänligt progressiva musik är i god samklang med bandnamnet och således inget för muntergökar - men otroligt fint ändå. Första singeln från kommande albumet Unveilance of dark matter (ute 31/1) bådar gott för vad som komma skall.

Late Night Venture - Subcosmos (album, 2019)
Det köpenhamnska post metalbandet Late Night Venture är ett mycket intressant fynd från andra sidan sundet, och vars tredje fullängdare Subcosmos är en dryg månad gammal. Bandet levererar en i mitt öra unik variant av post metal med lite industrivibbar och tydliga space-inslag samt i sammanhanget udda och lite urflippade detaljer - som talkören "got the whole world in his hands" på "Bloodlines". Tillsammans med riff och låtstrukturer från post metal blir det oerhört tilldragande på ett hypnotiskt sätt. Det är svårt att beskriva och måste lyssnas på. Så gör det.

Hällas - "Tear from a traitor" (singel, 2019)
Apropå flummigt och space så bara måste jag lyssna mer på fantastiska Hällas än vad jag gjort hittills. Mysfaktorn i bandets musik är total och melodibygget genialiskt vilket tillsammans med gnistrande sång gör att alla mina svaga punkter är avcheckade. Dags att backtracka diskografin är det som gäller. Conundrum släpps 31/1.

CB3.

CB3 - "Apocalypse" (singel, 2019)
Ännu mera mys blir det när instrumentella Malmö-trion CB3 med kapellmästare Charlotta Andersson bakom rodret (gitarren alltså) håller hov med sin psykedeliska och jammiga musik. Jag blir sjukt avslappnad av "Apocalypse", första singeln från kommande albumet Aeons, som släpps 28/2. Och sjukt stolt över att de huserar i Malmö.

Wolfbrigade - The enemy: Reality (album, 2019)
Vilket år det varit för crusten! Och vilket år det borde bli för Wolfbrigade. The enemy: Reality är ett riktigt monster till skiva, och som golvat mig fullständigt. Det är ju inget att knussla med - det här är en av årets album. Lyssna t ex på "Human beast" om du undrar varför. Ett djävulskt tryck är vad det är.

Avslut - Tyranni (album, 2019)
Note to self - lyssna när kompisar tjatar om band vid upprepade tillfällen. Avslut och deras black metal har min vän Konrad försökt tipsa mig om tidigare men jag har liksom inte fått ärslet ur. Sen tog jag mig någon minut och tryckte play på Tyranni och sedan gjorde jag inget annat på en bra stund. Ösig black metal utan större krångel som känns oerhört välskriven.

Kvelertak - "Bråte brann" (singel, 2019)
I min bok får norrmännen ständigt lida för att de inte kan leverera en ny debutskiva. Kanske borde jag släppa det nu med tanke på att det 10 år sedan. Kul är det i alla fall att bandet kommer med ny musik, och extra intressant eftersom det är det första vi hör med nya sångaren Ivar Nikolaisen. Han gör bra ifrån sig och singeln ökar suget efter mer, så långt kan jag sträcka mig.

Bury Tomorrow - "The grey (VIXI)" (singel, 2019)
Metalcore med radiovänlig rensång i refrängen är kanske inte det allra mest kreddiga men ibland behöver jag det lika mycket som 300 g Estrellas sourcream & onion på fredagskvällen. Då vänder jag mig ofta till Bury Tomorrow, som i mitt tycke är de skickligaste i genren och som dessutom håller sig intressanta trots att själva konceptet är uttjatat.

Blood Incantation - Hidden history of the human race (album, 2019)
Genremässigt är det långt från popmelodisk metalcore till mullrande brutal döds men Blood Incantation lyxar i alla fall till det med lite halvt harmoniska gitarrslingor emellanåt. Hidden history of the human race kommer bli det första albumet med bandet jag kommer ge en rejäl lyssning eftersom det egentligen inte är min genre. Jag har alltså noll koll, även om jag verkligen uppskattade deras gig på Plan B förra året. Än så länge gillar jag det jag hör på skiva med.



Kramar VV