The Årets Album 2014 Countdown, plats 15-11.

2014 var ett formidabelt vrålår på många sätt, inte minst genom alla de spännande, nydanande, efterlängtade, ögonbryns- och livshöjande album som släppts under året. Som alltid innebär den summativa bedömningen av året ett rent helvete. Man inser att man inte lyssnat på allt, och att det inte är möjligt. Man brottas mellan att alla ska med, samtidigt som alla inte kan hamna på delad plats.

Här kommer den i alla fall, Veckans Vrål Årets Album Of The Year Countdown, del 1.

15. Marmozets - The weird and wonderful Marmozets

Marmozets

De brittiska ynglingarna i Marmozets får anses som en av förra årets snackisar och Roadrunner Records är nog mycket nöjda med det nyförvärvet. Det syskonspäckade bandet har lyckats med ett poppigt och lättsmält album som samtidigt är progressivt och sticker ut, och som sammantaget är både intressant och behagligt att lyssna på. Influenserna av mathcore i de tyngre partierna finns med som en extra krydda bland svängiga riff och melodiösa, catchy refränger. The Weird And Wonderful Marmozets är precis det kidsen behöver, unga som gamla.



14. At The Gates - At war with reality

Legenderna i At The Gates återvänder till verkligen med en habil insats på At war with reality. Jag har ändå fått brottats en del med det hett efterlängtade albumet men landat i att det är vad man kan förvänta sig och lite till, men kanske inte så mycket mer. Hur som helst, även om nostalgin spelar in en del har At war with reality förtjänat sin plats på en lista över årets bästa album. I kategorin comeback hade de legat etta.

13. Killer Be Killed - Killer Be Killed
Med superhiten "Wings of feather of wax" inleder supergruppen Killer Be Killed sitt debutalbum på ett supersvängigt sätt. När Soulfly, Dillinger Escape Plan, Mastodon och Mars Volta möts i ett band tar nämligen alla invecklade rytmer och avancerade, progressiva element från originalbanden ut varandra och det bjuds in till ett svängigt och catchy metalparty. Och den inbjudan tackar man ju inte nej till i första taget.




12. Tombs - Savage gold
I och med Savage Gold har jag fått upp ögonen för vilt blandande och experimenterande Tombs från Brooklyn, New York. Lika delar black, sludge, doom och post metal samsas i en intressant hybrid som kanske inte får mig att studsa av glädje vid första lyssningen men som långsamt växer på mig likt en välkommen ansiktsbehåring. Allt för att släppa ut mig på andra sidan, lite visare, lite mognare. Det är sådana skivor som håller i längden.

YAITW. Foto: metalsucks.net

11. Young And In The Way - When life comes to death
Lås in era döttrar. Och söner samt annan släkt och vänner som ni håller av för den delen. YAITW gör ont och kanske vill dig ont också. Men ack så fint det är att få ett musikaliskt njurslag, precis när man trodde man var trygg. Blackened crust med lite grindcore-feeling kallar vi det kompakta och aggressivt mörka kaoset som presenteras på When life comes to death och som fullkomligt slog mig av stolen när jag stötte på det. Helt fantastiskt, otroligt intensivt och till råga på allt så svänger det.




Kramar VV

Parkway Drive & Heaven Shall Burn - Köpenhamn 1/12 2014

Härom måndagen tog jag mig över sundet till Amager Bio i Köpenhamn för att se Carnifex, Northlane men framför allt Heaven Shall Burn och Parkway Drive. Det var mer än underbart och de senare övertygade mig än mer om att de är ett av de bästa livebanden jag sett. Kika på lite lagom suddiga klipp från kvällen, alla professionellt filmade med min trötta, trasiga Iphone utan minneskapacitet.

Kramar VV

At The Gates - Kulturbolaget 2014-11-29

Kung Tompa. Foto: Veckans Vrål

Tomas Lindberg konstaterar det själv under ett mellansnack: "Varje journalist har undrat; Hur f*n vågar ni släppa en ny skiva, nitton år senare? Vi svarar lika varje gång. Det är för våra fans!" Inte ett öga är torrt. För är det något som präglar spelningen på Kulturbolaget denna lördag 29/11 så är det fansens uppdämda förväntningar och kärlek till det legendariska och stilbildande deathmetal-bandet från Götet. När bandet drar igång med "Death and the labyrinth" från"At War With Reality" är reaktionen laddad men något avvaktande. Det har At The Gates räknat med när man knappt låter gitarrerna ljuda ut från den innan man kör igång det bekanta introt till "Slaughter of the soul". Med ett välkänt GO! skriker Tomas och Kulturbolaget som en enda röst och öset är ett faktum. Resten av kvällen är en blandning av nytt och gammalt men där tyngdpunkten ligger på nostalgin. Och det är de gamla klassikerna, som "Blinded by fear", "Terminal spirit disease", "Under a serpent sun", "World of lies", "Suicide nation", "Nausea" och avslutande "Kingdom come" som föga förvånande funkar bäst. De nya låtarna ÄR bra, men de har inte haft minst nitton år på sig att sätta sig i gamla (och ännu äldre) metalhjärtan och dessutom komma att betraktats som starten på en egen genre. At The Gates är stora på sitt sätt, utan att vara några estradörer av stora mått. Tomas Lindberg gör sitt för att publiken ska hänga med i refrängerna och det är mycket välproducerat och tight. Jag ska vara ärlig och säga att jag har blivit mer berörd av andra konserter där situationen liknat denna. T. ex. Refused återtåg på samma scen för ganska precis två år sedan. Sedan kan man inte jämföra äpplen och päron hur som helst och At The Gates gör precis vad man väntar sig. De levererar grymma låtar på ett grymt bra sätt och känns nu på riktigt tillbaka på tronen som en av Sveriges främsta metal-akter. Jag hoppas de får stanna på den många år till.

Foto: Veckans Vrål

                                                      "Under a serpent sun". Foto: Veckans Vrål

Kramar VV

Veckans Vrål lever!

At The Gates. Foto: decibelmagazine.com

Och frodas. Men har varit inne i en intensiv och slitsam period av flytt, jobb och annat världsligt som förflyttat fokus från spridandet av vrålmusik. Med det absolut inte sagt att livet varit utan vrål. Ett sådant liv är inte värt att leva. Nej, tvärtom har bloggens tysta period varit full av intressanta och efterlängtade släpp av fantastisk musik. Jag tänkte att detta återupplivningsinlägg får innehålla en lista över sådant godis. Således är här lite av den musik som gjorde hösten 2014 lite varmare än den brukar vara.

Och just det, ikväll går jag och ser At The Gates på Kulturbolaget i Malmö. Vi kanske ses där? Sök efter en skäggig, nöjt gungandes och salongsberusad man med trötta men lyckliga ögon.
Vrål für allés!

Marmozets. Foto: blabbermouth.com

Kramar VV

Filmer att förkovra sig i.

Nerbäddad i soffan med bultande huvudvärk och feber. Deppigt? Det behöver inte vara så farligt. Internet erbjuder nämligen en mängd vrålmaterial att förkovra sig i. Exempelvis följande tre, vilka jag lät förgylla gårdagens feberfrossningar med.

Metal Evolution - Extreme Metal - The Lost Episode (2014)
Sam Dunn´s epos över metalmusikens utveckling och olika förgreningar är en av de absolut bästa dokumentärerna i ämnet. Avsnittet om Extreme Metal är den pusselbit som saknades i originalserien från 2011, med totalt 12 avsnitt. För min del skulle Dunn kunna göra 12 avsnitt bara utifrån de här 52 minuterna men det får räcka så länge.

Once Upon A Time In Norway - The history of Mayhem (2007)

Det finns dokumentärer och så finns det dokumentärer om den norska black metal-scenen. Trots att jag egentligen inte lyssnar på musiken är det otroligt intressant att höra vittnesmål från de som var mitt uppe i den mytomspunna miljön kring Mayhem. Dokumentären kretsar främst kring intervjuer med Mayhem-medlemmarna vilket ger ett trovärdigt intryck. Efter "Until The Light Takes Us" är detta den bästa dokumentären jag sett om scenen.

Parkway Drive - Home Is For The Heartless (2012)

En fin turné-DVD från Parkway Drive som cementerar min bild av bandet som ett gäng genuint bra människor. Lika mycket som filmen skildrar konserter och turnéliv visar bandet upp de olika platser i världen man hamnar på. Som tittare blir du både sugen på att bli rockstjärna och på att åka ut och resa. En av höjdpunkterna är bandets intryck av och galna spelning i Kolkata, Indien. 

Mycket nöje!

Kramar VV

Hitlers reaktion på Tools oförmåga att släppa nytt.

Der Untergang-parodier håller alltid. Denna kan de flesta Tool-fans nog känna igen sig i.







Kramar VV

Valdagsvrål!

Min comeback efter ett längre uppehåll än tänkt blir en liten lista som pepp inför dagens val. Refused, Nasum, Vånna Inget, Randy, Martyrdöd, Raised Fist, alla goda krafter inom den svenska vrålvärlden får ackompanjera min, din och vår viktigaste dag på länge. Idag röstar jag för ett mer jämlikt samhälle och mot rasism. Gör helst det du med, men framför allt, gå och rösta!

Kramar VV