Festivalsäsongen är snart igång även för undertecknad och således påverkas vad som flödar i hörlurarna enormt av det. Det mår man riktigt gott av, kan jag avslöja. Maj lät ungefär så här.
 |
| Black Peaks. |
Mycket intressant musik som går utanför genrebestämningens ramar. Någon slags progressiv hardcore med mycket math rock och rensång i mixen. Spelar på stundande Copenhell och ses i och med debutalbumet Statues (2016) som ett lovande nytillskott i Englands digra uppställning av vrålband.
Graves At Sea - "Dead Eyes"
Fantastisk och brutal doom/sludge metal med skräckinjagande sång och kompromisslöst låtskrivande. En tidig kandidat till toppen av berget när vi summerar årets bästa album. Från The curse that is (2016).
Amon Amarth - "On a sea of blood"
Det mest framgångsrika svenska vikingabandet efter Vikingarna? Som vanligt är det melodiskt och svängigt när Amon Amarth beger sig ut på färd och det är blod, krig och mjöddrickande som står på schemat. Senaste skivan Jomsviking (2016) är rykande färsk och jag ser fram emot att bevittna ett vikingaslag anno 2016 på Copenhell i sommar.
Kvelertak - "Heksebrann"
Norska Kvelertak slog mig medvetslös med deras debutskiva. Sedan dess har jag vaknat och de har slutat knocka mig. Men det är fortfarande riktigt bra, även om nysläppta Nattesferd (2016) är ovanligt lugn. Allt annat än lugnt lär deras gig på Roskildefestivalen i sommar bli. Trevligt att se, ska det bli.
 |
| Kvelertak. Foto: Stian Andersen |
När amerikanska grindcorebandet Nails släppte Abandon all life (2013) gjorde det riktigt ont att lyssna. Smärtan får en mycket välkommen fortsättning när You will never be one of us släpps den 17/6. Jag har svårt att se att den inte glider in i topp 10 över årets bästa album 2016.
Havok - "Give me liberty... Or give me death"
Thrash metal vimlar det inte av här på Veckans Vrål. My bad. Men är det något band som fått upp mitt engagemang för genren så är det Havok från Denver, Colorado. Den punkiga sidan av thrashen kommer fram i deras energiska musik och jag tackar bandbokarna på Copenhell att de bokade in dem så jag får paja nackmusklerna ordentligt på midsommardagen. Från Unnatural selection (2013).
Hatebreed - "Something´s off"
Hardcoregiganter som envetet kör på i rätt invanda hjulspår, med ett koncept som alltid funkar. På senaste The concrete confessional (2016) har man gjort en riktigt trevlig, svängig och brutal skiva. Som vanligt!
Svart Katt - "Rosta sönder"
Otroligt trevlig bekantskap som dessutom har kopplingar till min gamla hemstad Östersund, även om bandet är stationerat i Stockholm. Mycket medryckande och vacker punk med ärliga texter som passar allra bäst om man druckit lite för mycket dagen innan. Slår inte Svart Katt igenom ordentligt, slår jag någon. Från debut-EP:n Rosta sönder (2016).
Rotten Sound - "Inhumane treatment"
Precis som Nails är finska Rotten Sound en personlig favorit när det kommer till grindcore. Ljudbilden på nyligen släppta Abuse to suffer (2016) är något av det brutalaste jag hört på länge. Otroligt bra.
Rising - "All dirt"
Vi fortsätter inom Norden med Köpenhamnska Rising som fångat mig ordentligt med deras progressiva och melodiska variant av sludge metal som i sina bästa stunder har riktig hitpotential. Spelar på sommarens Roskildefestival och det var så jag upptäckte dem. En av musikfestivalers allra bästa biverkningar, man hittar ny musik. Från Oceans into their graves.
 |
| Rising. Foto: Lasse Høgh |
Kramar VV
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar