ROSKILDE 2016: Slayer

Slayer. Foto: Veckans Vrål

Kontrasten mellan de på varandra efterföljande banden på Arena kan nog knappast bli större. Bring Me The Horizon och Slayer har inte mycket gemensamt, varken när det gäller ålder eller musikstil, även om det otränade örat kanske skulla avfärda båda som skrammel och skrik. Publiken framför Arena är också både större, äldre och mer maskulint betonad när det är dags för thrashgiganterna att äntra scenen.

Efter ett utdrag ur "Thunderstruck" av AC/DC kör man så igång med introlåten "Delusions of saviour" och "Repentless" från senaste skivan Repentless (2015). Sedan fyras låtarna av utan större knussel, varav "Disciple", "The anti-christ", "War ensemble" och "You against you" är några. Publiken är stor, trång och taggad och på storbildsskärmarna ser man goda försök till mosh pits lite här och var. Tom Arya är på sedvanligt gott humör och fyrar av sitt Colgateleende mot publiken konserten igenom. Som vanligt är han också cool som en kylbox och gör inga oväntade utfall. Något enstaka mellansnack bjuds det förvisso på, med stor respons från publiken som följd.

Tom Arya. Foto: Veckans Vrål

Det är alltså som det brukar vara när jag ser Slayer. Är man ett hängivet fan med lång och erfaren tjänst som lyssnare på bandets diskografi är jag helt övertygad om att det är magiskt. Men är man inte det, har det en tendens att flyta ihop till en snabb och förvisso välspelad massa. Jag saknar dock en dynamik, som bör kunna uppnås med lite mer publikfrieri eller i alla fall ett mer utförligt och engagerat annonserande om vilken låt som komma skall. Fast en sak är faktiskt inte som vanligt. Arena är en mycket bättre scen även för stora band som Slayer och var det något som jag uppskattade var det den inramning det gav i kontrast till när jag sett dem på Orange tidigare år.

I vanlig ordning är det på de avslutande låtarna som Slayer i mitt tycke kommer fullt till sin rätt, vilka föga förvånande är "Raining blood" och "Angel of death", i sällskap med "South of heaven", som härmed också blev en av mina nya favoritlåtar med bandet. Och det är ju alltid något!

Kramar VV