ROSKILDE 2016: Sleep

Jag ska börja med att vara ärlig. Egentligen är jag på tok för dåligt inlyssnad och inläst på Sleep för att vara en bra tyckare gällande deras konsert på Avalon igår. Men både yttre (jag har typ lovat mina festivalkompanjoner från Copenhell) och inre tryck (jag inser deras storhet och vill) gör att jag ska göra det ändå. Inbitna och känsliga perfektionister till fans får byta kanal nu.

Sleep. Foto: Veckans Vrål

Den för i år betydligt mysigare och mer utsmyckade scenen Avalon börjar fyllas på redan en halvtimme innan midnatt, vilket är då Sleep ska kliva på. När klockan är slagen är det knökfullt, för min del ändå känns som en positiv överraskning. Till stort jubel äntrar Matt Pike, i härligt härjad och bar överkropp, Al Cisneros i grånat skägg samt nya men från Neurosis bekanta trummisen Jason Roeder scenen. När Matt Pike kör igång det klassiska riffet till förstalåten "Dragonaut" är det till en öronbedövande publikrespons. Det är tydligt att detta är stort för många och bandnamnet till trots är det ingen sömnig publik Sleep får möta. Tvärtom så öses det på längst fram medan resten av Avalon gungar taktfast på huvudet.

Så fortlöper konserten. Riff som hämtats ur någon gudomlig stonerdoomkälla avlöser varandra medan publiken är i någon slags metalhypnos och bandet likaså. Det sägs inte mycket men det är väl inte heller meningen. Här ska vi alla in i trans och det tunga svänget i musiken lyckas mycket väl med det. Att ha sett Black Sabbath föregående helg på Copenhell och nu få bygga vidare med Sleep känns som att ha fått en superlyxig workshop om stoner och doom metals absoluta ursprung, då just dessa två band är alla andra band i genrens gudomliga riffkälla.

Sleep må vara bara tre till antalet, men de låter som om de vore minst det dubbla på scenen. Kanske kan vi tacka det faktum att Pike och Cisneros har sex 4"12 stackar var för det. Ljudväggen är enorm och det kittlar både i kranskärlen och i hörselgångarna för varje riff som spelas. Ljudmässigt hade dock sången kunna få höras lite mer. Den drunknar något i det massiva bas- och gitarrljudet. I övrigt finns inget mer att önska av Sleep denna afton och jag och många med mig är mycket tacksam över att ha fått bevittna dem live. Ytterligare ett exempel på att Roskildes bandbokare verkligen vet vad de gör.

Kramar VV