Lyssnat på: MARS

Kärlek är vad Stockholm, Sverige och världen behöver mer än något annat just nu. För mig har musik en enorm och kärleksfull inneboende kraft. En kraft som lagar själen när den känns söndrad och som väcker hoppet när det känns förlorat. Och vrålet är min, din och vår musik att hämta kraft ifrån.

Pallbearer, live Roskilde 2015. Foto: Veckans Vrål

Pallbearer - "I saw the end"
Ett av årets mest hypade släpp har snurrat ett antal varv (digitala sådana) och jag är i dagsläget i gränslandet mellan försiktigt exalterad och fullständigt övertygad om att detta är en av årets bästa. Heartless (2017) har en tuff föregångare att efterträda i Foundations of burden (2014) och är något annat än skivan som blev Pallbearers stora genombrott. Det är djävulskt bra hur som helst och det går inte jämföra alster på ett rättvist sätt så det är bara att skita i det och älska. På påskafton åker vi och ser dem på Pumpehuset i Köpenhamn tycker jag.

Memoriam - " Surrounded (by death)"
Tokbrittisk dödsmetall som är den logiska fortsättningen på legendariska Bolt Thrower, som lades ner när trummisen Martin Kearns hastigt gick bort 2015. Sångaren Karl Willets tog då tag i fd trummisen i Bolt Thrower, Andrew Whale och startade Memoriam. Debuten For the fallen (2017) är en stabil historia och bandet kommer till Copenhell i sommar.

Zhrine - "Spewing gloom"
Isländskt och fantastiskt är detta fynd Zhrine, som turnerat med bekantingarna i Ulcerate, vilket känns helt logiskt när man lyssnar på deras atmosfäriska blandning av death och black metal på debuten Unortheta (2016). Magiskt bra. 

palmless. 

palmless - "bleeding in"
Malmös nya stjärna på vrålhimlen blev med kassett härom veckan när de släppte debuten The nine exits (2017), vars releasespelning undertecknad hade det stora nöjet att närvara på (http://veckansvral.blogspot.se/2017/03/recenserar-this-gift-is-curse-palmless.html). En spännande och unik mix av black metal, post metal och med en hel del indiekänsla är det framgångsrecept som gör att jag tror att palmless är ett gäng att verkligen räkna med i vrålvärlden framöver. Kul!

Ghost Bath - "Ambrosial"
De en gång näst intill mytomspunna musikerna i Ghost Bath kan inte längre låtsas att de kommer från Kina utan att bli avslöjade. Moonlover (2015) slog igenom på bred front och det var många med mig som hade med den på årsbästalistan 2015 (http://veckansvral.blogspot.se/2015/12/arets-album-2015-plats-16-ghost-bath.html). Härligt gnällig black metal med naivt vackra gitarrharmonier är bandets grej och det ska bli spännande att höra mer från kommande albumet Starmourner (2017) som släpps 21 april.

Mastodon - "Steambreather"
Giganternas giganter som övertygar rejält med senaste eposet Emperor of sand (2017), ett album som många tycker är det bästa på länge från bandet. Jag är absolut inte en "första demon var bäst"-fundamentalist när det gäller Mastodon, och kan heller inte skryta om att jag lyssnat på bandet sedan det begav sig utan har djupdykt i deras fantastiska diskografi först på senare år. Ändå är jag med på tåget. Once more around the sun (2014) var fin men Emperor of sand erbjuder mer både känslomässigt och i kompositionerna. Ett av årets bästa album än så länge.

Jagged Vision - "Feeble souls"
Norskarna i Jagged Vision passerade min uppmärksamhet perifert när de släppte förra albumet Harvest earth (2014) utan att jag hann fördjupa mig närmre. Det borde jag gjort. Senaste släppet Death is this world (2017) är en härligt energisk historia där hardcore möter upp sludge och stoner metal och stortrivs tillsammans.

Jagged Vision.

IAmFire - "Magpies and crows"
Den mångfacetterade artisten och konstnären Peter Dolving har sedan han lämnade The Haunted för en massa år sedan haft minst sagt många järn i elden, samtidigt som det verkar varit sådär med måendet. Nu sägs det att han gett upp musiken en gång för alla just pga hur han mår. Man ska prioritera sig själv och han ska ha all respekt för det beslutet, men vi är nog många som kan skriva under på en stor saknad efter den karismatiska vokalisten. Hans stonerprojekt IAmFire släppte i alla fall From ashes (2017) och det svänger stundtals ordentligt.

Power Trip - "Waiting around to die"
Crossover är en injektion av ren energi när det levereras på rätt sätt och ens eget humör är mottagligt. Power Trip från Dallas, Texas är rutinerade i grenen och kan sitt hantverk. Senaste skivan Nightmare logic (2017) är en härligt förbannad och kvick historia och känns som ett välkommet soundtrack till den politiska vrede som herr Trump rör upp vart han än klampar in och (för)stör.

Falls Of Rauros - "Arrow & Kiln"
Nu till något oerhört vackert. Falls Of Rauros musik appellerar till precis samma episka känsla som bandnamnets J.R.R. Tolkien-stöld antyder. När black metal låter sig bli så vänligt vacker och folkmelodisk som den är på bandets senaste släpp Vigilance perennial (2017) är det få musikaliska fåror som når samma skönhet. Ett av årets bästa album än så länge.


Kramar VV