COPENHELL 2017: Fredag

Batushka. Foto: Veckans Vrål

Lite lugnare schemamässigt, vilket gav mer plats åt öldrickande utan distraktion. Inte helt oproblematiskt dagen efter, skulle det visa sig. Fredagens utmärkelser blev som följer.

FREDAG

Årets gråt i halsen 
Går till Baroness, som trots att kollektivtrafiken gav oss ett helvete och en försening till konserten som bakfyllepresent, blev fredagens första och också finaste konsert. Sångaren och gitarristen John Baizley har ett oerhört smittande sätt på scen och trots att regnet öser ner smälter mitt bakfyllefrusna hjärta som smör. Bandet är taggade trots förutsättningarna och nya gitarristen Gina Gleason är ett fantastiskt nytillskott både med sitt bländande gitarrspel och en fantastisk röst (både rent och growl) som bådar för mer användning i framtida låtar. När bandet kör "Shock me" blir det rörande för en fragil ung man som jag och under fantastiskt fina "If i have to wake up (would you stop the rain) avtog faktiskt regnet för en stund. True story.

Årets avsked
Går till The Dillinger Escape Plan, som ju lägger ner efter att ha turnerat färdigt med Dissociation (2017). Greg Puciato har för dagen ett humör som väl matchar bandets musik, när han i raseri drämmer micken i golvet och skriker något argsint åt sina stackars scentekniker som inte verkat fixa hans medhörning som han vill. Annars är de lika galna som vanligt med upptåg som känns igen från då jag sett dem förr. När man avslutar med "43% burnt"och uppmaningen "this is your last chance to dance" så känns det ändå lite sorgligt att det är slut.

Årets "kul att ha sett någon låt, nu tar vi en öl va?"
Går till Candlemas, som inte på något sätt gjorde dåligt ifrån sig. Jag har dock svårt för den sortens doom och med en festivaldag i ryggen (bokstavligt talat) orkar jag bara inte anstränga mig.

Årets högmässa
Går till Batushka, som lockade storpublik trots sen speltid och som bjöd på mest rekvisita per capita på scen. Deras konsert är upplagd som en mässa med kör, ljuständning och en mässande sångare/präst. Samtliga står i princip blick stilla på scen. Eftersom bandets black metal håller så hög nivå, ja faktiskt är helt fantastisk, funkar det utan att bli allt för parodiskt, och jag når nog mitt högsta trans under hela festivalen. Kan vara så att all öl och sömnbrist spelar in litegrann, men det låter också förbannat bra om Batushka när de håller högmässa.

Kramar VV